Bloggen reflekterade 19 januari över det halvusla utfallet som SD:s egen sifo-mätning fick för partiet. Någon som kommer ihåg? 4% i ett oberoende slumpmässigt urval väljare och ej röstberättigade tonåringar kunde tänka sig att lägga en riksdagsröst för SD.
SD:arna lade snabbt sifo-undersökningen till handlingarna p.g.a. det mindre smickrande utfallet, men jag tycker att undersökningen förtjänar lite mer intresse.
I rapporter från Integrationsverket har vi sedan slutet av 1990-talet fått höra att åtminstone 6-8% av befolkningen (åldrarna 16-78 år) "absolut" kunde tänka sig att rösta för ett parti "som vill inskränka invandrares rättigheter". 24 procentenheter ytterligare 2002 svarade "kanske". Den exakta siffran för en absolut rasistisk röst ("inskränka rättigheter") var 8,3 för 2002, det år SD lyckades göra sig mer allmänt kända och ta mandat. 2003 låg siffran på 8,0 och för 2004 på 7,6. En minskning inom felmarginalen.
Kanske siffran minskade dock mera tydligt. Den hade legat på 22,5% och 23,4% åren 1999-2000 och var kvar på 23,6% SD:s stora år - 2002. Men sen gick det tillbaka, först till 18,4% och så till 17,4%. Trots detta låg den främlingsfientliga andelen på 25,0% för 2004. Huruvida minskningen beror på SD:s dåliga insatser under mandatperioden från 2002 är inte utrett.
Sverigedemokraterna är ett så genomuselt antiinvandringsparti att man liggger på en potentiell röstandel av 4% absolutröster och 11% kanskeröster, totalt 15%, trots att en statlig antirasistisk myndighet mäter den främlingsfientliga andelen av befolkningen till 25% - hela 10 procentenheter mer. Och detta trots att SD gjort allt för att framställa sig som snälla lamm! Nu verkar det inte som man har någon trovärdighet vare sig hos främlingsfientliga eller hos etablissemangets rösttrupper. Kyrkopolitiken har inte gett något. EU-motståndet har inte gett något. Man har dryga hälften av invandringsmotståndet.
