Den sverigedemokratiska partiledningen var snabb att böja rygg inför trycket från Laila Freivalds och den samlade muselmanska världen i samband med debatten om muhammedteckningarna. Med tanke på detta borde kanske inte samma partiledning ha så bråttom med att fördöma påven, vilket man gjorde ikväll, för att denne skulle "böja sig för extremisterna".
Istället för att bygga sitt ställningstagande på vad papegojorna på SVT hasplar ur sig rekommenderas partiledningen ta del av Vatikanens egen officiella version av "ursäkten" till islam. Det visar sig där att påven inte alls tagit tillbaka något han sagt om islam, däremot har han betygat sin respekt för muslimer då ju i vart fall deras trosuppfattning består av en av kristendomen påverkad monoteism, och de därför inte kan räknas som vilka hedningar som helst.
I sann kristen anda har alltså påven avvisat synden (=islam) men uttryckt sin kristna kärlek för syndaren (=muselmanen).
