Homosexualitetens ställning i samhället har länge varit en viktig fråga inom Sverigedemokraterna (SD) och övriga delar av den nationella rörelsen. Grundinställningen är att man är emot. Jag kommer ihåg hur jag själv funderade över vilken linje SD borde följa, när partiet efter skilsmässan med toristerna 2001 skulle staka ut en ny riktning för framtiden.
En idé som jag flera gånger förde fram var att vi borde dra igång ett nätverk med arbetsnamnet SD Homo. Det var inget löst hugskott, jag hade funderat över detaljerna och även sett ut ett telefonabonnemang på partikansliet i Stockholm, lämpligt för "SD Homo", f.ö. SDU:s gamla, sedan SDU officiellt flyttat till Lund. Det budskap nätverket var tänkt att föra ut var "lika rättigheter för alla", d.v.s. bort med partnerskap, lesbisk insemination, homosexuell adoption m.m. Jag besökte partidebatten på Gay Pride försedd med ett SD-plakat.
Idén föll inte särskilt många på läppen. Särskilt väl kommer jag ihåg Björn Söders decibelstarka protester ("aldrig så länge jag är med i partiet"). Snart nog gick jag vidare med andra projekt. Av allt att döma har dylika diskussioner dykt upp igen inom SD, som ett led i partiets allmänna liberaliseringssträvanden. Nu är alltså tongångarna annorlunda. SDU-basen Kinnunen skrev (13:28 idag) på detta vis på SDU Forum:
"Istället för att skriva hundra avtal (som får svårt att hålla juridiskt) så räcker det med att skriva under ett avtal. Därför tycker jag också att det är positivt att det inte längre står något i sverigedemokraternas åsiktsdokument om att partnerskapslagen ska avskaffas vilket tål att påpekas."
Jag blev lite förvånad. Själv har jag blivit anklagad för diverse åsiktsavvikelser, från såväl sd:are som antisd:are, men några privilegier särskilt för gayrörelsens folk har jag aldrig förordat. Det är ju nämligen inte så trivialt som Kinnunen låter påskina; partnerskapslagen är ett sätt för staten att moraliskt legitimera och uppmuntra homosexuell samlevnad.
Det väcker tankar kring SD:s ideologiska barlast idag. Bunkerfraktionen ser ut att ha gått i dvala, och vaknar nog inte förrän de sitter på nya, friska mandat efter valet i höst. Därutöver känns det som om de ledande strömningarna i SD är en värdekonservativ (vilket också lockat avhoppade KD:are till partiet) och en nationallibertariansk (som appellerar mest till gamla moderater och LO-sossar). Med utgångspunkt i den uppdelningen kan antas att SDU idag är nationallibertarianskt.
Idag ser jag själv på problematiken kring homosexualitetens ställning i samhället i det kristna perspektivet.
