31 oktober 2005

Jobbare mot rasism

I härvan kring Jimmy Windeskog senaste tiden har det sagts, att med sådana vänner behöver Sverigedemokraterna inga fiender. Resonemanget är också användbart, fast omvänt, i ett annat sammanhang.

Socialdemokraterna har en internet- och arbetsplatssatsning med namnet "Jobbare mot rasism". Tittar man på vilka som ingår i den "arbetsgrupp" som utgör Jobbare mot rasism ser man dock att hela gänget är riktiga "fat cats", högavlönade fackpampar och s-märkta riksdagsmän, människor som aldrig mer kommer att behöva uträtta hederligt arbete. Finns det ingen politisk fingertoppskänsla inom socialdemokratin? Finns det inga riktiga arbetare kvar där, ens för att visa upp i propagandan?

Oavsett hur många blågula khmerer som utesluts ur SD kommer förbannade medlemmar ur arbetarklassen att söka sig dit, om socialdemokratin ägnar sig åt rena satiren mot sig själva. Med fiender som Jobbare mot rasism behöver SD inga vänner.

Rätten att vara med i facket

Transportarbetareförbundets styrelse fattade vid sitt sammanträde 17 oktober ett policybildande beslut med innebörd att Sverigedemokrater inte är välkomna som medlemmar. Med tanke på att partiet ifråga numera har flera advokater som aktiva medlemmar så kan det upplevas som märkligt att inga protester har rests:

Rättsutvecklingen har ju nämligen varit sådan att svenska fackförbund inte kan utesluta medlemmar efter eget gottfinnande. Praxis har tvärtom visat att domstolar underkänt uteslutningar som grundar sig på osaklig grund, såsom politisk åsikt. Hur ska passiviteten från SD tolkas - är man okunnig, eller försöker man bättra på sin martyrroll?

30 oktober 2005

Nätet dras åt kring "sverigedemokratiska oppositionen"

Martin Tunström avslöjar idag att Weine Berg, SD-topp som tagit time-out, under hösten 2003 inhandlat raslitteratur från Nordiska Förlaget. Tidpunkten för detta avslöjande är inte bra för Berg. Eftersom uteslutningsaffären mot Jimmy Windeskog är högaktuell, och då Berg frenetiskt försvarat Windeskog den senaste tiden, kommer Tunströms avslöjande med all säkerhet att leda till att även Berg försvinner från SD.

Paradoxalt nog kan dock Bergs kommande avtåg ur partiet leda till att emanuelssontrogna SD Göteborg stärker sina aktier inom partiet. Berg har nämligen befunnit sig i en längre konflikt med de nu uteslutna bröderna i Göteborg.

29 oktober 2005

JSW dag 3: Inbördesstriderna i SD eskalerar

Inbördesstriderna inom Sverigedemokraterna eskalerar, något som bloggen uppmärksammade igår. Idag inträffade något som väl inte inträffat sedan det skar sig mellan framstegspartisterna och bss:arna i Sverigepartiet 1987: Anklagelser om ekonomiska oegentligheter. Rätta mig om jag har fel - men det ekonomiska bråket med ND offentliggjordes aldrig, och såvitt jag kan påminna mig beskylldes aldrig Zeilon för fuffens med kosingen.

Nu går iallafall partikassören Arnold Boström ut i Trollhättans Tidning, och det verkar som om han vill angripa den krets som behärskar SD:s västdistrikt.

"Det har förekommit rykten om att allt inte gått rätt till", säger Boström till tidningen. Förre distriktsordföranden Gorm Lind erkänner att han lånat pengar av SD Trollhättan för att köpa en vakthund. Det framgår av artikeln i Trollhättans Tidning att man fått tips "via källor" om brister i bokföringen hos lokalavdelningen. Det framgår även att SD:s partistyrelse känt till det hela, men velat vänta med räfst till efter valet 2006.

Mycket lite inträffar av en ren slump. Detta gäller inte minst skeendena inom SD. Partistödsaffären i Trollhättan påminner en hel del till sitt upplägg om den misslyckade attack som Johan Rinderheim gjorde mot SD Helsingborg 2003. Det handlade den gången om beskyllningar om fiffel med interndemokratin. För övrigt skulle Arnold Boström aldrig någonsin dra igång intriger på egen hand; han är tjänsteman ut i fingerspetsarna och ser alltid till att ha ryggen fri. Ända sedan Jonas Åkerlund slog vantarna i bordet inom stockholmsdistriktet är dock Boström lojal mot Rinderheims styrande klick inom distriktet.

Partiledningen i SD har ännu inte uttalat sig i denna affär - Boström är idag endast suppleant i partistyrelsen. Jag tror mig kunna utgå från att Björn Söder gnisslar tänder, och att det inte kan uteslutas att det lumpna angreppet mot Gorm Lind leder till öppet krig mellan SD:s partiledning och Bunkern.

Sverigedemokraterna och utländska barn

Björn Söder och Sverigedemokraterna skriver i sitt pressmeddelande om Windeskog 28 oktober att Sverigedemokraternas tidigare motstånd mot internationella adoptioner inte byggde på rasism utan grundade sig i omsorg om berörda barn och deras föräldrar i givarländerna. "Att Jimmy Windeskog tydligen byggt sitt motstånd mot internationella adoptioner på andra faktorer är nu uppenbart och det skrämmer mig". SDU:s ordförande Martin Kinnunen skriver ungefär samma sak i sin blogg, där han framhåller att "SD:s inställning i adoptionsfrågan har hela tiden varit av hänsyn till de adopterades situation och inte på grund av någon rädsla för avsvenskning av Sverige".

Nu är nog båda försvaren av Sverigedemokraternas oföränderliga godhet och allvishet lite av efterrationaliseringar. Vet ens Söder och Kinnunen hur 1996 års riksårsmöte resonerade när förbudet mot internationella adoptioner skrevs in i partiprogrammet? Det är i och för sig tänkbart (om än osannolikt) att Söder var med vid mötet, han blev ju medlem redan under Klarströms glada dagar - jag har i inte haft lust att gräva fram deltagarförteckningen från aktuellt riksårsmöte. Kinnunen var i alla fall inte medlem vid tidpunkten, han gick kanske på mellan- eller högstadiet då.

Jag var liksom Kinnunen inte medlem 1996, men har i motsats till de flesta andra haft tillgång till arkiven på partikansliet i Stockholm. Obestridligt faktum i målet torde vara följande: Anders Klarström var intelligent nog att aldrig under sitt partiledarskap föreslå att förbud mot internationella adoptioner skrev in i programmet; han liksom hans nära medarbetare insåg att kopplingar till rasism genast skulle göras, om något sådant stod i partiprogrammet.

