30 juli 2005
En dag i det heliga landet
Ljud- och bildfil: Stormuftin predikar till de rättrogna i det heliga landet.
29 juli 2005
Förbudssverige är underbart
Bloggaren Henrik Alexandersson skriver om en krog i Stockholm som har en inglasad veranda, vilket ställt till problem eftersom myndigheterna klassar detta som utomhusservering med därtill hörande hårdare bullerkrav. På samma gång hävdar dock myndigheterna att verandan är en inomhusservering och kräver därför att rökning skall vara förbjuden.
Förbudssverige är underbart. Måtte vi få fyra år till med sossar, vänster och gröna khmerer!
Förbudssverige är underbart. Måtte vi få fyra år till med sossar, vänster och gröna khmerer!
Hoppet om västerländsk islam..
Häromdagen raljerade jag över gottsundasonen Mohamed Omar, den hetaste muslimen i svensk media just nu. Mohamed Omar hörde faktiskt av sig och tyckte jag skulle reflektera även över hans senaste alster i Aftonbladet, en artikel om "revolution i Märsta". Vi finner här Mohamed Omars bärande tanke: Det växer fram ett modernt, västerländskt islam; något som kan bära den kommande revolten hos förtryckta muslimer i väst, såväl som i öst.
"Fritänkandets spöke går genom den islamiska världen. Vålnaderna är kvinnor, uppvuxna i Väst", skriver han, och tar som första exempel Amina Wadud, som blev första kvinna att i moderna och offentliga sammanhang leda fredagsbönen för en menighet av både män och kvinnor. Vidare i sin text i Aftonbladet nämner Mohamed Omar den lesbiska feministen Irshad Manji, enligt uppgift superkändis i Kanada och programledare i Queer Television.
Mohamed Omar menar att detta moderna, västerländska islam bygger på politisk progressivitet och viljan att hålla fast vid islam i det moderna samhället. Det ska gå att vara muslim och feminist, gay eller allmänt frigjord på samma gång. Samtidigt får man lätt intrycket att Mohamed Omar menar att islamiska traditionalister och fundamentalister är intellektuellt förstelnade, och ofta oförmögna att följa utvecklingen. Han tillstår dock att dessa radikalare riktningar inom islam fortfarande oftast dominerar det andliga livet vid moskéerna. Lite grann känns det som att han så gärna vill att modernistisk islam är den mest dynamiska strömningen i hans religion, men att det mer liknar en vacker dröm.
Vad som ser ut som Mohamed Omars hypotes i ovan refererade Aftonbladet-artikel är att det blir "i de mest kvävande miljöer som de största upproren bryter ut". Här tror jag att han har fel. Om hans i och för sig allmäntmänskligt vackra vision blir verklighet torde det vara om det yttre trycket (läs: George W Bush) lättar, om israelerna hissar vit flagg, de gammaldags islamiska regimerna till sist har inget att skylla på, och om de gamla befolkningarna i väst tar de muslimska invandrarna till sina bröst. Med andra ord - de största upproren mot traditionell islam bryter snarast ut om de kvävande miljöerna neutraliseras, i annat fall torde det yttre trycket svetsa samman alla muslimer. Personligen tror jag inte alls på att traditionell islam i sig själv kan skapa en revolutionär situation!
Han är intressant, Mohamed Omar. Jag tror han är den ende verkligt svenskspråkige islamlärde som förmår kommunicera sin samhällssyn på ett förståeligt sätt. Han ger inte alls samma mysko intryck som den där Abd al Haqq Kielan, som ju ändå är apostat, och borde förmå förklara sina synpunkter bättre. Kunde man bara få höra en sant islamkritisk debattör parallellt med Mohamed Omar skulle jag välkomna hans inlägg. Nu blir det tyvärr för mycket spel mot ett mål, även om Mohamed Omar har orden i sin makt.
"Fritänkandets spöke går genom den islamiska världen. Vålnaderna är kvinnor, uppvuxna i Väst", skriver han, och tar som första exempel Amina Wadud, som blev första kvinna att i moderna och offentliga sammanhang leda fredagsbönen för en menighet av både män och kvinnor. Vidare i sin text i Aftonbladet nämner Mohamed Omar den lesbiska feministen Irshad Manji, enligt uppgift superkändis i Kanada och programledare i Queer Television.
Mohamed Omar menar att detta moderna, västerländska islam bygger på politisk progressivitet och viljan att hålla fast vid islam i det moderna samhället. Det ska gå att vara muslim och feminist, gay eller allmänt frigjord på samma gång. Samtidigt får man lätt intrycket att Mohamed Omar menar att islamiska traditionalister och fundamentalister är intellektuellt förstelnade, och ofta oförmögna att följa utvecklingen. Han tillstår dock att dessa radikalare riktningar inom islam fortfarande oftast dominerar det andliga livet vid moskéerna. Lite grann känns det som att han så gärna vill att modernistisk islam är den mest dynamiska strömningen i hans religion, men att det mer liknar en vacker dröm.
