I en kort postning under gårdagen gjorde jag påståendet att Sverigedemokraterna (SD) är hatat av muselmaner. Flera intressanta kommentarer gjordes sedan. Någon kommentator ("grebmörtS sukraM") trodde att jag för ovanlighetens skull var på samma sida som muselmanerna. I sin första kommentar skrev "kapten Bäckdahl" bl.a. följande:
Om SD genomför publiceringen av nidbilder på Muhammed så sker det bara i ett syfte, nämligen att skapa en konflikt mellan Sverige och arabvärlden. Avsikten är att en hotbild kommer att byggas upp, speciellt mot SD. SD hoppas med det att svenska folket ska tycka synd om dom, och på så sätt bli mer rumsrena. Men, jag tror att SD biter sig själva i svansen. En medvetet skapad konflikt kommer aldrig att vara positivt för SD, snarare tvärtom. De etablerade partiledarna kommer att ta avstånd från SD, liksom etablerad massmedia.
Beroende på andra islammotståndares agerande, och de muslimska reaktionerna i Sverige och utomlands, kan denna sitaution ändå komma att utvecklas till något centralt för den sverigedemokratiska valkampanjen, och påverka all annan partipolitik. Än så länge, ungefär en vecka efter att Al Fatah fick vittring på Jyllandsposten, ser det bra ut för SD. Mycket i tidningarna, fullt fokus i bloggosfären, mycket negativt mot islam. Man undrar, kommer Muhammedgrejen visa sig vara ett taktiskt genidrag för SD?
Om mer än 1,5% av väljarna ska kunna övertalas att rösta för SD i september krävs det något som drar. Det är riktigt som kapten Bäckdahl anför ovan, att det inte får göras för grovt, framstå som "en medvetet skapad konflikt", för sånt gillar inte väljarna, men om SD:s budskap är urvattnat och tråkigt (som alla de flygblad som Åkesson framställt de senaste 5 åren), vad är det då som drar? Muhammed kan funka som hand i handske för de luttrade populisterna på particentralen i Lund. En första publicering av provocerande bilder i SD-Kuriren kan följas av fler och grövre provokationer.
Det faktum att ledande dagstidningar nere på kontinenten, bl.a. France Soir, solidariserat sig med danskarna, tyder på att SD kan köra Muhammed-kortet så länge som det allmänna intresset håller i sig. De stora tidningarna har lyft intresset, men avdramatiserat frågan; gjort den mer salongsfähig, så att SD-kampanjen kan köras utan att uppfattas som renodlad konfliktprovokation.
Det viktigaste hindret för ett sverigedemokratiskt "lyft" kan visa sig vara juridiken: Hån och satir riktat mot Muhammed kan vara hets mot folkgrupp enligt Justitiekanslern. Men det finns fler ess i diverse andra rockärmar, och ingen som finns däruppe idag, kommer frivilligt att släppa in SD. SD är litet och resurssvagt. Troligen är SD:s starkaste vapen deras förmåga till snabb respons och flexibilitet på det är området.
Det är svårt att se vart Muhammedbilderna tar vägen politiskt, och det är inte mycket lättare att se hur det går om SD försöker utnyttja läget.