Denna sak var dock en av de stora nyheterna när nye partiledaren Mikael Jansson 1996 såg till att få antaget ett eget partiprogram såväl som nya partistadgar. Så mycket är helt klart att väldigt lite sades om de utländska barnens väl och ve vid programrevisionen. Adoptionsförbudet var Janssons personliga skötebarn, och detta under en period som idag är känd som Janssons radikala, när han dessutom tolererade hård kritik mot koscherslakt och personligen propagerade för att ta Sverige ur FN och införa dödsstraff.

Trots att partiledningen nu utmålar adoptionsförbudet som ett månande om utländska barn återfanns inte adoptionsförbudet i partiprogrammets kapitel om "familj" eller "ungdom" utan i kapitlet "abort och adoption", infogat som ett bihang till kapitlet "befolkningspolitik". Tyder detta på att man månar om just barnen? Den lydelse adoptionsförbudet hade vid sitt avskaffande 2002 var, med inledningen "Som ett seriöst nationellt parti - med det svenska folkets bästa för ögonen" och efter skrivningar om bl.a. inskränkningar i aborträtten, stod det

"samtidigt som möjligheten till adoption av barn med ursprung utanför Europa skall upphöra, skall nationell adoption ge icke önskade barn en chans till en sund uppväxt. Barn och ungdomar som redan kommit till Sverige genom icke-europeisk adoption skall få särskilt stöd i skolorna om de utsätts för mobbning."

Nog känns det som om Windeskogs tolkning av det gamla partiprogrammet känns riktigare, och Söders och Kinnunens mer som efterrationaliseringar?

28 oktober 2005

JSW dag 2: Värsta inbördesstriderna hittills i SD

Jimmy Windeskog i Sydsvenskan: "Hade jag fått det flygbladet (=kyrkoflygblad med mörkhyad på foto) i min hand och inte vetat vad Sverigedemokraterna var för någonting hade jag undrat: Hur mycket är de här människorna emot mångkulturen?...Om partiledningen inte ställer upp på det här (=Windeskogs åsikter) är det inte längre ett nationalistiskt parti, bara ett invandringskritiskt missnöjesparti...Nu offrar partiet mig. Det finns många i partiet som har samma uppfattning som jag, det märker jag på de brev jag får. Men de kommer inte att våga säga det öppet."

Windeskog vill sedan i nedlåtande ordalag på sin blogg BSS Borlänge "lär(a) SDU-Martin om SD:s politik...det är ju inte heller så lätt att veta om man precis har börjat kalla sig nationalist eller SD:are (utan att vara något av dem)." Tonfallet, med ordvändningar om riktiga eller falska SD:are känns igen från flera av de försvarsskrifter som inkom till SD:s partikansli från blivande ND:are vid de massiva uteslutningarna under 2001. Vad Windeskog vill lära "SDU-Martin" och vad denne sagt som varit fel, får dock läsaren sväva i okunskap om.

Martin Kinnunen, ordförande i SDU, uppmanar Windeskog och meningsfränder att frivilligt lämna SD. Samma sak gör partiet i ett officiellt pressmeddelande undertecknat av partisekreteraren Björn Söder: "I Sydsvenskan påstår Jimmy Windeskog att det finns fler inom partiet som delar hans uppfattning. Björn Söder betvivlar detta, men menar att om det stämmer bör även dessa avsluta sitt medlemskap i partiet och lämna Sverigedemokraterna."

Tidigare skåneallierade radikalen Weine Berg träder fram till Windeskogs försvar - den minnesgode kan här erinra sig att det var Berg och Windeskog som tillsammans och i samråd författade den fascistoida värdegrund som antogs av SD:s västdistrikt vid distriktsårsmötet 2003. Nu skriver i alla fall Berg på sin blogg att partiledningen frångått den gamla partitraditionen att regelbundet utesluta extremister och övergått till att angripa "demokratiska meningsmotståndare i detaljfrågor". Han avslutar med att kräva från förslagsställaren i Windeskogsärendet, Jonas Åkerlund, att uteslutningsärendet dras tillbaka från partistyrelsens bord.

Så hårda strider inför öppen ridå har i SD:s historia alltid förebådat partisplittring, något som fortfarande ter sig som osannolikt i den nu pågående Windeskogaffären. Partiledningens policy till dags dato ser däremot ut att förändras. Istället för att lägga locket på och låta partiets radikaler hållas, så länge de inte skämmer ut partiet offentligt, ser det ut som om partiledningen förbereder sig inför att definitivt avgöra maktkampen inom partiet. Hur allvarligt detta är menat är ännu osäkert - någon ärligt menad och utåt iakttagbar självkritik i ideologiska och partihistoriska frågor har jag egentligen inte sett från partiledaren Åkesson.

27 oktober 2005

Fallet Rinderheim

Objektiv SD-blogg kan ta åt sig en del av äran, sedan Sverigedemokraterna i dagens Sydsvenskan åter börjat bygga upp sitt demokratiska förtroendekapital. Det är dags för oss att gå vidare till nästa fall: Stockholmsdistriktets ordförande Johan Rinderheim. Hur många vet att Rinderheim 2002 ställde förslag på ett befolkningspolitiskt handlingsprogram, som gick vida längre än vad Jimmy Windeskog gjort? Vill Jimmie Åkesson sätta sig i riksdagen nästa år har han inte råd med sådan ideologisk barlast.

JSW, dag 1

Här på bloggen kommer vi att studera hur uteslutningsärendet mot Windeskog påverkar sverigedemokraternas publicistiska verksamhet. Än så länge har såväl Erik Hellsborn, Weine Berg som Joakim Larsson kvar sina länkar till Windeskogs BSS-blogg. Windeskog har heller inte raderats ur SD-Kurirens nätarkiv.

Integrationsbarometern

För några dagar sedan slogs Integrationsverkets nyligen genomförda Integrationsbarometer 2004 upp stort i medierna. Allt fler vill stänga Sveriges gränser, menade man i SVT. Tidigare kristna Kyrkans Tidning uppmärksammade en märkbar rasism mot muslimer. I Dagens Nyheter kunde man läsa en längre artikel, där det bland annat framgick att många svenskar tror att de etniska motsättningarna kommer att öka i Sverige.

Hur kommer det sig då att vi i riksdagen har sju partier, varav fem vill genomföra en s.k. flyktingamnesti, ett ytterligare parti vill släppa invandringen helt fri och det sjunde, regeringspartiet, som under kort tid släppt in närmare en miljon nu alienerade invandrare och steg för steg har infört en mycket repressiv integrationspolitik?

