10 juni 2007

Sverige åt svenskarna

Många är fast övertygade om att Sverigedemokraterna leder sitt politiska arv från 1930-talets nazistpartier, men så enkelt är det nog inte. Tvärtom krävs det en hel del förställningsförmåga för att dra linjen från de partier som tynade bort under kriget till det oansenliga parti som grundades 1987/1988. Visserligen fanns en och annan tidig (sd):are som först varit nazist, men var fanns idéerna? Partiprogrammet andades inte nationalism förrän 1991, när en hel del tidigare oanslutna kommit med i SD.

Betydligt lättare är det att dra linjen från förkrigs- och mellankrigstidens socialdemokrater, även om detta försvårats på grund av den högergir SD gjort sedan förre ungmoderaten Jimmie Åkesson tagit över som partiordförande. Arvet från gammelsossarna är ett koncept som vårdats sedan SD:s barndom. Enligt Johan Rinderheim, som var aktiv i partiet 1989-1990 fanns t.ex. skrifter av Per-Albin Hansson med på den försäljningslista man då höll sig med i SD.

Radikalare än SD var Fabian Månsson (s): Genom hvarje svenskt sinnad mans ådror går en skälfning af raseri och man får en obetvinglig lust att tvätta sina händer i utländska skojares blod.I dagens Sydsvenska dagblad har Per T Ohlsson läst på om Arbetarrörelsens och sossarnas formativa år, och funnit saker som passar förbluffande väl in på ett parti som utgör idé- och klassmässig anfader till nutidens sverigedemokrater. Den som lyssnat till tal av SD:s partisekreterare Björn Söder vet att han gillar parollen "Sverige åt svenskarna och svenskarna åt Sverige!". 1909 kunde följande formulering läsas i Stormklockan, som på den tiden var organ för SSU:
"Sverge åt svenskarne – så lyder frasen. Sverge åt galizierna, svält och smittkoppor åt svenskarne – så lyder verkligheten."

  • Läs gärna min debattartikel i Expressen beträffande skälen för (s)-väljare att rösta (sd)