Imponerande i Gävle

I ett smart drag har Sverigedemokraterna (SD) i år bestämt sig för att skicka ut valtidningen i en rad olika lokalupplagor. Idag presenterades upplagan för Gävle-Älvkarleby.

Tidningen är imponerande, och med all sannolikhet kommer den i Gävle att visa sig vara den kanske allra främsta partipolitiska trycksaken inför kyrkovalet i september. Layouten är gjord av Jimmie Åkesson, självaste partiledaren. Såväl texter, bilder som layout håller hög kvalitet. Ett minus är den långa intervjun med två gamla socialdemokrater, som inte alls är från Gävle utan från mörkaste Blekinge. Något som borde vara ett minus är den lokala valplattformen som bryter mot SD:s centrala valplattform - detta kommer dock säkerligen inte att uppmärksammas av några väljare.

Huruvida den ambitiösa satsningen i Gävle kommer att ge några resultat i mandat är dock ännu osett. På stiftsnivå finns inga utjämningsmandat och i större delen av Uppsala stift, dit Gävle hör, är SD fullständigt ickeexisterande. Man kan därför vänta sig en vacker, men otillräcklig ökning på stiftsnivå. Den lokala kandidaten Margareta Sandstedt kommer däremot med sin tredjeplats med ganska stor säkerhet att ta plats i kyrkomötet, något som inte direkt hör ihop med eventuella valframgångar i Gävle. Hon kan lika gärna väljas som representant för t.ex. Luleå stift.

SD ställer även upp i sex lokala kyrkoval i trakten kring Gävle. Jag har inte detaljstuderat mandatgränserna, men den breda organisation partiet har i området torde borga för mandat i två eller tre valda församlingar.

De styrande kretsarna inom Svenska kyrkan och medierna i Gävle kan väntas göra en samfälld aktion när någon vecka återstår före valet, men detta kan inte förhindra vissa framgångar för SD i Gävle i år. En förutsättning är dock att partiet verkligen gjort sina vandelskontroller i år. Om fler kandidater än Roger Hedlund har ett "brokigt förflutet" kan naturligtvis valresultatet komma att påverkas. Har inte lokalavdelningen gjort det tidigare borde man snarast möjligt gå in till Gävle tingsrätt och göra slagningar på samtliga sina kandidater. Med tanke på risken för LVM-domar o.dyl. bör man nog kolla även på länsrätten.

Den fula människan

Jag sitter på bänken mitt emot Wedins skor, på andra våningen i Gränby köpcentrum. En medelålders, något ovårdad man passerar från höger in i skoaffären. Det ter sig som om han saknar röv, hans byxor faller rakt neråt vid ryggslutet. I sällskap har han en jämnårig kvinna. Hon har fett, ovårdat hår. Kanske är de två psykiskt funktionshindrade.

Nyss hade jag stått i Kvantums stora kioskområde och studerat tidskriftspelaren. Alltför nära mig, mellan pelarna och mitt ansikte fladdrade snabbt en längre mansperson förbi. Han har helt klart inkräktat på min personliga sfär. Jag följer efter honom och ser honom ställa sig i kioskkön. Hans halvlånga hår är spretigt, inte på det moderna sättet, utan snarast spretigt på grund av långvarig utebliven hårvård. Håret ser oerhört fett ut. Jag känner mig fysiskt äcklad, och när jag sedan beger mig bort till centralrulltrappan för att åka upp mot Wedins kväver jag en svag kräkningsreflex.

Gaylobbyn och avtalsprincipen

Med det outtalade ändamålet att försöka undergräva familjens grundläggande betydelse för all mänsklig civilisation, och för att gynna grupperingar av moraliskt tvivelaktig halt, är det nu enligt lag tillåtet för den svenska sjukvården att inseminera lesbiska kvinnor.

Lagändringen har föranlett Socialstyrelsen att uttala att redan donerad och för tillfället nedfryst mänsklig sperma inte får användas för de nya grupperna av inseminationsmottagare, eftersom donatorerna av sperma inte gett tillstånd till sådan insemination. Enligt givarblanketten har nämligen donatorerna samtyckt till att sperman får användas för befruktning av en kvinna som är gift eller samboende med en man, och ingen annan.

Sören Andersson, ordförande för RFSL, de parafilas riksförbund, tycker att Socialstyrelsens ställningstagande är upprörande:

– Det är oerhört märkligt att Socialstyrelsen resonerar på det här sättet, att donatorer skulle ha möjlighet att välja vilka föräldrar som sperman hamnar hos i termer av religion, hudfärg eller etnicitet skulle aldrig accepteras. Det är oacceptabelt att just sexuell läggning ska betraktas som ett undantag. Socialstyrelsen lägger ett förslag som i praktiken reserverar all donerad sperma för heterosexuella par och gör att barnlösa lesbiska par hamnar sist i kön.

Tycker inte Sören Andersson att vore mer upprörande om samhället svek den överenskommelse som gjorts mellan de mänskliga genbankerna och de män som donerat sin sperma till dessa? I alla rättsstater är principen "avtal ska hållas" en av de allra viktigaste och mest fundamentala rättsprinciperna.

Reflexion inför svenska kyrkovalet

Alltmedan den svenska kyrkoledningen, i form av Hammar, Persenius, Odelberg m.fl. är livligt upptagna med att häda Gud, gäcka sakramenten och utmåla Jesus Krist som sodomit, ägnar sig det som vi förr i Sverige refererade till som papister med att utlägga den kristna tron och varna för synd.

Den nye påven i Rom, Benedikt XVI, är i färd med att ge ut katekesen i pocketutgåva. Pocketkatekesen på cirka 200 sidor består enligt uppgift av frågor och svar kring den romerska kyrkans lära. Sprids boken på svenska får måhända den svenska "kyrkan" riva fler kyrkobyggnader vad det lider. I Rom backar man - till skillnad från på kyrkokansliet i Uppsala - inte från de eviga sanningarna för att söka tillfredsställa ateister, feminister och satanister.

Halleluja.

Varför så rädd?

