Häromdagen raljerade jag över gottsundasonen Mohamed Omar, den hetaste muslimen i svensk media just nu. Mohamed Omar hörde faktiskt av sig och tyckte jag skulle reflektera även över hans senaste alster i Aftonbladet, en artikel om "revolution i Märsta". Vi finner här Mohamed Omars bärande tanke: Det växer fram ett modernt, västerländskt islam; något som kan bära den kommande revolten hos förtryckta muslimer i väst, såväl som i öst.
"Fritänkandets spöke går genom den islamiska världen. Vålnaderna är kvinnor, uppvuxna i Väst", skriver han, och tar som första exempel Amina Wadud, som blev första kvinna att i moderna och offentliga sammanhang leda fredagsbönen för en menighet av både män och kvinnor. Vidare i sin text i Aftonbladet nämner Mohamed Omar den lesbiska feministen Irshad Manji, enligt uppgift superkändis i Kanada och programledare i Queer Television.
Mohamed Omar menar att detta moderna, västerländska islam bygger på politisk progressivitet och viljan att hålla fast vid islam i det moderna samhället. Det ska gå att vara muslim och feminist, gay eller allmänt frigjord på samma gång. Samtidigt får man lätt intrycket att Mohamed Omar menar att islamiska traditionalister och fundamentalister är intellektuellt förstelnade, och ofta oförmögna att följa utvecklingen. Han tillstår dock att dessa radikalare riktningar inom islam fortfarande oftast dominerar det andliga livet vid moskéerna. Lite grann känns det som att han så gärna vill att modernistisk islam är den mest dynamiska strömningen i hans religion, men att det mer liknar en vacker dröm.
Vad som ser ut som Mohamed Omars hypotes i ovan refererade Aftonbladet-artikel är att det blir "i de mest kvävande miljöer som de största upproren bryter ut". Här tror jag att han har fel. Om hans i och för sig allmäntmänskligt vackra vision blir verklighet torde det vara om det yttre trycket (läs: George W Bush) lättar, om israelerna hissar vit flagg, de gammaldags islamiska regimerna till sist har inget att skylla på, och om de gamla befolkningarna i väst tar de muslimska invandrarna till sina bröst. Med andra ord - de största upproren mot traditionell islam bryter snarast ut om de kvävande miljöerna neutraliseras, i annat fall torde det yttre trycket svetsa samman alla muslimer. Personligen tror jag inte alls på att traditionell islam i sig själv kan skapa en revolutionär situation!
Han är intressant, Mohamed Omar. Jag tror han är den ende verkligt svenskspråkige islamlärde som förmår kommunicera sin samhällssyn på ett förståeligt sätt. Han ger inte alls samma mysko intryck som den där Abd al Haqq Kielan, som ju ändå är apostat, och borde förmå förklara sina synpunkter bättre. Kunde man bara få höra en sant islamkritisk debattör parallellt med Mohamed Omar skulle jag välkomna hans inlägg. Nu blir det tyvärr för mycket spel mot ett mål, även om Mohamed Omar har orden i sin makt.
