Mattias Karlsson går i den senaste postningen på sin partiblogg till angrepp på den femtekolonn som han uppenbarligen tycker att den ryskspråkiga tredjedelen av den estländska befolkningen utgör.
"Inget folk skall tvingas hylla sina mördare", tycker Karlsson, och utesluter tydligen "ättlingarna till...ryska ockupanter" från estnisk hemortsrätt. För om dessa ryssar vore välkomna invånare i Estland är det väl ett billigt pris att betala, om man lät dem behålla sitt krigsmonument? I postningen håller Karlsson en hög nationalistisk svansföring, något som säkert välkomnas inte bara av ester utan även av många svenskar, men frågan ställer sig själv:
Hur förenar Karlsson sin ovan beskrivna inställning till kravallerna i Tallinn med sina åsikter om en "öppen svenskhet" och den möjlighet att tillhöra flera folk, som han ger uttryck för i sitt förslag till invandringspolitiskt program för Sverigedemokraterna?
