Jag sitter på bänken mitt emot Wedins skor, på andra våningen i Gränby köpcentrum. En medelålders, något ovårdad man passerar från höger in i skoaffären. Det ter sig som om han saknar röv, hans byxor faller rakt neråt vid ryggslutet. I sällskap har han en jämnårig kvinna. Hon har fett, ovårdat hår. Kanske är de två psykiskt funktionshindrade.
Nyss hade jag stått i Kvantums stora kioskområde och studerat tidskriftspelaren. Alltför nära mig, mellan pelarna och mitt ansikte fladdrade snabbt en längre mansperson förbi. Han har helt klart inkräktat på min personliga sfär. Jag följer efter honom och ser honom ställa sig i kioskkön. Hans halvlånga hår är spretigt, inte på det moderna sättet, utan snarast spretigt på grund av långvarig utebliven hårvård. Håret ser oerhört fett ut. Jag känner mig fysiskt äcklad, och när jag sedan beger mig bort till centralrulltrappan för att åka upp mot Wedins kväver jag en svag kräkningsreflex.
