Propagandan är nästan kväljande, när man beskådar TV4:s dokumentär om bombningen av Dresden. För det första hade Dresdens myndigheter inte ordnat med några skyddsrum för alla stadens invånare och flyktingar, för det andra var man i full färd med att samla ihop stadens judar för avtransport till dödslägren och för det tredje var staden ett legitimt milítärt mål. Man vågar sig dock inte på någon uppgift på hur många civila, kvinnor och barn som strök med i eldstormarna natten till 14 februari 1945, när kriget i praktiken för länge sedan var vunnet.
Det är svårt att klandra de många ungdomar som genomskådar propagandalögner om en stad som saknade militära mål. Lögner som saknar stöd hos någon seriös historiker, och istället fäster sin tilltro till den historierevisionistiska versionen av andra världskriget.
Vad angår Dresden kan bl.a. följande läsas på Wikipedia, en mer objektiv källa:
Ni brände ner hela stället, gjorde det till en enda pelare av eld. Fler människor dog där, i den där eldstormen, än vad som dog i Hiroshima och Nagasaki tillsammans.
--Kurt Vonnegut i "Slakthus 5".
Under slutet av andra världskriget genomgick Dresden den största katastrofen i sin historia. Mellan den 7 oktober 1944 och 17 april 1945 bombades Dresden under 8 räder av c:a 2 500 bombplan. Mellan den 13 och 14 februari 1945, bombades staden av 772 engelska och 311 amerikanska bombplan med 3 500 ton. Man använde den första generationen brandbomber av petroleum, som först orsakade brandstormar innan detonationerna lade staden i aska och grus. Bränderna var så intensiva att personer stående ute på gatan sögs in i brinnande huskroppar. 6 865 kroppar kremerades på Altmarkt den 25 februari.
Frederick Taylor, den man som efter kriget översatte Goebbels dagböcker, uppskattade antalet dödsoffer till mellan 25 000 och 35 000. Före krigsslutet meddelade de tyska myndigheterna att man kunnat identifiera 35 000 döda, men att det totala antalet dödsoffer måste ha legat åtminstone mellan 120 000 och 150 000. Denna bedömning ställdes inte i tvivel heller av den amerikanske författaren och utrikeskorrespondenten William L Shirer, som senare skrev Nazitysklands historia.
Eftersom Dresden var en kommunikationsknutpunkt i dåvarande mellersta Tyskland, med ett mycket stort antal flyktingar, förefaller det inte helt osannolikt att siffran 35 000 är för låg. Andra beräkningar av antalet omkomna i Dresden har legat på 250 000 och även 500 000 personer. En yta av 15 kvadratkilometer i staden förstördes helt, däribland: 14 000 hem, 72 skolor, 22 sjukhus, 19 kyrkor, 5 teatrar, 50 bank-, och försäkringsbyggnader, 31 affärer, 31 storhotell, och 62 administrationsbyggnader.
Den åldrade författaren Gerhart Hauptmann som kallat Dresden "min ungdoms morgonsjärna" skrev efter förödelsen som han själv upplevt: "Vem som än har glömt hur man gråter, lärde sig det igen under Dresden förstörelse".
Upphovsrätt för material på Wikipedia.