En hastig genomläsning av Integrationsbarometern bekräftar bilden av att riksdagsledamöterna lever i ett elfenbenstorn. Undersökningen var en brevenkät till runt 4 000 personer med obundet slumpmässigt urval (OSU) av alla personer folkbokförda i Sverige i åldrarna 16-78 år och en svarsfrekvens på knappt 65%. Undersökningsledaren var en latinoinvandrare och undersökningen gjordes alltså av den statliga myndighet som har till uppgift att främst av alla befrämja integrationen. De flesta frågorna i enkäten var neutralt utformade, vissa var politiskt tendentiösa.

Lite drygt hälften av de svarande tror på assimilation av invandrare, inte integration. Närmare 80% anser det viktigt att "invandrare tar till sig svenska seder och bruk". Nästan 30% anser t.o.m. att etniska svenskar måste få arbete, bostad och bidrag innan invandrare får det. Ungefär 20% lämnar på fråga efter fråga svar som visar ett totalt avvisande av rättigheter för invandrare. Två av tre är negativa till islam, och 37% vill inte att det ska byggas moskéer i Sverige.

Hur är dessa attityder möjliga? Jag menar, när riksdagen befolkas av politiker som till 100% är för integration, inte assimilation, för islam och moskéer, inte mot, och snarast vill ge invandrare arbete, bostad och bidrag FÖRE svenskar, inte efter. Uppenbarligen har vi ett stort demokratiskt underskott i Sverige, där den politiska klassen verkar leva i ett elfenbenstorn. Paradoxalt nog har ett flertal nya politiska partier dykt upp senaste året, men inget av dessa har visat några tendenser att angripa flykting- och integrationspolitiken.

Windeskog rensas ut


Den av demokratiska krafter länge efterfrågade uteslutningen av Jimmy Windeskog ur Sverigedemokraterna är nu på väg att bli verklighet. Windeskog kommer, med sina egna ord i annat sammanhang, att räknas som "politisk(t) bottenskrap" och "sparka(s) ut".

Vid sammankomsten i Höör 22-23 oktober öppnades uteslutningsärendet. Slutdomen faller i anslutning till partiets julmiddag i december.

Åldersdiskriminering?

Inom Pensionärspartiet SPI är frågan om åldersdiskriminering viktig. Man är emot, vilket är bra.

Ibland visar man dock själv att det inte handlar om diskriminering, utan fakta. I lördags valde man en ny partiledare; Brynolf Wendt, 80. Trots att nästa års valkampanj redan inletts, har detta med Wendt fem dagar senare fortfarande inte meddelats allmänheten, på annat sätt än genom en kortfattad TT-notis. Webbplatsen, vital för varje parti utanför riksdagen, har inte uppdaterats sedan kyrkovalets valnatt i september.

Inkompetenta klåpare, kan man kalla SPI annat?

25 oktober 2005

SD:s valfond

Eftersom Sverigedemokraterna (SD) nu kör en valfondskampanj har på denna blogg redan efterlysts en redovisning av hur mycket pengar som finns på Sverigedemokraternas valfond. En sådan redovisning ges nu till offentligheten. Totalt fanns enligt uppgift 9 oktober i år 1 420 512 kronor på SD:s valfond och dessutom omkring 1 miljon kronor på lokala valfonder.

Sistnämnda siffra säger lite om det strypgrepp skånefolket har på bunkeristerna. Bunkern har inga fonderade medel att "förhandla med" - det har skåningarna; miljonen på lokala valfonder kan vi kalla "skånemiljonen". Bunkern har däremot en eller flera viktiga finansiärer, något som kan visa sig viktigt inför riksårsmötet 2006. Med valfonder på idag brutto 2,4 miljoner kronor står det ju klart att några 9 miljoner inte kommer att dras in till valfonden. Det vill till att en "tomtegrupp" eller en Bernard Mengal hinkar in storkovan för att ens 5 miljoner ska nås.

Min egen beräkning är att partiet behöver kring 5 miljoner kronor för att bedriva en fullödig och heltäckande kampanj i Sverige söder om Dalälven. Det hela skulle bli lättare med lite idealitet, men tyvärr för SD försvann väl mycket av den ideella inställningen med de partiaktivister som gick med i ND 2001.

Fanflykt

Radio Blekinge rapporterar att "många invandrare i Sverige väljer att inte göra värnplikten." Enligt en intervjuad turkisk värnpliktig kan orsaken vara att "många invandrare har varit med om krig på riktigt och inte klarar av att hålla i vapen."

Det är skönt att veta, att orsaken inte är fanflykt i hemlandet och allmän feghet. Sådant såg vi ibland från amerikaner i Vietnamkriget. Många kom till Sverige, somliga finns ännu kvar här.

Propagandaorganet Ekot

Utlänningslagen ska ändras efter krav från Miljöpartiet och Vänsterpartiet. "Asyllag kan skjutas på framtiden", meddelar idag Dagens Eko, den ledande nyhetsredaktionen på statliga Sveriges Radio. "Lagen som skulle göra det möjligt för flyktingar att få stanna i Sverige kommer inte att träda ikraft den 7 november som planerat", eftersom totalsågningen i Lagrådet och skarpa varningar från centerchefen Anders Carlgren på Integrationsverket lett till förseningar i riksdagens socialförsäkringsutskott. Vänsterpartiets talesman Ulla Hoffman uppmanar därför "de flyktingar som lagen skulle ge amnesti..att fortsätta hålla sig gömda".

Flykting, inte asylsökande. Budskapet hamras in. Ulla Hoffman, själv partiutsedd beslutsfattare på Utlänningsnämnden, kompletterar propagandajournalistiken av bästa svenska märke, med att uppmana till subversiv ohörsamhet mot ordningsmakten.

Dumdristighetens gräns passerad

Fullt öppet meddelar Sverigedemokraternas Ungdomsförbund att "Den 4-6 januari 2006 går årets upplaga av SDU-Kryssningen av stapeln. Föregående års kryssning var mycket lyckad och vi blev då 20 personer från olika delar av landet som följde med. Precis som sist kommer nöje att kombineras nytta...osv osv".

Varför offentliggör man detta? Tänker man resa en helt annan dag, eller är man sugen på lite kubbning ombord på finlandsbåten? Ska AFA lockas i en fälla? Senaste året har ju kantats med det ena våldsdådet efter det andra mot Sverigedemokraterna, och ingen gång har man lyckats freda sig själva eller sina kvinnor. Det hela är mycket märkligt.

24 oktober 2005

Pacific North West

Senaste dygnet har ett större antal besök på denna sida kommit från en universitetsdomän i Seattle, Washington. Man undrar lite grann varför: Är det bra eller dåligt?

Medierna på SD:s sida?

Upsala Nya Tidning, en socialliberal boulevardblaska av sämsta märke, innehåller idag inte bara en insändare från Eva Nyman, utan även en insändare från Björn Söder. Deras texter utgör repliker på den tendentiösa cirkulärartikel författad av två prästmän, vilken tryckts även i Uppsalas ökända avisa.

