Härförleden sålde centerpartiet sin tidningskoncern, uppenbarligen utan särskilt mycket debatt inom partiet. Köpare var en grupp kring folkpartistiska Göteborgs-Posten. Köpesumman var på hela 1,8 miljarder kronor, och då fick man ändå garantier för att tidningarnas ledarsidor även under en kommande period kommer att vara centervänliga.
På moderata Svenska Dagbladets debattsida skrev avsuttna centerkoryféerna Kjell Andersson och Anders Ljunggren att "centerpartiet äger och driver ett av landets mest välskötta medieföretag, Centertidningar AB. Partiets ledning har bestämt sig för att sälja denna verksamhet. Vi ställer oss, som många andra, frågande till motiven och bevekelsegrunderna. Vi är framför allt förvånade över att försäljningen väckt så lite offentlig debatt bland centerpartister. Vi vet att det finns ett betydande motstånd i partiet mot utförsäljningen."
Den gode Kurt Lundgren "Centerpartiet lade på måndagen frivilligt en kvarnsten om halsen vägande 1.8 miljarder kilo - centertidningarna såldes, familjesilvret skingrades; nu återstår för Göteborgs-Posten och de övriga köparna att stycka bytet och skära åt sig de bästa bitarna."
I övrigt de offentliga reaktionerna inte varit starka - inga debattprogram har satts in i statliga SVT eller i GP-konkurrenterna Bonniers' TV4. Var försäljningen bra eller dålig?
I bloggsammanhang brukar jag ofta hålla med ovan citerade Kurt Lundgren. Men i detta fall tror jag själv att centern gjorde rätt. Ett bra sätt att lyckas i affärer är att vara tidigt ute. När nu centern hade en välskött tidningskoncern, vilket sossar och moderater inte hade när de tidigare tvingades göra sig av med sina avisor, så gjorde man rätt i att sälja nu snarare än sen. Mediemarknaden har genomgått stora förändringar till följd av ny teknik, och den utvecklingen kommer att fortsätta.
Hur många kommer om 5-10 år vara beredda att lägga stora summor i prenumerationsavgift till en lokaltidning? Sannolikt betydligt färre än idag. Det kommer nog att visa sig att försäljningen var en god affär för centern, och att man ändå inte skulle kunna fortsätta äga egna tidningar långsiktigt. Gruppen kring Göteborgs-Posten gjorde däremot en sämre affär, de köpte dyrt i vad vi kan rubricera som ett döende marknadssegment.
