Japp, så var det färdigt igen: "Sverigedemokraterna, det mångkriminella partiet". Bloggen gissade i förrgår att Expo kommer att ta upp Jan Björklunds uppdykande som nygammal kandidat på Sd:s kommunala valsedel i Hallstahammar, eftersom herr Björklund nyligen dyngade dit för ett brott som tyvärr är vanhedrande.
Vännerna på Expo sitter tydligen och pustar ut mellan alla sd-affärer, för nu var det Radio Västmanland som idag intervjuade både Björklund och regionale vandelsansvarige Adam Marttinen om förändringen på valsedeln i Hallstahammar efter tungt kriminelle Richard Brenners petning. Törs man gissa att Radio Västmanland följer vad som skrivs här på bloggen? Och allvarligt talat: Vad tänker de på inom Sd, eller är det någon som tänker i partiet som ser sig som Sveriges sista hopp?
Förr i världen ansågs förfalskning vara ett ytterst skamligt brott. Hamiltonaffären 1881, när en av rikets högsta ämbetsmän, greve Henning Hamilton, förfalskat en släktings namnteckning, var det seklets största svenska skandal.
Vore jag själv sd:are idag skulle jag bara kunna se en positiv omständighet kring den ytterst amatörmässiga hanteringen av vandelsprövningarna av valkandidater. Denna omständighet är att uppställandet av representanter för rikets värsta slödder på valsedlarna innebär inte bara en protest, utan en ren förolämpning mot det politiska etablissemang som alla sd:are hatar.