Förvisso går det framåt för SD i mediavärlden. I flera år efter kyrkovalet 2001 hade UNT en undantagslös policy, med innehåll att genmälen, dementier, rättelser, repliker o.dyl. från SD och SD-medlemmar inte fick tas in i tidningen. Nu får SD-partisterna med flera inlägg i samma dags tidning.

Med sådana vänner kan väl SD inte misslyckas? Kanske ses SD nu som ett liberalt alternativ. (OBS: Ironi)

22 oktober 2005

SD:s chanser ökar

Med Wendt tillbaka i SPI-toppen tror jag paradoxalt nog att SD:s aktier stärkts inför valet -06. Läs mer här.

Bara ett kort kvar på hand för SPI

Sedan Brynolf Wendt i valet 1998 ledde Pensionärspartiet till ett resultat över 1% har det inte gått så bra. Själv tröttnade Wendt redan efter något år. Ständig splittring, dålig ekonomi och svågerstyre utövat av 80-åringsfraktionen. Kanske går det bättre nu. Brynolf Wendt har, som gubben i lådan, lovat att komma tillbaka över valet -06.

Brynolf Wendt stod visserligen inte på partistyrelsens önskelista över framtida partiledare, men troligen kan hans goda renommé nu få förhandlingarna med sjukvårdspartisterna att gå i lås. De har inte mycket att erbjuda från Pensionärspartiets sida, men de har ett ess kvar på hand: Fria valsedlar i valet -06. Utlagda och bevakade i mer än 6 000 vallokaler från norr till söder.

Visserligen vill många inom Pensionärspartiet hellre se en samverkan med Junilistan, men få utomstående bedömare har svårt att tro att Nisse Lundgren skulle vara så dum att han samarbetar med ett gäng grälsjuka gubbar som inte lyckats med någonting. Eftersom pensionärerna och sjukvårdspartisterna båda gillar att krydda tillvaron med överbudspolitik, och båda ser sjukvården som bland det viktigaste som finns, så ska det ju egentligen bara finnas ett hinder för valsamverkan nästa år, och det är om det skär sig på det personliga planet. Vi får väl se om pensionärernas partisekreterare Lindblad i Malmö kan tygla det galliska temperamentet!

Det rörs om rejält i grytan inför valet, vilket jag givetvis tycker är kul. Pensionärer och sjukvårdspartister ihop kan visa sig vara en farlig kombination. De kommer att ha sina valsedlar överallt, vilket ger självförtroende och respekt, och kanske kan de t.o.m. rycka till sig initiativet från Junilistan? Deras enda svaga länk är bristen på en TV-mässig partiledarkandidat.

Om denna kombination går i lås, vilket jag alltså tror att det finns goda chanser till, ökar paradoxalt nog chanserna för de som brukar kallas främlingsfientliga av andra och nationalistiska av sig själva. Tendenser till restriktiv flyktingpolitik från de till stor del smygrasistiska pensionärernas sida kommer aldrig tolereras av sjukvårdsfolket, där fegheten är mycket stor. Vi får då ett "startfält" inför valet, där alla partier utom socialdemokraterna och moderaterna (som vill ha helt fri invandring) är för s.k. flyktingamnesti. Sverigedemokraterna skulle i praktiken få hela den invandringskritiska spelplanen för sig själva.

21 oktober 2005

SDU ett svagt förbund

15 oktober höll Sverigedemokratisk Ungdom förbundskongress. Man hade bara lyckats skrapa ihop till 5 ordinarie och en suppleant i riksstyrelsen. Ett svaghetsbevis. Man undrar: Hur många kongressdelegater hade kommit tillstädes?

Regeringen ånyo utskämd i lagrådet

I vanliga fall brukar det vara Bodströms pojk. Han har nog inte fått godkänt på en enda lag som han föreslagit. De dumma farbröderna i lagrådet underkänner och underkänner. Idag kanske han gläds lite grann, eftersom farbröderna i lagrådet för ovanlighetens skull underkänner en lag som är föreslagen av Barbro Holmberg.

Mot bakgrund av vad som anförts anser Lagrådet att den beredning som skett i ärendet – även om hänsyn tas till att det är angeläget med ett snabbt ikraftträdande – inte är godtagbar. Den bristfälliga beredningen har, som kommer att framgå av det följande, fått till följd att för lagtolkning och tillämpning centrala frågor och begrepp inte fått en sådan analys och kommentar som enligt Lagrådets mening är nödvändiga för att skapa förutsättningar för en tillämpning som motsvarar grundläggande krav på enhetlighet och rättssäkerhet.

Lagen kommer att gå genom i riksdagen ändå, för det har farbror Persson lovat sina voffsingar i mp och v. Jag såg förrresten att pederastdömde Leif Thorsson inte var med i dagens lagråd.

OBS: Språkbruket i denna postning har på försök sänkts till Bengt O Karlssons nivå.

20 oktober 2005

En parasit på samhällskroppen

Expressen skriver idag om en 45-årig kvinna i Nyköping. Hon har visst vevat runt i AMS-svängen i 27 år, och allt hon vill är att få jobb, skriver tidningen. Hennes dröm är tydligen att bli webbdesigner.

Det finns bara en sak att säga: Har man "sökt jobb" i 27 år, då är man en parasit på samhällskroppen! Får en fullt frisk människa, som var 18 år när denna aeneid började, inte jobb på så lång tid, då vill hon inte jobba. På grund av sossarna och EU är det i och för sig omöjligt att skaffa jobb idag, om man är arbetslös, men fram till EU-inträdet var det fullt möjligt att skaffa jobb om man ville jobba (och var fullt frisk etc).

Nytt bergsjöbrev för SD

Eländet tar visst aldrig slut för stackars Åkesson, men han har ju också sig själv att skylla. Det gäller, som bekant, att stämma i bäcken. Nu är det Weine Berg som lanserar en ny grej: "Positiv integration".

Positiv integration innebär helt enkelt att Lars Leijonborg och hans familj får flytta ut till Rinkeby, samtidigt som en familj i Rinkeby får flytta in i familjen Leijonborgs tidigare hem. Detsamma gäller alla politiker som propagerat för mångkultur, eller hållit sig tysta under införandet av mångkultur. Även redaktörer, journalister, proffstyckare, programledare och ”experter” av olika slag ska leva som de lär. Projektet skapar förståelse för makten om de beslut de fattar och de får också leva i den tillvaro som de tidigare hade råd att segregera sig ifrån.