Professor Christopher Gillberg och rektor Gunnar Svedberg vid Göteborgs universitet har idag fällts till ansvar för tjänstefel efter en vägran att lämna ut forskningsdata om DAMP av hänsyn till patienterna.

Vad jag reagerar på när jag fluktar på statliga TV-nyheterna är rektorns räddhågsenhet. Han nästan darrar och tycker att det är hemskt att han ska behöva dömas till böter för att ha trotsat en domstol. Han borde väl vara stolt över att han mot övermakten vågat stå upp för en övertygelse! För det var väl det han gjorde?

Senaste nytt från bunkern

På "Kastrulls" alldeles egna webbsajt finner vi alltid de hetaste nyheterna från bunkern och deras under 17 år oavbrutna kamp för Sverige.

Gå genast till http://www.kastell.nu och stäm av!

Nytt klavertramp i den sverigedemokratiska kyrkopolitiken

Sedan lång tid råder det en oerhörd klåfingrighet inom sverigedemokraterna (SD). Alla aktiva vill helst ha sitt eget lilla program, och det får gärna strid mot de andra aktivas program på åtminstone någon punkt.

Sverigedemokraterna på riksnivå går till kyrkoval i höst på en valplattform som är snarlik valplattformen för fyra år sedan. Denna valplattform offentliggjordes 17 juni, och redan 26 juni är det så dags: Nu offentliggör kretsen kring Roger Hedlund i Gävle, partiets framgångsrikaste lokalavdelning, en egen valplattform som på flera viktiga punkter givetvis bryter mot valplattformen på riksnivå.

Hur ska man nånsin kunna lita på sverigedemokraterna om de inte kan stå fast vid en och samma uppfattning i mer än någon vecka? Vad anser den nya partiledningen egentligen att den har för uppgifter, om det inte är att leda partiet? Och slutligen - vad har hänt med Förbundet Fädernas kyrka, ett vederbörligen inregistrerat kyrkopolitiskt förbund?

"Africans for Essex"

Brittiska tredjepositionister skriver i sitt senaste nyhetsbrev om ett inslag i den brittiska integrationspolitiken. Liam Smith, bostadspolitiskt ansvarig inom regeringspartiet Labour, ska nu ha medgett att olika labourledda kommunstyren i Londonområdet ger bidrag på upp till motsvarande 700 000 SEK till afrikanska invandrare som vill köpa eget hus inom grevskapet Essex.

Det här låter som en god idé för alla de svenska politiker som hittills inte kunnat visa på någon verklig god vilja inom integrationspolitiken. Den svenska politiker som föreslår en liknande subvention för den ointegrerade invandrare som vill bosätta sig i områden där det finns stora koncentrationer högavlönade politiker, skulle vinna sådan trovärdighet att hans omval väl borde vara säkrat fram till pension.

Inför alltså en subvention på minst 700 000 SEK, men bara för de bättre områdena av Lidingö, Djursholm, Södermalm, Örgryte m.fl. "finare" områden.

En Kalle Anka-domstol

I Flashbacks nyhetsbrev nr 190 kan man läsa om något som kan vara första steget mot avskaffandet av Pressens Opinionsnämnd.

Historien är den att tidningen Resumé blivit fälld av Pressens opinionsnämnd, PON, sedan tidningen i strid med de tidningetiska reglerna rapporterat om en chef i mediabranschen som var misstänkt för våldtäkt. Resumé vägrar dock att betala den straffavgift som PON utdömt, och man vägrar också att publicera beslutet. Förklaringen till vägran är följande:

"Resumé har blivit fälld i Pressens opinionsnämnd. Det är en Kalle Ankadomstol instiftad av Tidningsutgivarna som ska se till att allmänheten, det vill säga vanligt folk, inte trakasseras i spalterna...Resumé avser inte betala någon straffavgift och kommer inte att publicera nämndens felaktiga beslut."

Beslutet kan inte genomdrivas med tvång, eftersom systemet bygger på ömsesidig frivillighet och branschlojalitet. Som många gånger kunnat konstateras har detta frivilliga system inom mediabranschen använts för att man ostraffat ska kunna trycka ner alla försök till verklig politisk opposition i Sverige. Existensen av det frivilliga systemet har lett till uteblivna påtryckningar på riksdag och regering i syfte att modernisera den i Sverige ytterst primitiva skadeståndsrätten.

Den ideala lösningen vore att Pressens Opinionsnämnd och Pressombudsmannen avskaffades och det istället infördes reella juridiska möjligheter till skadestånd och upprättelse från medierna och ett system som avhöll medierna från att medvetet beljuga och förtala enskilda människor och organisationer.

Att våldta moder Svea

Midsommaraftons morgon, och dags att dra fram inte bara en nyhet utan också en åsikt ur Aftonslasken. Tidningen anser tydligen midsommar ha en alltför unken lukt av fosterland och folkgemenskap. I detta syfte hedras Sveriges verkliga nationaldag med en debattartikel signerad Zinat Al Sadat Pirzadeh, en kvinna som kallar sig komiker. Hon uttrycker sin avsmak över det svenska spritdrickandet, och levererar sin poäng:

Midsommar är nog det svenskaste som finns. Trots att matjessillen är från Holland, midsommarstången från Tyskland och potatisen från Sydamerika. Men är det då inte på tiden att införa också något orientaliskt till det svenska midsommarbordet? Här kommer mitt förslag, nämligen ett persiskt recept på saffransgröt.. Det, mina damer och herrar, är sann integration.

Om inte detta är mycket nära en virtuell anal våldtäkt på det nordiskt svenska, då vet jag inte vad. Inget ska lämnas orört.

Valtemperaturen stegras, hotnivån stegras

I takt med att kyrkovalet närmar sig ökar brottsligheten inom den sverigedemokratiska svansen. Undertecknad som publicerar den enda objektiva bloggen om SD:s aktiviteter utsätts för allt tätare hot om våld, för att få stopp på denna för partiet besvärande publicitet.

De dödshot som lämnas som kommentarer på bloggen nästan varje natt raderas utan vidare kommentarer. Som ett illustrativt exempel har dock ett av de mer försåtliga hoten lämnats till allmän beskådan. Klicka på rubriken till denna postning!

