Weine Berg gjorde 7 september en postning på sin blogg om vad som han upplever vara den svenska demokratins 8 verkliga fel. Jag tänkte att jag i all enkelhet skulle ge mina spontana reaktioner på de olika fel som Weine beskriver.
1. Den otidsenliga 4%-spärren: Jag håller med Weine om att 4%-spärren borde bort. Otidsenlig skriver han, men jag vet inte om den någonsin varit tidsenlig.
Mitt eget förslag är att låna tvåröstsystemet från tyskarna och att samtidigt införa Single transferable vote (STV): Varje väljare skulle rösta på en enskild kandidat i en enmansvalkrets, och den kandidat vinner som får absolut majoritet med hjälp av STV. Andrarösten skulle läggas på partilistor i en valkrets som omfattar hela landet, med 100 mandat att fördela enligt jämkade uddatalsmetoden utan spärr. I stort sett varje seriöst arbetande parti skulle då bli representerat i riksdagen, men de största partierna/kartellerna skulle överrepresenteras, vilket ger starkare regeringar.
2. Den gammalmodiga valsedeln: Självklart är det som Weine skriver, det nuvarande valsedelssystemet inbjuder till fusk och är kvar bara på grund av att det gynnar de etablerade partierna. Inte ens centralamerikanska bananrepubliker eller östafrikanska halvdiktaturer skulle drömma om att införa det svenska systemet. Att gå för långt åt andra hållet är inte heller bra; elektroniskt valfusk kan bli omöjligt att uppdaga. Nej, en enda stor valsedel - som i Danmark!
3. Intolerans mot avvikande åsikter: Inga invändningar där, i Sverige råder åsiktsförtryck.
4. Den representativa demokratin: Här vill Weine utöka användningen av folkomröstningar. Jag håller med honom bara delvis, eftersom en alltför utbredd användning av folkomröstningar kan leda till populism och minoritetsförtryck.
5. Förnekande av hemortsrätten: Weine viker här av på ett etnopluralistiskt stickspår. Jag fastnar just för uttrycket hemortsrätt: Den moderna demokratin bör ta sin utgångspunkt inte i den devalverade medborgarrätten, utan i hemortsrätten. I Sverige finner vi inte den grundläggande folkliga identiteten i svenskheten utan i landsmannaskapet, folklandsmannaskapet eller staden.
6. Yrkesförbud: Återigen håller jag med Weine. Den sociala ostracismen mot politiskt oliktänkande och i synnerhet yrkesförbudet är det mest motbjudande exemplet på att Sverige är en förtryckarstat.
7. Verkningslösa blankröster. Weine vill att mandaten i politiska församlingar ska fördelas även på blankrösterna, och således kunna ge tomma stolar i riksdag och fullmäktigesalar. Här förstår jag inte riktigt vitsen.
8. Privata intressen dikterar demokratins villkor, skriver Weine. Det är mediernas makt han syftar på, men han verkar inte ha några idéer om vad som kan göras. Jag håller med om att NÅGOT bör göras för att vrida kontrollen över opinionsbildningen ur händerna på ett gäng vänstervridna journalister och tendentiösa mediemoguler.
Man behöver inte nödvändigtvis detaljstyra existerande medier, men staten måste garantera att alla som kvalificerat sig att kandidera i valet har tillgång till de stora mediekanalerna. Exempel på detta kan vara att alla TV-kanaler med svensk koncession måste ge varje parti i riksdagsvalet x antal kostnadsfria sändningstillfällen för kortare reklaminslag. Staten kan i sitt utskick av röstkort skicka med ett informationshäfte där samtliga partier i riksdagsvalet ges varsin sida för valfri reklam.
