Att det ska vara så svårt att fatta: Man ska inte släppa fram vilket blåbär som helst att tala med journalister, speciellt inte om man är ansvarig inom sverigedemokraterna. Vad hade man från ansvarigt sd-håll gjort ikväll? Låtit Stefan Olsson, en rookie och ett skinhead i SD Landskrona, göra en "djupintervju" med SVT:s Faktum. Katastrof för Sd. Tönt- och extremstämpeln förstärktes ytterligare.
Faktum och Olsson åker ut till Landskronas ghetto. "Ouhhh, här är det mycket brottslighet - förra året fick polisen komma ut hit och medla i ett familjebråk". Man åker tillbaka till en gågata inne i centrum. "Ouhhh, här är det jättemycket brott". Reportern: "Men här verkar väl tryggt?". Olsson: "Ja, nu ja!". Olsson hann med flera andra pärlor, t.ex. den egna men hemliga brottsstatistiken som visar att våldet är på väg upp i kommunen. För att inte tala om nollavtalet med Migrationsverket, något som tydligen redan genomförts av sossarna.
Allmänheten i Landskrona visade åtskillig mer politisk fingertoppskänsla än folket i SD Landskrona. Inte en käft ville uttala sig för TV. I min objektiva godhet har jag tidigare tipsat den sverigedemokratiska particentralen i Lund att ta efter det amerikanska 1800-talspartiet Knownothings, eftersom de flesta kontakter mellan sd:are och journalister har haft en tendens att avslöja lite väl mycket av vad som rör sig i en sd:ares huvud. Faktum är att ju inte ens presstalesmannen Jonas Åkerlund visat sig vara riktigt pålitlig.
Mitt råd i dagsläget till Sd:s VU är att man begränsar rätten för sd-medlemmar att ö.h.t. uttala sig till medierna till 1) Åkesson, 2) Söder, 3) Jomshof, och 4) världens argaste Karlsson.