Minskad personkult

Nya partiledningen i Sverigedemokraterna (SD) har uppenbarligen följt mina postningar med visst intresse, och nu tagit till sig ett av mina tips. Antalet porträttbilder på ordförande Åkesson har alltså minskat på partiwebbplatsens startsida från 7 till idag 4.

”Homosexualitet är en psykisk sjukdom”

Uppenbart oförmögen att hantera den interna högerextrema oppositionen efter riksårsmötet 2005, går nu den sverigedemokratiska partiledningen till offensiven genom att i partiorganet SD-Kuriren toppa nyhetsflödet med att "homosexualitet är en psykisk sjukdom". Som ett bevis för att agerandet börjar likna sista halmstrået-taktiken kan jag avslöja att man för att kunna genomföra homosexattacken var tvungen att citera en liten svensk emigranttidning på spanska solkusten. Bättre källor än så fanns alltså ej att tillgå.

När ska den nya partiledningen förstå att det bara finns en väg - att utesluta hela bunkerfraktionen i partiet? Det går bara inte att försöka föra en kompromisspolitik för att göra den interna oppositionen tillfreds, utgången kan bara bli att denna tar tillbaka kontrollen över SD, Sveriges nionde största parti!

Feministisk back-lash: Hemligt broderskap avslöjat

Jag tar risken, och hämtar åter en nyhet från Aftonslasken: Piteå styrs av hemlig orden! Merkur, en loge i "Förenade gamla Druidorden", har infiltrerat kommun och näringsliv på alla nivåer, och den som stöter sig med en broder i denna fortfarande enbart manliga orden påstås vara slut i Piteå kommun.

Ja, vem kan säga att ett hemligt sällskap av druider skulle vara att föredra framför Eva Lundgren och ROKS? Spelet är återigen oavgjort. Nu väntar nästa drag i det intrikata spelet, där huvudaktörerna är murvlarna.

"De etablerade partierna är skraja"

Under snart 20 år har man inom Sverigedemokraterna (SD) envist hävdat att de "etablerade partierna är skraja" för SD. F-n tro't, snarast är väl SD nyttiga idioter för etablissemanget.

Nu på morgonen har tydligen Fredde Federley från centerungdomen och Adde Shekarabi från sosseungdomen fört en metadebatt om huruvida Fredde verkligen borde debattera med SD:s Jimpa Åkesson i Almedalen i sommar. Fredde vill då få trollet att spricka i solen, medan Adde tror att Fredde ger SD för mycket cred.

Vad jag själv frågar mig är varför Fredde ska debattera med SD:s partiledare. Nu när Matte Kinnunen är SDU-boss borde det väl vara han som debatterar med Fredde? Sätt stopp för personkulten, Jimpa, släpp fram Matte!

Ljudfil med Fredde och Adde

Bannor från Feministiskt Initiativ

Min, som det visar sig, orättvisa kritik mot Gudrun Schyman har fått kommentarerna att blossa upp vid en gammal postning. Kolla på Utbruten debatt!

Krokodiltårar?

I Sandviken har en sverigedemokratisk kandidat till kyrkofullmäktige i Sandviken blivit "uthängd och förtalad" enligt rapport i partiorganet SD-Kuriren. En anonym och oseriös affisch med kandidatens bild och med rubriken "rasist!" har klistrats upp här och var i Sandviken. Från SD:s sida menar man att affischen innebär "grova förtal om påstådda extrema åsikter".

Tycker verkligen partiledningen i SD att affischen är förvånande? Efter antagandet av 33-punktsprogrammet på SD:s riksårsmöte i år måste man enligt seriösa bedömare vänta sig att partiet på hållbara grunder anklagas för programmatisk rasism. Partiet är nu åter tillbaka i sin självömkande grundpose. Be inte om ursäkt för er nygamla politik, sluta hymla!

Olle Palmlöf och nazister

Ännu en medlem av den politiska klassen i vårt land har "dyngat dit" för rattfylla. Olle Palmlöf har dömts till dagsböter. Detta väcker en tanke:

I början av 90-talet var det en stor politisk affär när vissa politiker ville avskaffa fängelsestraffet för rattfylla. Sådana förslag gick helt enkelt inte igenom i riksdagen. Nuförtiden är det däremot ingen som sitter på kåken för rattfylla, och ingen verkar bry sig. Om däremot en nazist deltar på en privat fest, har en tröja med hakkorset, och gör Heil Hitler mot en meningsfrände, då kan han räkna med 3-4 månader bakom låst dörr.

Det är ett fint samhälle vi lever i. Och liberalt.

Fortgående kyrkopolitiska brister

Redan på den sverigedemokratiska valsedeln för kyrkomötet skiner partiets bristande kompetens igenom.

Exempel: Kandidaten Daniel Spiik har titeln jordbrukare medan kandidaten Erling Hansen kallas lantbrukare. Jordbrukare och lantbrukare är väl samma yrke? Gunnar Malmström, som är eltekniker, står med adressangivelse Kvibille, medan alla de övriga har sin kommun som adressangivelse. Kvibille ligger väl i Halmstads kommun? Sedan har vi kandidaten "Karlsson Mari", den enda på listan som har efternamnet före förnamnet. Vi ser också Hanne Norling som tidigare i år offentligt lämnade SD och tog avstånd från partiet. Kanske hade SD nappat om undertecknad också velat stå på valsedeln?

Domen efter Hall-rymningarna 2004

Södertälje tingsrätt har avslutat sin behandling av Tony Olssons rymning från anstalten Hall förra året. Domstolen säger sig vara häpen och förfärad över sena ankomster, för tidiga hemgångar, underbemanning, slapphet med rutiner och en ofattbar avsaknad av säkerhetstänkande på anstalten Hall.

Man får väl ha en viss förståelse för att utomstående myndigheter har svårt att förstå det förfall som svensk kriminalvård befunnit sig i under en rad år. Att politikerna på riksnivå inte gjort något för att stoppa detta är desto mer remarkabelt. Nu måste vänskapskorruptionen och inkompetensen rullas tillbaka, och tillräckliga anslag tillföras verksamheten. Frågan är närmast vem som ska driva detta politiskt.