Vän av ordning sätter sig nu ner och analyserar exakt vad förre redaktören för SD-Bulletinen och alltjämte verksamme SD-koryfén Weine Berg föreslår:

1. Alla politiker, journalister, experter m.fl., vilka inte aktivt motarbetat införandet av mångkultur ska deporteras till något ghetto. Detsamma gäller dessas familjer.
2. De som deporterats enligt punkt 1 ska få sina gamla bostäder konfiskerade.
3 Bostäderna i punkt 2 ska sedan portioneras ut bland invandrare i ghettona. Dessa personer ska alltså inte repatrieras, utan få en bättre bostad än tidigare, och det ska de få gratis.
4. Punkt 1 ser ut som retroaktiv straffrätt
5. Punkt 1 och 2 strider mot rättsstatens krav på behandling av individuella fall och med rätt för alla till rättslig prövning.
6. Punkt 3 innebär rasdiskriminering: Varför ska de få, och inte vi?

19 oktober 2005

Paggan på TV

Carin 21.30 på SVT gästas av Leif "Paggan" Pagrotsky ikväll. Paggan har odlat skägg till den grad att han nu är snarlik Karl Marx. Vad han säger är dock långt ifrån marxistiskt. Han anser det vara hans uppgift som utbildningsminister (är detta hans portfölj?) att oavkortat pumpa in statliga pengar till de utbildningar som "ungdomarna" vill gå. Vill t.ex. 90% läsa till programledare på TV, då ska 90% få läsa till programledare på TV. Får de inte jobb är det deras eget fel. De är ju vuxna människor, menar Paggan.

Det är fel att skälla sossarna för att vara socialister. Jag ser att detta fortfarande pågår, inte minst hos moderaterna och hos extremhögern. Men sossarna är inte längre socialister, bara korrupta. Nu som förr, svenska folk: Bed och slit, gnag din bit, du får smör ovanför när du dör.

Kritik möts av dödshot

Från sverigedemokratisk sida säger man gärna och ofta att man vill ha debatt, man vill pröva sina argument och möta kritik o.s.v. I praktiken visar det väl sig ibland vara tvärtom.

Detta bevisas även här på objektiva sd-bloggen, om än i blygsam skala, och lite lagom inofficiellt. Trots att jag bara är en vanlig människa, utan makt och myndighet har det blåsts till storms senaste dagarna efter min bitande och initierade kritik mot främst Jimmy Windeskog och Weine Berg, två ledande SD:are sedan lång tid.

För bara en liten stund sen såg jag detta i en kommentartråd på Windeskogs BSS-blogg:

"Funebo "jurist"----hehehehe. Snarare en 100%-ig kretin samt förrädare som med tiden kommer att likvideras!!!"

I min egen objektiva SD-blogg tvingas jag regelbundet rensa bort rent trams, grova lögner och trakasserier. Av det som ännu finns kvar på bloggen finner vi t.ex. från 7 oktober "Med Quislingar skall processen göras kort!!!" och från 3 oktober "Varför ger du aldrig dig? Du lär aldrig mer få sätta foten i SD. Knappast för den delen i något annat politisk parti. Du är förbrukad, Funebo."

Istället för att bemöta seriöst given kritik försöker man enligt fast mönster att "skjuta budbäraren". Ett gammalt trick som används av den som saknar hållbara argument för sin sak!

I en kommentar i angoladebatten säger en nationellt sinnad bloggläsare att "dessbättre är väl denna maniskt repatrieringsivrande falang, där invandrarna så klart ställs mot svenskarna, som t ex Weine Berg och Windeskog företräder alltmer marginaliserad inom SD." Men är det verkligen så?

Den sverigedemokratiska partitoppen har vare sig nu under den nya lundaledningen, eller tidigare under Bunkerns sista dagar, på något sätt uttalat sig eller agerat för att visa att man visat på porten de krafter i partiet, vilka inte ställer sig bakom den FN-baserade värdegrunden; man har heller inte gjort några politiska uttalanden eller offentliga programförklaringar av substans i denna riktning.




Likvidationshotet (som sannolikt var gjort av signaturen "Göran EJ Persson") har nu tagits bort av Windeskog.

Idiotnationalism

En av kommentarerna till mina angolapostningar igår förtjänar att lyftas upp till egen postningsstatus. Här kommer det:

Lägg till detta att de som Weine Berg menar "kan repatrieras" (vilket på ett eller annat sätt verkar betyda SKA repatrieras, annars får ju Weine Berg inte tillbaka det 60-talssverige han eftersträvar) har erhållit permanent uppehållstillstånd/ svenskt medborgarskap och att också icke asylbeviljade (som ju utgör den stora majoriteten av de som invandrat) som t ex anhöriginvandrare, arbetskraftsinvandrare etc verkar ingå i hans repatrieringspolitik (för honom verkar ett aktuellt skyddsbehov vara det enda legitima skälet till att inte underkastas repatriering). Något som helt strider mot FN:s frivilliga återvandringsprogram som ju endast omfattar asylbeviljade. Dessa jämför han alltså med lägerbaserade flyktingar i Afrika, som mig veterligen knappast har kunnat erhålla vare sig PUT eller medborgarskap i det land som flyktinglägret är upprättat i, för att rättfärdiga sin helsjuka fördrivningspolitik av invandrarna.

Och fördrivningspolitik är ju verkligen inget överord då denne Weine Berg som en förutsättning för upprustad välfärd för svenskarna sätter invandrarkollektivets nästan totala Sverige-exodus. Det är inte svårt att föreställa sig vad sådan polariserande idiot-"nationalism" kommer att kunna ställa till med. Dessbättre är väl denna maniskt repatrieringsivrande falang, där invandrarna så klart ställs mot svenskarna, som t ex Weine Berg och Windeskog företräder alltmer marginaliserad inom SD. Men för att SD ska kunna bli ett seriöst och trovärdigt parti för riksdagen krävs nog också att de förstår att de inte har något i partiet att hämta med sina åskter.

Anonym

18 oktober 2005

Metablogg om Pinter

Mycket har redan sagts om årets litterära skandal, det faktum att den skabröse men ändå ointressante Harold Pinter tilldelats Nobelpriset i litteratur. I en tidigare postning ställde jag mig kort frågan om Nobelpriset kidnappats av Tiina Rosenberg fan club. Någon gubbe i Wien, Bengt O Karlsson, fick rapport om detta uttalande från min sida, och blev tydligen eld och lågor över denna träffsäkra karakteristik.

Vi hade verkligen inte tänkt blogga mer om Harold Pinter. Men så hörde vi honom berätta på svensk TV ikväll om vad han tänker säga i sitt Nobeltal i Stockholm: det blir ett politiskt tal, anti-Blair, anti-Bush, pro democracy and pro human rights. det blir grejer! Så Norberg, Munkhammar, Spectator, Martinsson, Erixon och andra Bushens voffsingar samt B-laget Dennis, Dibbuk, Tommy Funebo - vässa era tangentbord, ni har ju några månader på er.

