Mindre demokrati, mer frihet

De stolta männen och kvinnorna i den moderata partitoppen är alla personer med livslång kamp mot det socialdemokratiska storebrorssamhället bakom sig, och det sätt på vilket nye partiledaren Fredrik Reinfeldt gav partiet en "extreme make over" till ett Nytt arbetarparti förvånade därför mången.

En av de moderater som plötsligt fann sig dagtinga med sina egna ungdomsideal är försvarsministern Mikael Odenberg. Dagsaktuellt är hans stora projekt för att göra det möjligt för myndigheterna att snoka i hederligt folks privatliv genom avlyssning av kabelburen tele- och datatrafik, inklusive e-posten.

Viss opposition fanns inledningsvis i den moderata riksdagsgruppen, men sedan självaste statsministern, med Odenbergs statssekreterare i släptåg, dykt upp på ett möte i riksdagsgruppen och gått bröstgänges tillväga, tystnade de upproriskas röster. Regeringens första officiella förslag om FRA:s nya signalspaning kom sedan 8 mars, och tärd av sitt samvete hävdade försvarsministern samma dag på Brännpunkt i SvD att han inte ville öka myndigheternas makt utan tvärtom "skydda vår demokrati och grundläggande fri- och rättigheter".

I förra veckan kom så Socialdemokraternas reaktion på lagförslaget, och det är nu så gott som klart att förslaget mycket snart kommer att förvandlas till lag. I söndags skrev redaktören Niklas Ekdal i vänsterorienterade Dagens Nyheter om lagförslaget, men han kom, liksom många liberala debattörer gjort, efter en liten utläggning fram till att han vill "lägga förslaget på is". Mängden okontrollerbar makt hos regering och myndigheter blir helt enkelt för stor.

I yngre dagar var Odenberg själv liberal, och var då inte överdrivet intresserad av att "skydda vår demokrati". I antologin Ett friare Sverige hävdade han som förste vice ordförande i Moderata ungdomsförbundet att det för att lösa Sveriges problem "krävs mindre demokrati och mer frihet". Odenberg inledde sitt avsnitt i boken med en hemsnickrad version av Fader vår, som inleddes så här:

Kära myndighet som är i glas och betong,
helgad varde Din maktutövning,
så ock Din aningslösa befolkning;
ske Din vilja såsom i Dina datasystem,
så ock i våra hem;

Till skillnad från idag möter vi här en Odenberg som med patos försvarar människans individuella frihet och personliga integritet. Några citat följer här.

(D)en offentliga makten (kräver) ständigt nya instrument. Lagar, regler och förordningar, tillkommer i en strid ström. Men syftet är inte längre att skydda den enskildes fri- och rättigheter, utan att påbjuda nya skyldigheter för den enskilde gentemot samhället.

Någon motsättning mellan offentlig och enskild makt, mellan kollektivet och individen, har socialdemokraterna aldrig sett. Därför har det varit lätt att vara socialdemokratisk politiker. Att skriva grundlagar blir en fråga om att fastställa den offentliga maktutövningens yttre former snarare än att säkra individens fri- och rättigheter. Varje uppdykande problem kan få sin egen lag. Varje tänkbart fiffel kan få sin generalklausul.

Nya dataregister kan samköras (syftet är gott och datainspektionen är sannolikt bara paranoid. Obehagliga företeelser kan helt enkelt förbjudas.

Någonstans går det givetvis en gräns för den kollektiva, offentliga maktutövningen. Passeras den gränsen kränks vårs individuella frihet och integritet, vår rätt och skyldighet att ta eget ansvar, våra möjligheter att forma vår tillvaro. I Sverige har den gränsen redan passerats.

Den unge Odenberg var förvisso en man som brann för individens frihet. Men är allt han gör idag dåligt? Nog har jag förståelse för vad som ligger bakom Reinfeldts make-over: Beslutet att en gång för alla vinna val mot Socialdemokraterna, och även sitta kvar mer än en mandatperiod. Men frågan är om det inte redan blivit "för mycket demokrati, och för lite frihet".