Hans-Olof Andersson, ledande inom SD Lund, skickade idag upp en postning på sdblogg.se angående ett försök till fullmäktigedebatt om flyktingmottagande i näraliggande Lomma kommun. Det går inte att ta miste på Anderssons patos - han känner verkligen att framtiden tillhör Sverigedemokraterna. Är kampviljan lika viktig i politik som i ishockey kan övriga partier i Lund snart hälsa hem!
I februari fick jag en fråga från Hans-Olof Andersson angående min kritik mot honom för att ha åberopat FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna i sin kritik av Lunds kommuns mångfaldsplan. Mångfaldsplanen innebär i korthet att etniska svenskar ska diskrimineras genom inkvotering av sämre meriterade ickesvenskar.
I en postning ansåg jag att "Andersson tillhör de sverigedemokrater som drar alltför långtgående växlar på FN-deklarationen om de mänskliga rättigheterna, och använde i ett uttalande efter årsmötet felaktigt deklarationen som ett slagträ mot Lund kommuns mångfaldsplan, som han påstod strida jämväl mot svensk lag".
Här kunde jag försiktigtvis kontakta Andersson för att utröna exakt vad i FN-deklarationen som han anser vara tillämpligt på mångfaldsplanen, men jag avstår, eftersom svaret rimligen inte kan vara annat än artikel 21, moment 2: "Var och en har rätt till lika tillträde till offentlig tjänst i sitt land". Dessutom bör man hålla i minnet andra skrivningar i deklarationen, vilka understryker vikten av icke-diskriminering och lika rättigheter.
Den politiska majoriteten i Lund handlar dock inte i strid med internationell rätt. I FN-deklarationens artikel 29, moment 2, finner man en allmän friskrivningsklausul: "Vid utövandet av sina rättigheter och friheter får en person endast underkastas sådana inskränkningar som har fastställts i lag och enbart i syfte att trygga tillbörlig hänsyn till och respekt för andras rättigheter och friheter samt för att tillgodose ett demokratiskt samhälles berättigade krav på moral, allmän ordning och allmän välfärd".
Det är just sådana ändamål som anges i artikel 29, moment 2, vilka avses skyddas genom att Lunds kommun i sin mångfaldsplan ställer som mål att inom 5 år minst 10% av de kommunanställda ska vara etniskt ickesvenska. Av utrymmesskäl hänvisar jag här till en rikhaltig rättspraxis i europadomstolen i Strassburg och till svensk lagstiftning, juridisk doktrin och förarbeten på diskrimineringsområdet. Det är faktiskt legitimt att diskriminera majoritetsbefolkningen, och något som i praktiken är en nödvändighet om vi ska fortsätta att bygga ut det mångetniska samhället.
Avslutningsvis vill jag uppmana både Andersson och andra systemkritiker att inte använda FN-deklarationen som en lagbok utan som en politisk vägvisare. Det handlar ju faktiskt om i många fall rent orealistiska syften och principer, som väl få tänkt sig uppfyllda till 100%. Dessutom är inte FN-deklarationen juridiskt bindande på det sätt som europakonventionen numera blivit.
Vill man ändra samhällets kurs med 180 grader, då bör man nog undvika att binda sig till detaljer. Ta fasta på FN-deklarationens högsta principer; nämligen individuella rättigheter, rättsstat och lika människovärde.