TV4 och Dresden

Propagandan är nästan kväljande, när man beskådar TV4:s dokumentär om bombningen av Dresden. För det första hade Dresdens myndigheter inte ordnat med några skyddsrum för alla stadens invånare och flyktingar, för det andra var man i full färd med att samla ihop stadens judar för avtransport till dödslägren och för det tredje var staden ett legitimt milítärt mål. Man vågar sig dock inte på någon uppgift på hur många civila, kvinnor och barn som strök med i eldstormarna natten till 14 februari 1945, när kriget i praktiken för länge sedan var vunnet.

Det är svårt att klandra de många ungdomar som genomskådar propagandalögner om en stad som saknade militära mål. Lögner som saknar stöd hos någon seriös historiker, och istället fäster sin tilltro till den historierevisionistiska versionen av andra världskriget.

Vad angår Dresden kan bl.a. följande läsas på Wikipedia, en mer objektiv källa:

Ni brände ner hela stället, gjorde det till en enda pelare av eld. Fler människor dog där, i den där eldstormen, än vad som dog i Hiroshima och Nagasaki tillsammans.
--Kurt Vonnegut i "Slakthus 5".

Under slutet av andra världskriget genomgick Dresden den största katastrofen i sin historia. Mellan den 7 oktober 1944 och 17 april 1945 bombades Dresden under 8 räder av c:a 2 500 bombplan. Mellan den 13 och 14 februari 1945, bombades staden av 772 engelska och 311 amerikanska bombplan med 3 500 ton. Man använde den första generationen brandbomber av petroleum, som först orsakade brandstormar innan detonationerna lade staden i aska och grus. Bränderna var så intensiva att personer stående ute på gatan sögs in i brinnande huskroppar. 6 865 kroppar kremerades på Altmarkt den 25 februari.

Frederick Taylor, den man som efter kriget översatte Goebbels dagböcker, uppskattade antalet dödsoffer till mellan 25 000 och 35 000. Före krigsslutet meddelade de tyska myndigheterna att man kunnat identifiera 35 000 döda, men att det totala antalet dödsoffer måste ha legat åtminstone mellan 120 000 och 150 000. Denna bedömning ställdes inte i tvivel heller av den amerikanske författaren och utrikeskorrespondenten William L Shirer, som senare skrev Nazitysklands historia.

Eftersom Dresden var en kommunikationsknutpunkt i dåvarande mellersta Tyskland, med ett mycket stort antal flyktingar, förefaller det inte helt osannolikt att siffran 35 000 är för låg. Andra beräkningar av antalet omkomna i Dresden har legat på 250 000 och även 500 000 personer. En yta av 15 kvadratkilometer i staden förstördes helt, däribland: 14 000 hem, 72 skolor, 22 sjukhus, 19 kyrkor, 5 teatrar, 50 bank-, och försäkringsbyggnader, 31 affärer, 31 storhotell, och 62 administrationsbyggnader.

Den åldrade författaren Gerhart Hauptmann som kallat Dresden "min ungdoms morgonsjärna" skrev efter förödelsen som han själv upplevt: "Vem som än har glömt hur man gråter, lärde sig det igen under Dresden förstörelse".

Upphovsrätt för material på Wikipedia.

Söndringen fortgår

Eftersom den nya partiledningen i Sverigedemokraterna (SD) inte fullföljde maktövertagandet genom massiva uteslutningar av de element som inte ställer upp för partiets uttryckliga officiella värdegrund, så fortgår nu söndringen inom partiet.

SD-Bulletinens hittillsvarande redaktör Rolf Weine Berg har startat en namninsamling som förväntas bli skickad till partiledningen i protest mot vad radikalerna ser som toppstyrning och alltför långt gångna liberaliseringar.

Ung Vänster som nyttiga idioter

Sedan förre vänsterpartisten Hans Thunström i en insändare i Västmanlands Läns Tidning krävt att trakasserierna mot Sverigedemokraterna måste upphöra släpper så den påstått liberala redaktionsledningen fram Ung Vänsters Linn Wegemo för att på insändarplats påstå bl.a. följande

..återigen är verkligheten en annan, en stor andel av Sverigedemokraternas (SD) medlemmar är fortfarande dubbelorganiserade i en nazistisk organisation och/eller prenumererar på en nazistisk tidning.

Vem tror då på att medlemmarna i Sverigedemokraterna skulle vara dubbelorganiserade i någon nazistorganisation? För den som vet är det uppenbart att de radikalnationella i Sverige djupt föraktar SD för deras hycklande och för deras velande i den s.k. sionistiska frågan. Det är därför helt klart att inte mer än en handfull av medlemmarna i SD är dubbelorganiserade.

Dylika inlägg som det från Linn Wegemo säkerställer fortsatta om än blygsamma ökningar för SD i valen. Lögnaktig smutskastning bekräftar partiets självpåtagna roll som politiska martyrer.

Rockmusiken

Vad har egentligen hänt med rocken? När rockabillyn slog igenom på 50-talet var den allmänna uppfattningen i breda lager att rocken med tiden skulle ta över allt musikutrymme, eller nästintill. Denna uppfattning fullbordades kanske under 1980-talet, sedan har rocken tappat all kraft som det verkar.

Under MTV:s tidiga år i Sverige, åren runt 1990, sände man mest rap, techno och annan över tiden udda musik. Detta musikmode fortsatte i ungefär samma stil även i andra musikkanaler under det närmaste decenniet. Med ett gammalt uttryck - dunkadunkamusik, dock ej rock.

Nu har britterna skaffat sig ett rockband - The Darkness. Tydligen det enda rockbandet av betydelse i populärmusikens kärnland. I Stockholm finns det en, enda musikkanal som profilerar sig som enkanal för rocken. Kanalen heter Rockklassiker.

I övrigt känns det som 60-talets schlager begått lustmord på den moderna dunkadunkamusiken de senaste par åren. Nu gillar "alla" musik som är/påminner om melodifestivalschlager, Amy Diamond, Gwen Stefani och Shakira. Allt egentligen bara moderna pastischer på 60-talet, i bättre ljudkvalitet.

