SD:s ledande bloggare Erik Hellsborn gjorde idag en postning om sitt partis kommunala valsedel i hemkommunen Varberg. Hur ser SD:s chanser att komma in i fullmäktige ut, frågar sig Hellsborn, och har själv svaret att chanserna är "ganska goda".
För fyra år sedan ställde SD också upp i Varberg. Med bara någon månad kvar före valet lanserades den driftige företagaren Claes Krusenfjord på en enmanslista. Han lyckades ro hem 0,9% efter en intensiv valspurt, där Krusenfjord och medhjälpare budgetkampanjade inte bara i Varberg utan också i västra Småland (för riksdagsvalets skull). Valresultatet gav inte något mandat men ledde till flera förvånande kommentarer från varbergspolitikerna som inte märkt av någon kampanj från SD:s sida.
Jag vill minnas att Hellsborn, årets listetta, var aktiv redan före förra valet, inte minst genom insändare, publicerade i halländska dagstidningar och vid den tiden författade i en konsekvent värdekonservativ anda. Sedan dess har man säkerligen prånglat ut ett antal tusen flyblad. Existensen av en femmannalista inför årets val bevisar också att lokalavdelningens numerär vuxit markant.
Hellsborn säger sig tro att pensionärspartiet SPI utgör det största lokala hotet mot SD:s mandatchanser. Själv tror jag inte att särskilt många av SPI:s varbergska väljare har SD som första reserv. Huruvida SD tar sig in i kommunfullmäktige är ganska svårt att säga, eftersom statistiken tyder på att det kan bli jämna siffror.
För fyra år sedan fick SD 1,0% i Varbergs första valkrets och 0,7% i dess andra valkrets. 1,0% innebar att partiet var dryga 200 röster från mandat, och mandatgränsen låg därmed på ungefär 2,3% i första valkretsen. Resultaten från de olika sorternas mellanval indikerar att SD visserligen inte gått framåt mer än marginellt, men att man klart höjt sin lägstanivå. Varberg är, som redan sagts, en kommun där SD haft en viss verksamhet under ett antal år. Min personliga gissning är att man kan komma att stanna på dryga 2% i Varberg och ligga halvskapligt till för åtminstone ett mandat.
