SD: Nej till pluralism

De gånger sverigedemokratiska partiföreträdare fått publicera sig i Expressen är lätträknade. Dåvarande viceordföranden Johan Rinderheim inkallades 3 september 2003 att på en helsida såsom "nyttig idiot" hylla centerledaren Maud Olofsson, för att hon skulle skadas politiskt ("Sverigedemokraterna hyllar centerledaren. Maud Olofsson står för bondförnuftet"). Sedan ingenting.

Så idag: I en debattartikel i Expressen idag skriver Jimmie Åkesson och Björn Söder, partiordförande respektive -sekreterare i Sverigedemokraterna, bemöter ett tidigare publicerat inlägg av Socialdemokraternas Mona Sahlin och Marita Ulvskog. Gratulationer ska naturligtvis riktas till Åkesson och Söder! Dagens publicering är ytterligare en signal om att deras parti nu accepterats som salongsfähigt av etablissemanget.

Artikeln i sig är ganska intetsägande. Jag fastnar dock vid en passage:

Problemen i Rosengård och andra liknande förorter kan till stor del härledas till det som numera kallas utanförskap. Till skillnad från de sju riksdagspartierna, med socialdemokraterna i spetsen, anser vi dock inte att detta utanförskap vare sig kan eller ska skyllas på svenskarnas ovilja att bidra till invandrarnas möjligheter att anpassa sig till det svenska samhället.

Vi menar i stället att en sådan process omöjliggjorts. Dels av invandringens omfattning, dels av riksdagens uttalade mål att omvandla Sverige till ett så kallat pluralistiskt samhälle.

Men vad är då detta? Endera har Åkesson&Söder dåliga spökskrivare, eller så står de faktiskt för en rent fascistisk livshållning, för i ett modernt västerländskt samhälle inbillar jag mig att i princip alla är för just ett pluralistiskt samhälle. Riksdagen har heller aldrig använt beteckningen pluralistiskt samhälle på det sätt som Åkesson&Söder låter antyda. Ett gott riksdagscitat härvidlag är ett av riksdagsledamoten Tuve Skånberg (kd), i en riksdagsdebatt 1992:

Jag lever, och jag vill leva, i ett pluralistiskt samhälle där olika uppfattningar får leva sida vid sida i ömsesidig tolerens. Jag erinrar mig en replik av Voltaire i samtal med en meningsmotståndare: ''Jag delar inte dina åsikter, men jag är beredd att dö för din rätt att få framföra dem''.

Ett pluralistiskt samhälle är ett samhälle med så mycket frihet för individen att det är fritt för flera politiska ståndpunkter att existera sida vid sida, och för olika grupperingar att konkurrerar inom ramen för politisk demokrati. Hur kan Åkesson&Söder vara emot detta?