Sveriges Rikas Lag

Överåklagare Christer van der Kwast har under flera år varit chef för svenska statens Riksenhet mot korruption. Enligt en tidningsartikel har han ofta haft sin stövare med på jobbet.

Överåklagarens uppfattning är att korruptionen vuxit fram i skydd av tystnad i vårt land. "I Sverige förekommer inte korruption, därför är det vi sysslar med inte korruption", har han bl.a. sagt till kvällstidningen Expressen.

Överåklagarens stövare bet härförleden sönder en oskyldig 4-årig grannflickas ansikte. Den mentalt störda jakthunden anföll oprovocerat flickan när hon stod på sin garageuppfart, och tuggade sönder hennes ansikte. Överåklagaren, som trots detta envist vägrar avliva besten säger att han "inte fäster någon uppmärksamhet vid den där saken", eftersom "det var en olyckshändelse". Han vägrar också betala skadestånd till flickan, trots att hennes liv nu är förstört.

I Sverige förekommer inte korruption. Inte heller något maktmissbruk förekommer. Eller åklagare inspirerade av tyska lägervakter.

Lördag på Fyrishov

Besökte Fyrishov idag, för att köra ett pass i 50-metersbassängen. Tog en paus i cafeterian och kunde se hur en barnfamilj från Gottsunda "markerat" ett helt bord med diverse handdukar, väskor medans de doppade sig i äventyrsbassängen. Kunde inte undgå tanken att dylikt beteende borde belönas genom piskning med en stålwire. Hur ska man kunna fortsätta driva badanläggningar om inte folk visar respekt? Tanken bleknade snabbt när jag sedan satte mig i bastun. En grupp finska romer vältrade in och klagade högljutt över den bristande bastuhettan. Strax for flera av dem ut i duschutrymmena och hämtade in skräpkorgar fyllda med vatten, vilket de hävde över bastuaggregatet, så att hett vatten stänkte på närasittande barn på de lägre lavarna. En plötslig hetta blev naturligtvis resultatet, lika naturligt som att aggregatet sedan tillfälligt svalnade av som en effekt av vattenmängderna. Jag gick ut. I omklädningsrummet visade det sig att romerna avstått från att använda klädskåp, utan istället vräkt sina kläder över alla lediga ytor på bänkarna. Av döma av prislappar o.dyl. var kläderna alldeles nyligen inköpta på Dressman.

Den partilöses förklaring

Som tidigare anmälts på denna sida har ju f.d. partisekreteraren i Sverigedemokraterna (SD), Janne Milld, lämnat partiet. På sin personliga webbsida förklarar han varför. Han säger bl.a.

Det har ju förekommit fall där SD-medlemmar lämnat partiet för att sedan kasta sig i armarna på de politiskt korrekta med anklagelser om hur "rasistiskt" SD är. Jag tillhör inte den kategorin, jag söker inte samhällsupplösarnas bifall.

Jag håller alldeles med den gode Janne. Det vore fel, anser jag, att anse SD som parti som mer rasistiskt än något annat parti, och att med sådana anklagelser kasta sig i "samhällsupplösarnas" armar. När jag själv av samvetsskäl såg mig nödsakad lämna SD sade jag däremot som det var, nämligen att det i SD finns nazistiska tendenser och en hemlig agenda.

Vad som är mest samhällsupplösande - nazism, kommunism, nyliberalism eller annat - kan debatteras. Något (objektivt) sant svar finns inte få. Vad som är säkert är att samhällsförändring genom parlamentariskt arbete fordrar massornas stöd.

Personkult

Jag räknade nyss antalet Åkesson-bilder på sverigedemokraterna.se. Enbart på startsidan syns inte mindre än sju (säg 7) olika bilder på den nyvalde partiordföranden i Sveriges näst största parti utanför riksdagen. På andra personer är totalantalet en, nämligen en bild på en anonym SD:are på kurs.

Det här amatörmässiga försöket att söka odla en personkult kring en i och för sig sympatisk politiker ger ju ett löjets skimmer över hans parti. Vad är det - Grönköpings Veckoblad eller ett parti i verkligheten?

Lämnar skeppet

På exilen rapporteras nu att framstående nationelle profilen Janne Milld lämnat Sverigedemokraterna (det sjunkande skeppet?). Vi önskar honom isåfall lycka till med Sverige i Centrum, ett projekt som han nu ska driva tillsammans med Björn Hammarbäck.

Vi hoppas dock att Janne idkar självkritik och nu tar avstånd från det beryktade 33-punktsprogrammet.

Nytt hot mot interndemokratin i Sverigedemokraterna

Interndemokratin i Sverigedemokraterna (SD) utsätts nu för ytterligare ett hot. Vid sitt junimöte har SD:s partistyrelse ensidigt beslutat sänka avgiften för livstids medlemskap från 2 000 kr till 1 000 kr. Varför genomförs denna förändring nu, och på detta sätt? Ett samband med det nya mer demokratiska sättet att utse riksårsmötesombud kan inte uteslutas.

I reguljära demokratiska partier fastställs den centrala medlemsavgiften normalt av partikongressen.

Dick Erixon avslöjad som pseudoliberal

Förre centerpampen och nuvarande liberalkonservative Dick Erixon har en blogg, där han framställt många intressanta observationer och åsikter. I en kommentar till AFA-angreppet mot Sverigedemokraterna i Rottne 5 juni i år avslöjar sig dock obönhörligt som föga mer än en pseudoliberal. Så här skriver Erixon om skillnaden mellan Åke Greens böghets och Sverigedemokraterna som parti:

"Skillnaden mellan pingstpastor Åke Green och sverigedemokraterna är att Green aldrig förespråkat våld eller hat mot minoriteter. Green anser att vissa livsstilar är moraliskt fel, vilket han har rätt att tycka inom ramen för yttrandefriheten, enligt min mening."

