På askonsdagen presenterade regeringen sin studentkårsutredning. Utredningen föreslår bl.a. restriktioner för studentkårernas verksamhet i enlighet med Flottsundsdoktrinen, rättvisare kåravgifter och större rättigheter för individuella studenter gentemot kårerna.
Förslaget låter bra. Personligen röstade jag en gång i tiden som representant för Fria Studenter i Uppsala kårfullmäktige för ett avskaffande av kårobligatorier, men idag är jag beredd att ställa mig bakom de moderata förslag utredningen gör.
Men varför stanna vid studentkårerna? Fackföreningsrörelsen skakas idag av sekoskandalen, där ett antal officiella representanter för LO-facket SEKO aktivt deltagit i en olaglig vänsterextrem demonstration i Stockholm. Dagsaktuellt är åter det potentiella hotet mot demokratin från dessa fackföreningar. Om jag tillåter mig att klippa och klistra i studentkårsutredningen kommer jag fram till följande förslag till lagstiftning vad gäller fackföreningarna. Förslag nummer två har jag hittat på själv med stöd av förslag nummer ett.
Fackföreningarnas syfte och ändamål skall vara att bevaka och bidra till att utveckla arbetares och tjänstemäns anställningsvillkor och arbetsmiljö samt värna om de anställdas rättigheter. Den obligatoriska fackavgiften får finansiera endast denna verksamhet.
Fackförening får inte ensidigt gynna visst politiskt parti eller viss politisk allians.
Varje enskild fackmedlem ges rätt att överklaga beslut fattade av sin fackförening.
Det nya Arbetslivsverket får i uppdrag att granska fackföreningarnas verksamhet.
