24 september 2006

En första NyD-känning efter valet

Här sitter jag och läser Mattias Karlssons blogg, där jag förundras över råheterna. I Expressen idag ser jag sedan att tidningens Lars Lindström fördjupat sig i övriga officiella partibloggar, inklusive herr Åkessons. Ja, frågan är vad som är värst?
Att inläggen från sd-sympatisörerna övervakas av partiledningen är självklart. Ändå ligger en rad rasistiska smädelser kvar i anslutning till Jimmie Åkessons och de övriga partitopparnas bloggar. Man undrar varför. Uppgiften att några våldtäktsförsök utfördes av en "krullhårig neger" publiceras med stor tillfredsställelse...En annan sd-debattör skriker "ÄR DU JUDE ELLER INTE? FY FAN, SÄGER BARA: JA ELLER NEJ" i ett inlägg, som publicerades 1 september och ännu ligger kvar.
Ny Demokrati tog sig 1991 in i riksdagen. Sverigedemokraterna misslyckades nesligen med att upprepa bedriften 2006, men erövrade (som plåster på såren) uppemot 300 kommunala mandat. Den relativa blygsamheten i sd-framgången 2006 till trots, måste man nog i nuläget ändå säga att risken för implosion känns betydligt större för Sd, än vad det kändes för NyD så sent som vid Ians avgång som partiledare våren 1994.

Ja, för jag är övertygad om att den stora mängden nya sd-företrädare som nu finns landet kring, är av uppfattningen att de partiprogram som de själva fått se, och den partipropaganda som gått ut före och under valkampanjen, innehåller ett budskap som faktiskt gäller även när "segern" är vunnen. När de istället ser hur en rashatande gatumobb hejas på av partiledningen, lär de nog tänka både en och två gånger beträffande sitt intresse av att sätta personlig heder och ära som pant för sverigedemokraternas trovärdighet som parti.