Jag hittade en par veckor gammal kommentarstråd på Dalademokraten. Piratpartisterna Carl Lundström och Mika Sjöman (partiideolog) har där åsikter om upphovsrättens historiska ursprung. Detta är intressant, eftersom den historiska analysen av området kan förklara inställningen till upphovsrätt i nutid.
Medan Lundström tror för sin del att en period av ensamrätt historiskt visade sig vara nödvändig för göra forskning och utveckling vinstgivande. Om ingen ensamrätt kunde fås skulle den som ägnade sig åt forskning och utveckling genast överflyglas av konkurrenter utan utvecklingskostnader, dessutom kanske med effektiviseringar och därför lägre priser. Mika Sjöman gör däremot en betydligt mer fantasifull och konspirationsteoretisk analys av upphovsrättens historiska ursprung:
Upphovsrätten kom till när kyrkan och kungahusen var livrädda för hur information spreds. Kyrkan var tidigare ensam att i en pyramidkommunikation berätta för folk hur verkligen såg ut, och kungahusen lika så. Så när makthavarna, i fallet kungahuset i England försöker begränsa yttrandefriheten uppfinns en ny lag: copyright.
Sjöman är verkligen student vid Göteborgs universitet och har faktiskt bedrivit studier i statsvetenskap. Hur det egentligen förhåller sig med den tidiga engelska upphovsrätten är enligt följande.
Den första brittiska lagstiftningen om upphovsrätt antogs i parlamentet 1709 ("The Statute of Anne", officiellt "Copyright Act 1709 8 Anne c.19") och började gälla 10 april 1710.
Nämnda lag ersatte och upphävde det monopol som ägts av Stationer's Company (S.C.) sedan 1556. Monopolets innebörd var i huvudsak den att olika förläggare, medlemmar i S.C., köpte manuskripit av de författare som i England ville ge ut sina verk. Något annat sätt att lagligen ge ut böcker fanns inte tillgängligt för engelska författare, och förläggarna fick evig rätt till de köpta verken. Författare fick inte heller själva bli medlemmar i S.C.
1709 års lag upphävde alltså ett monopol för förläggarna. Istället gavs exklusiv rätt för respektive författare att under 14 år mångfaldiga och sälja ett verk. Lagen innebar med andra ord ett stärkande av författares ställning och en minskning av det utnyttjande som de tidigare blivit utsatta för av kapitalstarka förläggare. Någon kyrklig-kunglig sammansvärjning mot det tryckta ordet fanns däremot inte.
Lundström 1. Sjöman 0.
