För de lundatrogna förnyarna inom SD har det aldrig varit någon tvekan: Det är riksdagen som gäller, och det så snabbt som bara möjligt. De numera janssonistiska bunkermännen har hela tiden varit mer försiktiga, i enlighet med sin kvasireligiösa syn på partiet.
Här handlar det om att skynda långsamt, segern kommer oundvikligen, men om man skyndar på den för mycket kan den förfelas och tappas bort. Kommer vi in i riksdagen, då får de sedan bära oss ut med fötterna före, som den kloke Jansson någon gång sagt när stämningen lättats upp med ett glas eller två.
Inför valet 2006 frågar sig nationalistisk vän av ordning vad som gäller. Är det ett måste att komma in i riksdagen i höst och kommer annars främlingarna att ta över vårt land? Är det överhuvudtaget möjligt att invänta 2010? En numera oorganiserad nationaldemokrat säger (28/6) på SD:s partiforum Exilen det många redan gått och tänkt:
Faktum är att jag är lite kluven i min förhoppning till att SD ska komma in i riksdagen. Dels skulle det kunna vara bra och bli lite omrörning och en språngbräda mot framtiden. Men om organisationen är så dålig och sårbar som det ibland verkar och man riskerar göra en repris på Ny Demokrati så är det ta mig fan bättre om dom inte kommer in. Då kan organisationen kan byggas om i grunden under mellanvalsperioden fram till 2010 och man kan sen ta riksdagen med storm med en kraftig och järnstabil organisation.
