Sverigedemokraterna (SD) skulle som bekant demonstrera i Växjö 6 juni, och därför hade man samlat ihop till en fest i en kvartersgård i Rottne utanför stan kvällen före. Strax efter midnatt fanns kring 20 SD:are kvar i lokalen. Då anfölls man av något femtontal AFA:iter. Lokalerna vandaliserades, bilarna kvaddades och SD:arna misshandlades med basebollträn och järnrör.
Efter att ha fördömt våldsdådet måste man här fråga sig vad SD håller på med. Uppenbarligen anser sig partiledningen kunna behandla sina aktiva och medlemmar som offerlamm i syfte att skapa martyrer. Denna slutsats är oundviklig, för varför skulle man annars samlas på dylika platser utan tillstymmelsen till bevakning?
Inget parti som på allvar hoppas växa snabbt och bli en politisk utmanare kan bära sig åt på detta vis. SD som utsatts för en eskalerande våldsvåg borde istället ha följt gamle Alphonso Capones recept:
If he comes at you with a fist, you come at him with a bat. If he comes at you with a bat, you come at him with a knife. If he comes at you with a knife, you come at him with a gun.
Ingen är rädd för SD. Därför är SD heller inget potentiellt hot mot samhällsordningen, utan snarare en potentiell driftkucku, och Göran Persson och den övriga statsledningen borde sova lugnare än vad de idag gör. Rätten till nödvärn gäller för både SD och andra extremgrupper på olika ställen i det politiska spektrat.
Sensmoralen i denna berättelse blir alltså: Gå inte med i SD, det enda som detta leder till är att du får ett järnrör i skallen, och din bil förstörd.
