Sverigedemokraterna är ett clownparti som desperat vill bli ett kontinentalt muslimmobbarparti, skrivs det på Expressens ledarsida idag.
Hur man resonerar för att uppfatta SD som ett clownparti undgår min fattningsförmåga. Finns det något tråkigare än SD? Under en rad år har ju partiet slipat bort allt som på minsta sätt kunnat uppfattas som kontroversiellt eller extremt. Principprogrammet antogs enhälligt av riksårsmötet 2003. Hur vore detta möjligt om det innehöll något av substans?
Sten Andersson skällde länge på 1999 års partiprogram i SD, och kallade det Hedenhös. Han hade naturligtvis rätt - stolligheterna staplades på varandra. Men detta "mästerverk" är idag lagt i graven, ersatt av ovan nämnda principprogram. Ute i den politiska verkligheten är sedan partiordföranden Åkesson ivrigt upptagen med att "minska träffytorna". Det finns idag (som det verkar) inte ens några riktiga stollar eller alkoholmissbrukare kvar på synlig plats i partiet.
Det finns anledning att misstänka att SD kanske inte har rent mjöl i påsen. Att undra över vilka villkor partiets storfinansiärer ställt. Men att säga "clownparti"?