Dennis Josefsson i Vetlanda tror att Bengt O. Karlsson i Wien måste röka något mycket konstigt för att klämma ur sig all skit, vilket Karlsson (som kunde konstateras ovan) oftast gör i pluralis majestatis.

Den ärade Josefsson har sedan dess sagt en del kloka ord om denne ansiktslöse Karlsson, som ju måste uppehålla sig i Wien enär hans närvaro å fosterjorden av allt att döma ej är välkommen. Bland annat anser Josefsson att Karlsson är en fjant. Det ligger väl kanske något i det konstaterandet (i en sexuell kontext), med hänsyn till Karlssons varma känslor för skalder som Jellinek och Pinter. Den idag närmast osårbare Dick Erixon tar Karlssons osansade utfall ("Bushens voffsing") med jämnmod och hänvisar till Hitchens väl avvägda kritik av hela den korrupta svenska akademin. "NOBEL - KOMMUNISTERNAS FINASTE MEDALJ" är vad Erixon talar om.

Låt oss avböja vår sanktion av denna galenskapens guldmyntfot och se vad som händer. Låt oss också hoppas att en lång tystnad sänker sig över denne skurkaktiga skrävlare som alltför länge gjort sig bred där uppe på scenen.

Jag vet inte hur mycket jag själv skulle behöva häva ur mig över Harold Pinter. "Skurkaktig skrävlare" tycker jag låter bra. Det omdömet kunde gärna få gälla även för Horace Engdahl själv. Eftersom Nobelpriset inte delas ut förrän i december kommer säkert fler tillfällen uppenbara sig, där jag kan säga kloka saker om Tiina Rosenberg, Elfriede Jellinek, Harold Pinter m.fl. personer.

SD-budet för Angola höjs till 172 000

Tidigare idag gjorde jag en postning där det snabbt kunde konstateras att Weine Berg står till höger om Adolf Hitler. Efter min sakliga och väl underbyggda kritik har hr Berg nu redigerat sin ursprungliga postning, och även lagt till en källhänvisning - något som jag efterfrågade i min egen postning i ärendet.

Nu skriver Berg så här om angolanska flyktingar:
FN: s flyktingkommissariat lever som de lär, och har för några år sen repatrierat 172 000* angolesiska flyktingar från grannländerna Zambia, Kongo och Namibia. Repatrieringarna kommer sannolikt att fortgå i oförminskad takt. Anledningen är att de angolesiska flyktingarna inte längre har något skyddsbehov. FN:s repatrieringsplaner har rönt stor uppståndelse i angolanska medier.

Vid krigsslutet i Angola befann sig 450 000 angoleser på flykt från fäderneslandet. Många har återvänt av egen fri vilja. De repatrierade angoleserna försågs med ett överlevnadspaket och fick utöver detta livsmedelstöd från FN: s matprogram WFP i inledningsskedet.



Berg hänvisar nu till "United Nations High Commissioner for Refugees (UNHCR), 14 Dec 2004, "Angola repatriation: Second season winds down with onset of rains". Går man till webbsidan UNHCR Briefing Notes: Angola repatriation: Second season winds down with onset of rains hittar man det Berg hänvisar till. Datumet är dock 18 oktober 2005, tydligen hade Berg deltagit i den ursprungliga pressbriefingen i Genève. För att undvika misstankar om felöversättning återger jag här citatet rakt av på engelska, men med det enligt mig intressanta partiet i fetstil:

With the onset of the rainy season, UNHCR is winding down its second season of bringing home Angolan refugees from neighbouring asylum countries while looking ahead to possibly completing our voluntary repatriation programme for camp-based Angolan refugees in the coming year.

Despite a devastated infrastructure, including destroyed roads and bridges and the ever-present danger of landmines, more than 281,000 Angolan refugees have returned home since the Luena peace accords were signed in April 2002. Some 172,000 of them were assisted by UNHCR and its partners. Others returned by their own means.


Berg försöker slå i sina läsare att UNHCR tvångsmässigt ingriper mot angolanska flyktingar därför att dessa inte längre har skyddsbehov och följaktligen är förpliktade av världssamfundet att återvända till sina hemländer. Detta är naturligtvis helt felaktigt. Folkrättsligt accepterad repatriering är endast s.k. frivillig repatriering. Återigen tvingas jag notera att Sverigedemokraternas eventuella trovärdighet devalveras ytterligare så fort en av deras företrädare öppnar munnen eller startar en egen blogg. Partiprogrammet är tydligen inte värt det papper det är tryckt på!

Namnbyte


Sverigedemokraternas Jimmy Windeskog byter namn på sin blogg från "Windeskogia" till "Sällskapet Kafé Kanstanjeträdet". Det unika språkfelet är genuint. Adressen förblir dock vid det gamla: BSS Borlänge.

Enligt uppgift från filmbolaget är stillbilden från filmen "1984" publicerad utan tillstånd.

SD fortsätter håna sin opinion

För några dagar sedan hade jag anledning konstatera att sverigedemokraternas programdokument är tomma ord. Det handlade väl den gången om Jimmy Windeskog, partiets gossen Ruda. Nu har något dykt upp igen, och då är det - inte helt oväntat - frågan om gossen Rudas lärjunge, hr Weine Berg.

Helt utan källhänvisning påstår Berg i en postning 17 oktober att FN skulle ha repatrierat 150 000 angolaner. I sig inget märkligt med detta konstaterande, men man måste veta att när Berg och Windeskog, och övriga ledande SD:are, talar om repatriering, då talar de om tvångsfördrivning; om lastbilar i gryningen, järnvägsvagnar och fraktfartyg med destination Afrika, Asien och Sydamerika.

"100 000 har återvänt av egen fri vilja", konstaterar Berg torrt. Men 350 000 återstod, och enligt Berg har tvångsfördrivningen av angolaner i exil inte gått obemärkt förbi: "FN:s repatrieringsplaner har rönt stor uppståndelse i angolanska medier". Han har dock inga källor till detta.

Denna sedelärande historia från Afrika använder Berg sedan till att tala om hur svensk flykting- och integrationspolitik ska skötas. Berg vill helt enkelt gå längre än Hitler och de tyska nazisterna:

Färre än 5 % av dem som fick uppehållstillstånd mellan åren 1980 och 2000 har konstaterat skyddsbehov...Många utav dessa skyddsbehov är försvunnit under tiden och detta leder till att nästan alla som kommit till Sverige med påhittade eller legitima flyktingskäl kan repatrieras till sina hemländer. Sverige kan, för att underlätta processen, bidra med uppehälle den första månaden i hemlandet eller på annat sätt hjälpa de tidigare flyktingarna att komma igång och vara en del av sitt hemland.

