Naturligtvis kan man reagera mot regeringens maktfullkomlighet.
Men lika stor indignation finns anledning att känna mot de akademiska beslutfattarna. Främst mot den samhällsvetenskapliga fakulteten och dess tjänsteförslagsnämnd. De accepterade en skräddarsydd professur i sociologi till en teolog med de rätta åsikterna enligt de makthavande personerna. På samma sätt kan man kritisera de sakkunniga som bara valde att halvvägs tala ur skägget.
Hur kunde de acceptera att agera i något som verkar ha varit ett politiskt spektakel?
