Valet i Stockholms län gick inte bra för sverigedemokraterna. Tack vare riksutskicket tog man sig som väntat precis över mandatgränsen i många kommuner, och kom in i fullmäktige i 9-10 av Stockholms kranskommuner. Men det blev i kommunvalet i Stockholms kommun bara 1,6%, trots att rivalerna i Nd föll igenom helt här i huvudstaden. Sedan en andel på 1,6% i landstingsvalet och 1,9% i riksdagsvalet för länet respektive 1,6% för staden, att jämföra med resultatet 2,9% på riksnivå.
Som ytterligare jämförelse kan nämnas 2002 års val. Redan då Stockholms län ett sorgebarn för sverigedemokraterna, och det län som visade den sämsta resultatmässiga utvecklingen från europavalet 1999. Sd:s fick 0,8% av rösterna både i kommunvalet i Stockholm och i landstingsvalet i Stockholms län 2002. Riksdagsvalet gav då Sd 1,0% totalt i både län och stad.
I Göteborg, rikets andra stad, ökade Sd sin andel av riksdagsrösterna från 1,6% till 2,6% mellan 2002 och 2006, och då får detta ändå anses som ett bakslag, möjligen till viss del beroende på att Sd här inte genomgått samma ansiktslyftning som på andra ställen i landet. Sd i Stockholm sackar efter alltmer. Detta gäller inte bara röster, utan partiets hela verksamhet, som fortfarande inte hämtat sig efter brytningen med toristerna 2001.
Med ett fortsatt svagt Sd i Stockholms län kan allmänheten känna sig någotsånär säker, för utan en verksamhet i detta folkrika län blir det mycket svårt för partiet att fortsätta tillväxten på sådan bredd att man kan nå riksdagsplatserna. Och i Stockholm ligger sd-distriktsstyret säkert i janssonlägrets försiktiga hand, inte minst efter Kinnunens svårigheter med kansliverksamheten under valkampanjen.