Vägra lurendrejare!
Vad gäller de som genom bedrägeri, falsk identitet och liknande fått uppehållstillstånd eller medborgarskap ska obönhörligen repatrieras utan stöd – pengarna har de redan roffat åt sig från de svenska skattebetalarna i en mängd år och det finns ingen som helst anledning för skattebetalarna att hålla bedragare och lurendrejare under armarna.


Vad tyckte då nazisterna? Jag läser ur tjugofempunktsprogrammet: Vi kräver att staten förbinder sig att i första hand sörja för försörjnings- och levnadsbetingelserna för sina medborgare. När det inte är möjligt att försörja alla invånare ska medborgare i främmande stater (icke-medborgare) utvisas ur riket. Nazisterna var alltså enligt sitt program inte beredda att "repatriera" icketyskar så länge som de kunde göra rätt för sig utan hjälp från samhället.

Helt i strid med Bergs åsikter står naturligtvis det sverigedemokratiska partiprogrammet, där det uttalas att FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna är grundläggande. I deklarationen sägs bl.a.: Alla människor äro födda fria och lika i värde och rättigheter. De äro utrustade med förnuft och samvete och böra handla gentemot varandra i en anda av broderskap. Alla äro lika inför lagen och äro utan åtskillnad berättigade till lika skydd från lagens sida. Alla äro berättigade till lika skydd mot varje åtskillnad i strid med denna förklaring och mot varje framkallande av sådan åtskillnad. Ingen må godtyckligt anhållas, fängslas eller landsförvisas.

16 oktober 2005

Nytt hot för SD

Efter de måttliga framgångarna i kyrkovalet, och Junilistans plötsliga uppdykande i medierna, känner man sig (enligt initierade källor) oroade inom sverigedemokraterna (SD), inför den offensiv som Hennix & Frihetspartiet nu inlett för att lugga Sd på dugligt folk. Kvalitet framför kvanitet, heter det tydligen.

Hur kommer det hela att gå?

13 oktober 2005

Nobelpriset kidnappat av tiinarosenbergare?

Förra året Elfriede Jellinek, kommunist och feminist. I år går nobelpriset i litteratur till Harold Pinter, queerteoretiker och gayaktivist.

Vad händer - har Svenska Akademien kidnappats av Tiina Rosenberg fan club?

11 oktober 2005

En journalist som kan lägga ihop två och två...bra!

I dagens UNT visar Gunvor Hildén att den svenska journalistkåren består av mer än ett gäng nötter och vänsterextrema fyllskallar. Går Sverige att styra efter nästa val frågar hon sig, och inser att Sverigedemokraterna faktiskt kan springa fram som en valspurtens "dark horse". Klicka på rubriken. Jag återkommer med egen analys i frågan.

09 oktober 2005

Övergång till Junilistan??

Det påstås att någon centerpartist vid namn Staffan Svensson lämnat Centern och gått över till Junilistan. Men hur har detta gått till? Junilistan är ju såvitt känt det enda doktrinärt antidemokratiska partiet, i så måtto att partiet saknar medlemmar och alla beslut fattas av Nisse Lundgren, fyra av hans närmaste vänner och hans fru.

Staffan har väl i så fall reggat sig som "sympatisör" och får väl isåfall den förmånen att ett nyhetsbrev sänds ut då och då per e-post. Men gått över? Jo, hej du.

SD: Programdokument = tomma ord

Många av de luttrade sd-kritiker som följt Jimmy Windeskogs nya blogg BSS Borlänge blev besvikna när han gjorde sin senaste postning, i vilken han tog avstånd från Sd:s befolkningspolitiska handlingsprogram och den FN-deklaration om mänskliga rättigheter vilken hans parti antagit som grundläggande värdedokument. Visst, Windeskog bröt ånyo mot värdegrund och partilinje, men detta har han gjort många gånger tidigare och nya partiledningen i Lund bryr sig bara inte - låt alla tycka som de vill! Men de riktigt saftiga formuleringarna lyste nu med sin frånvaro.

Jag ska ändå kommentera Jimmys postning med några ord, eftersom han gjorde sig besväret att hänvisa till mig, i min fortsatta egenskap av stor nationalistisk teoretiker. Från postningens kommentarer läser vi nu följande (i sammandrag):

Förre sd-liberalen Erik Hellsborn:
- Bra blogg, Jimmy. Jag delar din uppfattning om att assimilering i Sverige är en omöjlighet med dagens etniska sammansättning. Om repatriering är rätt väg att gå är jag dock inte lika säker på. Kan du vidarutveckla vad du lägger in i begreppet? Jag anser att vi måste arbeta för frivillig återvandring genom att göra Sverige mindre attraktivt att bo i för folk från främmande kulturer. (..)

Jimmy Windeskog replikerar (språkfelen är genuina):
- Tommy S. Funebo har laggt ner rätt bra med tid att sprida lögnen att repatriering skulle bygga på tvång. Detta stämmer givetvis inte, "repratriering" betyder "återvandring" och "återförening med fosterlandet".

Nu får vi fundera lite. Windeskog uttrycker sig alltid dimmigt om teoretiska sammanhang. Under tiden kan vi dra oss till minnes vad Windeskogs protegé Torbjörn Kastell sade till Dagens Nyheter 28 september 2002:

Journalisten Mustafa Can: "Men om till exempel jag och mina barn ändå inte vill lämna Sverige?"
Torbjörn Kastell: "Det kommer ni att göra, inga invandrare vill leva i ett sådant samhälle som jag just beskrivit för dig."

Jag tror att vi av detta korta meningsutbyte, kompletterat med en auktoritativ definition av "repatriering" och Kastells famösa citat, kan sluta oss till att bröder Hellsborn och Windeskog anser det som frivilligt, vilket inte inkluderar sådant som att fysiskt bära ombord människor på flygplan och fartyg eller hålla grovkalibriga revolvrar mot tinningen på "verkställigheterna" och samtidigt be artigt.

Frågan är vad en vanlig människa lägger i ordet "frivilligt". Kanske anser man ändå att frivilligt betyder att man har åtminstone någon grad av valfrihet (annat än "lyd eller dö")? Jag tror att många till och med håller på det här med rättsstat. Eventuella planer på gå bröstgänges tillväga i sådana här frågor är inget som går hem i gamla Sverige.

06 oktober 2005

Förvånande Demoskop

Dagens Demoskopmätning, presenterad i TV4 och Expressen, visar en del förvånande resultat, även om nu delar av resultatet i vanlig ordning mörkas och man måste läsa mellan raderna på sovjetiskt manér.