Detta är naturligtvis ingen logiskt hållbar argumentation, om man ger sig ut för att vara liberal. Jag tycker inte man behöver säga så mycket mer om Erixons pseudoliberalism, än att citera liberalismens grand homme John Stuart Mill:

"Åsikten att till exempel spannmålshandlare svälter ut de fattiga eller att privategendom är stöld, bör obehindrat få komma till uttryck, om den endast cirkulerar i pressen, men den kan med rätta bli föremål för rättsligt ingripande, om den muntligen förfäktas inför en uppretad folkmassa som samlats framför en spannmålshandlares magasin."

Det är givetvis principiellt ointressant om staten medelst egen personal ingriper mot oönskat tal, eller om man som i Rottnefallet tillåter organiserade ligister sköta "våtjobbet". Vad Mill säger är att alla åsikter ska tillåtas komma till uttryck - det kan endast vara formen för åsikts- och yttrandefriheten som kan tillåtas vara begränsad. Undertecknad, som säkerligen är en av Sverígedemokraternas på rationella grunder starkaste kritiker, måste konstatera att Dick Erixon helt vill förbjuda vissa åsikter. Det riktiga om nu Sverigedemokraterna förespråkar våld mot minoriteter vore att förbuda deras partiledare Jimmie Åkesson att på Rinkeby Torg agitera inför en publik av tusen uppeggade ariska raskrigare. Däremot inte att helt förbjuda honom tala.

Sverigedemokraterna omnämnt idag på nd.se

”Det är typiskt för dessa fega låtsasrevolutionärer att anfalla den invandringskritiska organisation i Sverige som har minst förmåga att försvara sig mot politiskt våld”

Sverigedemokraterna omnämnt vid Folkets Marsch

Faktum är, att om vi bortser från åtta sverigedemokrater som just nu sitter och dricker kaffe i en bunker på Södermalm, är den manifestation som vi anordnar här det enda nationaldagsfirandet i hela Sverige som inte handlar om att hylla icke-svenskar.

Tillägg 13 juni: Detta kraftigt raljanta utfall mot Sverigedemokraterna citerades idag på Blågula frågor, vilket väl visar Janne Millds nya SD-kritiska inställning.

Mer lovor till Göran

1 juli får allas vår Röde Baron, d.v.s. statsminister Göran Persson, mer kosing. Hans lön ökar med ansenliga 5 000 kr i månaden, och totalt är nu statsministerlönen uppe i 116 000 kr i månaden. Vi får hoppas att den gode ministern därmed har nog med deg för att bygga färdigt på sitt gods i Sörmland.

Likhet inför lagen?

Som bekant åkte politikern Per Gahrton den 12 maj fast för rattfylleri, sedan han krockat vid Arlanda flygplats. Ett utandningsprov togs av Arlandapolisen och det visade sig att Gahrton hade 0,2 promille, inte mycket men ändå straffbart. Nu visar det sig att polisen "slarvat" med bevisen och att Gahrton antagligen går fri. Så lämpligt. För Gahrton kommer väl inte att vara ärlig och erkänna att han kört rattfull?

Sverigedemokratiskt partistyrelsemöte

Den gångna helgen hölls ett partistyrelsemöte i Sverigedemokraterna (SD). Man valde ett nytt verkställande utskott, som dock även fortsättningsvis torde kunna domineras av Arnold Boström, partikassören från Stockholm.

Vad som är mest intressant i partiets kortfattade kommunikéer från helgens möte är vad som inte sagts. Man kommer av allt att döma inte att utesluta den förlorande radikala fraktionen i partiet, trots att man inom denna faktion tydligt förklarat att man inte ställer sig bakom partiets värdegrund. Förre partiledaren Mikael Jansson har till och med vågat sig på att öppet åka på en planeringsresa tillsammans med personer i Nationaldemokraternas partiledning, utan att SD:s partiledning förmår agera.

Nye partiledaren Jimmie Åkessons vackra ord om rättsstat, demokrati och en sund nationalism ser alltså ut att klinga falskt. Menar Åkesson allvar skulle han ju hålla rent framför egen dörr.

Självmålet i Rottne

Postningen borttagen på begäran.

Attacken i Växjö

Sverigedemokraterna (SD) skulle som bekant demonstrera i Växjö 6 juni, och därför hade man samlat ihop till en fest i en kvartersgård i Rottne utanför stan kvällen före. Strax efter midnatt fanns kring 20 SD:are kvar i lokalen. Då anfölls man av något femtontal AFA:iter. Lokalerna vandaliserades, bilarna kvaddades och SD:arna misshandlades med basebollträn och järnrör.

Efter att ha fördömt våldsdådet måste man här fråga sig vad SD håller på med. Uppenbarligen anser sig partiledningen kunna behandla sina aktiva och medlemmar som offerlamm i syfte att skapa martyrer. Denna slutsats är oundviklig, för varför skulle man annars samlas på dylika platser utan tillstymmelsen till bevakning?

Inget parti som på allvar hoppas växa snabbt och bli en politisk utmanare kan bära sig åt på detta vis. SD som utsatts för en eskalerande våldsvåg borde istället ha följt gamle Alphonso Capones recept:

If he comes at you with a fist, you come at him with a bat. If he comes at you with a bat, you come at him with a knife. If he comes at you with a knife, you come at him with a gun.

Ingen är rädd för SD. Därför är SD heller inget potentiellt hot mot samhällsordningen, utan snarare en potentiell driftkucku, och Göran Persson och den övriga statsledningen borde sova lugnare än vad de idag gör. Rätten till nödvärn gäller för både SD och andra extremgrupper på olika ställen i det politiska spektrat.

Sensmoralen i denna berättelse blir alltså: Gå inte med i SD, det enda som detta leder till är att du får ett järnrör i skallen, och din bil förstörd.

Odinslund, 6 juni kl. 13

För första gången besökte jag Odinslund vid högtidligheterna på 6 juni. Denna plats mellan Carolinabacken, församlingshemmet och Bondkyrka var nog ovanligt välbesökt; säkerligen fanns där över 500 personer. Enligt lokalblaskan UNT hade 699 nya medborgare i Sverige först välkomnats vid en ceremoni på näraliggande vasaborg, vilket i viss mån kan förklara tillströmningen av folk. Sannolikt var alltså flertalet närvarande nya medborgare, eller så tillhörde de gruppen borgerliga småbarnsfamiljer, vilka överallt kunde skönjas med sina barnvagnar.

