Kronlid och den blågula skatteväxlingen

"Biståndsarbete är viktigt!", deklarerade sverigedemokratiske påläggskalven och landstingsrådet David Kronlid igår på sin blogg. Därmed ville han ha sagt att Sverige även i framtiden bör bedriva en generös biståndspolitik riktad mot u-länderna.

Eftersom inte bara många moderater utan också många sverigedemokrater anser att utvecklingsbistånd bör ske genom frivillig verksamhet och inte beskattning, känner sig Kronlid tvingad att förklara varför han står på beskattarnas sida. Det vill säga, han försöker, men lyckas kanske inte helt. Hans motiv är nämligen inte annat än att utvecklingsbistånd ju är så viktigt:

"På sätt och vis kan jag tycka att denna utgift, precis som många andra utgifter borde vara frivillig. Men å andra sidan så tycker jag bistånd är så viktigt att vi inte borde minska dessa utgifter, utan snarare öka dem. Därför tycker jag att det är bra att Sverige som land bekostar biståndsarbete i främmande länder."

Här, om någonstans, ses Kronlid frikyrkomannen istället för Kronlid den demokratiske nationalisten. Det är uppenbart att han på biståndsområdet inte är i samklang med sitt parti, där huvudtanken i redan gällande handlingsprogram såväl som i det program som är tänkt att antas på RÅ är "blågul skatteväxling" (minskade kostnader för invandrare = större budget för biståndet).

I förslaget till invandringspolitiskt program, med presskillen Mattias Karlsson som huvudförfattare, inleder man det kortfattade biståndsavsnittet med att konstatera att de resurser som frigörs genom att kostnaderna för invandring och integration minskar lämpligen kan allokeras till biståndspolitiken.

"Delar av de ekonomiska resurser som frigörs ska satsas på att utbilda och anställa återvandrare i bistånds- och näringslivsprojekt som kommer återvändaren och dennes hemland tillgodo. Det svenska biståndet skall även i högre grad riktas till länder eller närområden till konflikter som tar emot stora flyktinggrupper.

Regeringar som vägrar att ta emot egna medborgare som avvisats eller utvisats från Sverige skall kunna gå miste om svenskt bistånd."

Det utpressningstänkande som kommer mot slutet återfinns redan i biståndsavsnittet i det befolkningspolitiska handlingsprogrammet från 2002. Författare var dåvarande partiordföranden Mikael Jansson.

"Utvecklingsländer som inte vill ta emot egna medborgare som utvisats eller avvisats ska inte erhålla svenskt utvecklingsbistånd."

De förhoppningar man inom SD när beträffande KD:s frikyrkliga väljare blir knappast starkare av SD:s biståndspolitik. Det finns helt enkelt inget av de nutida bekännelsekristnas globala solidaritet och internationalism. Jag förstår att Kronlid skriver om sina egna visioner av bra biståndsarbete snarare än om det egna partiets.