Mätningen avslutades dagen efter att Junilistan kommit ut ur garderoben, och detta parti rapporteras få omkring en procent. Totalt får "övriga partier" 4,8%, men vilka dessa partier är hemlighålls. En studie av bostadsort, kön, ålder m.m. i den fullständiga rapporten visar dock att en markant högre andel män OCH kvinnor i den yngsta åldersgruppen, bosatta i hyresrätt i storstadsområde, arbetare och i än högre grad studenter, stödjer ett "övrigt parti".

Detta talar inte särskilt för Junilistan, Sverigedemokraterna eller Pensionärspartiet, men väl Feministiskt inititativ. Men sedan visar det sig att stöder visserligen är högre i Stockholm än i övriga landet, och att stöder i Skåne är markant mycket högre. Det sistnämnda talar för att inte bara Fi utan även Sverigdemokraterna gått framåt, då det är rimligt att tänka sig att åtminstone yngre män i arbetarklassen bosatta i Skåne i hög grad skulle rösta för SD. En sak som talar för att Sverigedemokraterna verkligen gått framåt är sedan det nyss avslutade kyrkovalet, där SD gjorde vissa framsteg och fick stor publicitet.

Med hänsyn till denna mätning såväl som andra mätningar som visar på ett potentiellt starkt stöd för Junilistan kan det sägas att vissa ökningar i stödet för såväl JL, Fi som SD är att vänta innan valkampanjen sätter igång på allvar i april.

04 oktober 2005

SD:s valfondskampanj

"Nu kör vi igång årets VALFONDSKAMPANJ!", så lyder i dagarna budskapet från Sverigedemokraterna, näst största parti utanför riksdagen. Partiet säger sig räkna med 9 miljoner i valbudget och att den nu inledda kampanjen bl.a. ska ge 50 000 kr till centrala valfonden.

Det låter ju bra, att det räcker med så små extra tillskott som 50 000 kr för att nå upp till budgetmålet 9 miljoner kronor till nästa sommar/höst. Men hur mycket pengar sitter man på just nu, det verkar ju tyvärr som om valfondsstapeln försvunnit från offentligheten? Vad har SD idag, 7 miljoner, 8 miljoner eller 8,5 miljoner kronor?

03 oktober 2005

Sånt gör folk förb-de

Aftonbladet kör en webbfråga idag. De frågar vilket parti man tänker rösta på nästa år. "Alla" alternativ finns med, men konstigt nog vare sig SPI eller Sverigedemokraterna, de solklart största partierna utanför riksdagen från förra valet. Än en gång bevisar journalisterna, nu genom sin förkärlek för manshatarna i Fi, att de är ohjälpligt vänstervridna. Än en gång gör Aftonbladet sitt regeringsparti en björntjänst, genom att få många läsare att känna sig omyndigförklarade.

Wrong dogs came home

I allegoriska "Mannen med oxpiskan" uttalar Clintan de odödliga orden "Someone left the door open, but the wrong dogs came home". I svensk politik ser vi denna visdom gå i uppfyllelse inför nästa års val till riksdagen.

Attitydmätningar, opinionsmätningar och valresultat visar att allt fler väljare är less på de befintliga alternativen i svensk politik. Men tomrummet verkar aldrig fyllas. Junilistan, Sverigedemokraterna och Feministerna tänker ställa upp, ett gäng sjukvårdspartier likaså, kanske Vägval Vänster, troligen även SPI, liksom ND och ett flertal tokstollepartier. Men det är inget som lyfter, inget som "syns i sifo". I alla fall inte än. Gissa varför...

02 oktober 2005

Reine Wickström inte utesluten

Dokusåpan Sverigedemokraterna fortsätter i allt högre hastighet. Den enligt Anders Ahl (=SD Hammarö) uteslutne Jimmy Windeskog uppger ikväll på socialdemokratiske Martin Tunströms blogg att den för nazisympatier anklagade Reine Wickström inte är utesluten, trots att nya partiledningen i Lund tidigare slog på stora trumman i denna fråga.

3 mars i år uttalade sig Björn Söder på detta sätt i frågan:
- Ingen tror att Wickström är nazist idag, men hans övertramp är ändå tillräckligt grovt för att det skall kunna bli tal om uteslutning om han inte frivilligt väljer att avgå.

Det nya Sverigedemokraterna försöker framstå som ett mera öppet och ärligt parti. I fall efter fall ser vi hur denna öppenhet är ökad slutenhet, och hur ärligheten är falsk.

Lustsjälvmord, finns det?

Den frie sverigedemokraten Windeskog, som han nu kallar sig, bloggar vidare. Man undrar: Lustmord finns, men finns även lustsjälvmord (politiskt sådant)? Istället för att erkänna för sig själv att han gjort bort sig med postningen om Tony Wiklander 30 september går han vidare och hävdar halsstarrigt sin ståndpunt. Jimmy skriver alltså idag att "en och annan" reagerat på hans "inlägg om man kan företräda Sverigedemokraterna samtidigt som man är en del av mångkulturen, vissa positvt andra inte".

Tony Wiklander adopterade en gång ett föräldralöst indiskt barn genom s.k. internationell adoption. Jimmy Windeskog beskriver detta som att "vara en del av mångkulturen". Han kräver svar av sina kritiker. Själv har han inte med en stavelse uttalat sin egen definition av mångkultur. Vad innebär mångkultur för Jimmy Windeskog; är det detsamma som bristande rasmedvetenhet?

Nytt gnäll

Nu gnälls det från Sverigedemokraterna igen. Kerstin Söderholm, Torsby, ställde upp för Sd i kyrkovalet härförleden, och får nu från Kommunalarbetareförbundets (Skaf:s) förbundskontor sparken som arbetsplatsombud för sin arbetsplats.

Förtrycket av dem som vill engagera sig politiskt, som en motvikt till de politiskt korrekta partierna, blir allt hårdare i Sverige. Är man inte socialdemokrat, eller tillhör något av övriga likriktade partier, anses man vara obekväm och måste tystas. Det är märkligt att Sveriges största parti anser sig ha befogenheter som strider mot all form av folkstyre, heter det i partiavisan SD-Kuriren.

Väntar man sig på allvar att ett socialdemokratiskt fackförbund stillatigande ska åse hur olika sverigedemokrater låter sig väljas till fackliga uppdrag? Reaktionen känns närmast rättshaveristisk. Med tanke på de orimligt höga fackavgifterna och de fantastiskt misslyckade löneförhandlingarna inom Skaf borde det väl inte vara särskilt svårt för det sparkade fackombudet att ta med sig kamraterna ut ur facket, om det nu existerar något genuint kamratstöd för detta ombud.

Istället görs inget annat än gnälls. Kan detta bero på att Kerstin var den enda som ville vara arbetsplatsombud, och att arbetskamraterna i och för sig inte hyser några positiva känslor för Kerstins politiska parti?