Högtidligheterna inleddes med en mycket kort procession med en folkmusikgrupp från Tensta socken som viktigaste inslag. Ett intressant anförande hölls kort därefter av akademikern Gillis Herrlitz, som efter att ha varnat för hat och hämnd poängterade att individen är det som är viktigt i den mänskliga existensen. Som slutkläm försökte han åskådliggöra betydelsen av en nationaldag genom att framhålla att den nationella identiteten är en av många gemenskaper och ju inte är viktigare än samhörigheten för kollektivet fotbollsfans eller kollektivet personer av manligt kön.

Så oerhört svenskt. En västgötaklimax toppar firandet i Uppsala.

Varför ska man då fira en nationaldag med obegripligt ursprung - när nationaliteten i grund och botten är totalt oviktig? Uppsalaborna emotser med iver ett svar från den socialdemokratiska kommunledningen.

Kung Danne I

Man bör i och för sig inte lita på något som står i Expressen, men ändå. Dagens artikel om prinsessan Victorias kommande bröllop med gymägaren Danne väcker tankar. Danne får enligt tidningen coachning av två av kungens män i bl.a. konversationsteknik och i engelska. Danne talar alltså inte ens engelska i dagsläget.

Själv har jag varit monarkist i många år, men inser att det i Sverige nu är dags att avskaffa åtminstone arvkungadömet. Om kungahuset degenererat till den grad att man inte förmår fylla sina egna myter och hålla kungadömet bland de s.k. blåblodiga, då har det förverkat sin rätt att fortleva. Vem tycker egentligen att det finns någon rim och reson i att en helblåst gymägare från Ockelbo kommer att kunna kalla sig kung eller kungagemål?

Kanske valkungadöme skulle vara något att tänka på? Jag tror jag skulle vilja rösta för gamlingen på Herrborum.

Nationaldag?

Det påstås av vissa att 6 juni, d.v.s. idag, är Sveriges nationaldag. Personligen kommer jag aldrig att acceptera detta riksdagsbeslut. Faktum är att det finns vissa saker som en riksdag aldrig med utsikt att bli åtlydd kan besluta om. Riksdagen kan inte heller lagstifta om att solen hädanefter ska gå ner i öster.

Har Sverige bara en nationaldag, då är det midsommardagen. 6 juni har godtagits av nationens som Svenska flaggans dag. Detta bekräftas ju av kungaceremonierna på Skansen, där delas just flaggor ut till diverse förtjänta personer och föreningar.

Beslutet om nationaldag var väl i första hand ett beslut där man "såg chansen" att göra vissa besparingar. Nu minskar antalet helgdagar på ett år, eftersom avskaffade annandag pingst alltid var på en måndag, medan 6 juni infaller på ett veckoslut c:a 2 år av 7. För den som jobbar och har rätt till OB-tillägg inträffar också den förändringen att man får helg-OB istället för storhelgs-OB.

Return of the mummy

En titt på Mikael Janssons personliga hemsida avslöjar idag att Sverigedemokraternas heltidsarvoderade distriktsordförande i Örebro lyckats göra en uppdatering. Startsidan toppas nu inte längre av Janssons alternativa förslag till styrelse inför 2005 års riksårsmöte. Bra jobbat, Jansson! Det tog bara en månad.

Ny man från SD till ND

Det omtalas idag att ytterligare en viktig person inom Sverigedemokraterna gått över till Nationaldemokraterna, och där fått ett förtroendeuppdrag. Jag är nog inte ensam om att anse att den föraktfulla segrarattityden hos SD:are gentemot ND:are kommer lite väl tidigt. Ett stort problem för SD, och som poängterats i denna blogg, är att man inom SD fortfarande efter 17 år inte riktigt vet vilka man är.

Intresset fortsatt stort

I SD-kretsar har denna blogg mer eller mindre slagit ner som en bomb. Man har naturligtvis inget som helst intresse av att någon med djupa kunskaper om och intresse för partiet och med lite grann innanför pannbenet sätter sig och gör fullständigt objektiva anayser och kommentarer till det som händer.

En hel del "kommentarer" till postningar har gjorts av det yngre gardets "hjärntrust". Eftersom detta är en seriös blogg har dessa raderats lika fort som de skrivits. Upplysningsvis kan nämnas för berörda parter att en kommentar till en blogg inte innebär att man ska strunta i aktuell postning och istället gå till hårt personangrepp med sanna eller påhittade karaktärssammanfattningar.

Jag ska väl i detta sammanhang även varna de vänsterelement som hört av sig: Jag tänker inte låta mig manipuleras till att publicera fyllebilder på Mikael Jansson m.fl.

Demokrati, eller dumokrati?

I den till namnet liberala tidningen Blekinge Läns Tidning skriver man idag om sverigedemokraten Richard Jomshof och hans yrkesförbud som lärare. Yrkesförbud, och kanske även arbetsförbud.

Tidnigens Inga-Lena Fischer skriver: "Det enklaste för Jomshof vore naturligtvis att gå ur partiet och avsäga sig alla relationer med sverigedemokraterna. Samtidigt måste han ju ha rätt att ha sina åsikter, så länge han inte influerar eleverna." Så alla andra lärare ska få influera eleverna, men inte Jomshof? Undrar om hon menar detta, Fischer. Hon avslutar: "Byt åsikt eller yrke. Helst det förra."

Nästan alla ger idag demokratin läpparnas bekännelse. I själva verket är Sverige inte något särskilt demokratiskt land. Ibland undrar man om ordet borde vara "dumokratiskt". En modern demokrati fordrar samma rättigheter för alla.

