Jag läser idag i Aftonbladet. Flickboksförfattarinnan Liza Marklund skriver i sin kolumn om rättegången mot en kvinnomisshandlare, och om ROKS. Slutklämmen är följande.
Min teori är att Eva Lundgrens skickligt formulerade normaliseringsprocess drabbat dem själva: Roks fattar inte att de blivit hjärntvättade. Därför var Evin Rubars dokumentärer både relevanta och angelägna.
Det är i och för sig lite oklart exakt vem som hjärntvättat ROKS, men det intressanta är självsuggestionen som leder till en förvrängd omvärldsbild. Osökt associerar jag till den tyska sociologen Elisabeth Noelle-Neumann, som i januari 1971 började formulera sin teori om "tystnadens spiral" (spiral of silence). I korthet kan denna teori beskrivas som hur den allmänna opinionen, under påverkan av massmedierna, i kontroversiella frågor tenderar att röra sig i riktning mot stöd av det som - rätt eller orätt - uppfattas som majoritetsuppfattningen, och detta i sådan grad att de som egentligen stödjer en minoritetsuppfattning kanske inte ens för sig själva vill kännas vid detta.
Såväl den normalieringsprocess som lagts fram av pseudovetenskaparen Eva Lundgren som Noelle-Neumanns spiralteori är i grunden uppmuntrande. Noelle-Neumann beskriver själv varför:
Individer som först känt sig isolerade ifråga om åsikt, och som inser att deras personliga åsikt är på väg att spridas och vinna stöd av andra, träder fram och argumenterar offentligt och med självförtroende för åsikten.
Även om alltså 99% av befolkningen idag ser ut att stödja en viss uppfattning bör man alltså inte ge upp hoppet, om man anser denna uppfattning felaktig. Mycket plötsligt kan opinionen svänga. Mycket snart kan du också inse att våldets normaliseringsprocess fått dig att godvilligt ta emot misshandel som ingen har rätt att utdela.