Dagens konspirationsteorier i SD-Kuriren

Det har varit lite tunt mellan lustifikationerna i SD-Kurirens nätupplaga senaste tiden. Bara torra och sakliga nyheter m.m. Ikväll kom så två alster från redaktionsideologen Hallencrantz upp på nätet. Det som mest fångade mitt intresse var hans totalgenomgång av fransk politik i en artikel på drygt 2 A4. Det framgår inte vilken amerikansk artikel han översatt denna gång, men frågan är om han inte lurat ut den ledande konspirationsteorin alldeles själv:

Man är inte heller glada över planerna på att inkludera Turkiet i EU. Låt här inte finnas några oklarheter: den enda anledningen till en sådan strategi är att fylla Västeuropa med asiatiska väljare, vilka för alltid ska förhindra att nationalistiska partier, de nya uppstickarna i politiken, ska kunna hamna i regeringsställning. Etablissemanget vet att nationalismens tid har kommit, att den inte kan hållas tillbaka längre med tal om andra världskriget, och att en stor mängd proffspolitiker riskerar att förlora sina bekväma titlar och löner.

Eftersom man inte själv behöver försvara sådan rappakalja i egenskap av partikamrat till hr Hallencrantz är det inte utan att man småler. Så den politiska klassen i hela västeuropa har alltså i hemlighet kommit överens om att ta in turkarna i EU, och sedan lura så många som möjligt i den anatoliska bondebefolkningen att flytta till väst? Detta leder alltså sedan automatiskt till att dessa röstar på de etablerade maktpartierna i dessa länder. Luktar detta inte lite grann frimurarkonspiration?

Själv tror jag att en växande skepsis mot turkiskt EU-medlemskap beror på att Turkiet får en stor mängd EU-parlamentsmandat och många röster i EU:s ministerråd. Dessutom är man på många håll rädd för den outvecklade turkiska ekonomin och för turkisk invandring, men någon konspiration för att neutralisera nationalistpartierna - var finns belägg för någon sådan?

Den korruptes ursäkt

På 1990-talet myglade förre utrikesministern Sten Andersson (s) till sig en attraktiv sommarstuga med tomt på Ålö, vid Ryssviken i Stockholms skärgård. Med hjälp av partivännen Mats Hulth fick han dessutom den kommunägda stugan för inte 500 000 kr, vilket tjänstemännen i Stockholms stadshus föreslagit, utan för 65 000 kronor, eller en spottstyver.

Juridiskt kallade man det hela för tomträtt, eller långtidshyra. Ursäkten för myglet är toppen: ”Sten ville av ideologiska skäl inte köpa. Han tyckte det var fel att sälja mark”, sade Mats Hulth till DN i maj 2005.

Sten Andersson är i gott sällskap. Hunnerhövdingen Attila och Djingis Khan tyckte också att det var fel att köpa mark. Det man vill ha, det tar man.

Svensk rasism

Det är populärt att tala om Annika Östberg och tänka på henne som på en svensk martyr. Den person det handlar om är Annika Deasy, född i Sverige 1954, men redan 1963 utvandrad till USA.

Åtminstone vart tredje år läses Annika Deasys evangelium upp i svenska massmedier, i samband med prövningen i Kalifornien av det livstidsstraff som hon sedan många år avtjänar för mord. I år har vi åter sett den snipiga f.d. fängelsedirektören Ann-Britt Grünewald i TV-rutan. Vi har fått höra hur hans excellens justitieministern intervenerat och vädjat till den federale amerikanske justitieministern om fru Deasys snara frigivande eller överförande till svensk anstalt. Deasy hade vid brottets genomförande, ett dubbelmord, gjort allt utom att just trycka på avtryckaren. Hon hade t.o.m. stoppat kulorna i revolvern! Medgärningsmannen, hennes pojkvän, begick en tid därefter självmord.

Någon annan förklaring än hennes rena svenska blod finns väl inte till intresset i Sverige för denna dömda mördare. En svenska är hon då, men en person som inte anträtt fosterjorden sedan 1963, och som uppenbarligen inte ägnade Sverige en tanken innan dess hjälp behövdes för ett frigivande från fängelset Chino. Jag undrar när vi får se våra modernt kosmopolitiska politiker intressera sig inte bara för detta svensk-etniska fall, utan även för andra fall där olika personer, med mera suspekt personlig bakgrund, försmäktat i fängelse under många år, och kanske t.o.m. gjort det oskyldigt?

Tystnadens spiral och Lundgrens normaliseringsprocess

Jag läser idag i Aftonbladet. Flickboksförfattarinnan Liza Marklund skriver i sin kolumn om rättegången mot en kvinnomisshandlare, och om ROKS. Slutklämmen är följande.

Min teori är att Eva Lundgrens skickligt formulerade normaliseringsprocess drabbat dem själva: Roks fattar inte att de blivit hjärntvättade. Därför var Evin Rubars dokumentärer både relevanta och angelägna.

Det är i och för sig lite oklart exakt vem som hjärntvättat ROKS, men det intressanta är självsuggestionen som leder till en förvrängd omvärldsbild. Osökt associerar jag till den tyska sociologen Elisabeth Noelle-Neumann, som i januari 1971 började formulera sin teori om "tystnadens spiral" (spiral of silence). I korthet kan denna teori beskrivas som hur den allmänna opinionen, under påverkan av massmedierna, i kontroversiella frågor tenderar att röra sig i riktning mot stöd av det som - rätt eller orätt - uppfattas som majoritetsuppfattningen, och detta i sådan grad att de som egentligen stödjer en minoritetsuppfattning kanske inte ens för sig själva vill kännas vid detta.

Såväl den normalieringsprocess som lagts fram av pseudovetenskaparen Eva Lundgren som Noelle-Neumanns spiralteori är i grunden uppmuntrande. Noelle-Neumann beskriver själv varför:

Individer som först känt sig isolerade ifråga om åsikt, och som inser att deras personliga åsikt är på väg att spridas och vinna stöd av andra, träder fram och argumenterar offentligt och med självförtroende för åsikten.

Även om alltså 99% av befolkningen idag ser ut att stödja en viss uppfattning bör man alltså inte ge upp hoppet, om man anser denna uppfattning felaktig. Mycket plötsligt kan opinionen svänga. Mycket snart kan du också inse att våldets normaliseringsprocess fått dig att godvilligt ta emot misshandel som ingen har rätt att utdela.