Vad som ser ut som Mohamed Omars hypotes i ovan refererade Aftonbladet-artikel är att det blir "i de mest kvävande miljöer som de största upproren bryter ut". Här tror jag att han har fel. Om hans i och för sig allmäntmänskligt vackra vision blir verklighet torde det vara om det yttre trycket (läs: George W Bush) lättar, om israelerna hissar vit flagg, de gammaldags islamiska regimerna till sist har inget att skylla på, och om de gamla befolkningarna i väst tar de muslimska invandrarna till sina bröst. Med andra ord - de största upproren mot traditionell islam bryter snarast ut om de kvävande miljöerna neutraliseras, i annat fall torde det yttre trycket svetsa samman alla muslimer. Personligen tror jag inte alls på att traditionell islam i sig själv kan skapa en revolutionär situation!
Han är intressant, Mohamed Omar. Jag tror han är den ende verkligt svenskspråkige islamlärde som förmår kommunicera sin samhällssyn på ett förståeligt sätt. Han ger inte alls samma mysko intryck som den där Abd al Haqq Kielan, som ju ändå är apostat, och borde förmå förklara sina synpunkter bättre. Kunde man bara få höra en sant islamkritisk debattör parallellt med Mohamed Omar skulle jag välkomna hans inlägg. Nu blir det tyvärr för mycket spel mot ett mål, även om Mohamed Omar har orden i sin makt.
27 juli 2005
Bra insats av Åkesson
Kvällens Rapport innehöll ett inslag på några minuter om "Sverigedemokraternas storsatsning i kyrkovalet". Några kyrkoherdar i Gävle uttalade sig, en statsvetare från Göteborg. En utmärkt insats av redaktionen från Rapport, eftersom inslaget kändes fullkomligt objektivt. SD:s partiledare Jimmie Åkesson intervjuades avslutningsvis, och gjorde även han en förnämlig insats, i det att han talade om att kyrkan måste agera som en kyrka, och sluta ägna sig åt sekulär dagspolitik.
Handlade kyrkovalet bara om valet mellan kristendom å ena sidan, och gaylobby och feminism å den andra, då kunde SD säkerligen ta hem en jackpot. Nu är inte verkligheten så svartvit.
Handlade kyrkovalet bara om valet mellan kristendom å ena sidan, och gaylobby och feminism å den andra, då kunde SD säkerligen ta hem en jackpot. Nu är inte verkligheten så svartvit.
26 juli 2005
Medie-muslimen
Gottsundamuslimen Mohamed Omar, son av svensk moder och muslimsk fader, tränad på koranskola i utlandet: Han har i efterdyningarna av tunnelbanebomber och sin egen, snart utkommande poesibok blivit svensk medias favoritmuslim.
Påstått liberala Upsala Nya Tidning publicerar regelbundet en krönika av Mohamed, han publiceras lika troget av vänsterpartistiska Flamman, och uttalar sig som islamexpert i Aftonbladet. Hans tes är att islam är godhet och att de islamiska självmordsbombarna, Hizb-ut-Tahrir och saudiska wahhabiter, inte är några riktiga muslimer, utan exempel på jahliyya, förislamiskt barbari, eller khawarijsekter.
När Mohamed skriver för Flamman ger han intryck av störst ärlighet, och talar där i kända antijudiska och antiamerikanska ordalag om
"..folkets uppror mot USA-imperialismen, som i motståndsrörelsen i Irak, har islam en viktig roll att spela. Se på hur Hizbollah i Libanon och Hamas i Palestina lyckats mobilisera massorna...Vi har maktens islam, folkets opium. Och vi har den underjordiska, undergrävande, folkliga religionen med de så kallade ulemaa al-haqq, de lärda som står på deras sida. De som vägrar att skriva under på fatwaor beställda av CIA, Mossad eller Hosni Mubarak.."
Om jag förmår mig lämna den unkna känslan av islamisk motvilja mot judar åsido för ett ögonblick, och fokusera på Mohameds distinktion mellan radikal islamism och traditionalistisk, mer måttfull islam, så finner jag att det ändå ligger något i vad han säger.
Man kan inte döma alla muslimer efter vad radikaler runt om i världen hittar på för att få död på de otrogna; men konsekvensen av denna öppenhet leder dock vidare. Bör inte de allmänt avskydda nazisterna visas samma tolerans? Bara för att Hitler och Göring förde storskaligt krig och dödade judar är det väl inte en logisk nödvändighet att svenska NSF skulle göra sammaledes? Bör inte den orientaliske despoten visas samma tolerans? Bara för att Saddam Hussein förde en starkt repressiv inrikespolitik och en aggressiv utrikespolitik är det väl inte nödvändigt att överallt tvångsvis införa västerländsk parlamentarisk demokrati?
Påstått liberala Upsala Nya Tidning publicerar regelbundet en krönika av Mohamed, han publiceras lika troget av vänsterpartistiska Flamman, och uttalar sig som islamexpert i Aftonbladet. Hans tes är att islam är godhet och att de islamiska självmordsbombarna, Hizb-ut-Tahrir och saudiska wahhabiter, inte är några riktiga muslimer, utan exempel på jahliyya, förislamiskt barbari, eller khawarijsekter.
När Mohamed skriver för Flamman ger han intryck av störst ärlighet, och talar där i kända antijudiska och antiamerikanska ordalag om
"..folkets uppror mot USA-imperialismen, som i motståndsrörelsen i Irak, har islam en viktig roll att spela. Se på hur Hizbollah i Libanon och Hamas i Palestina lyckats mobilisera massorna...Vi har maktens islam, folkets opium. Och vi har den underjordiska, undergrävande, folkliga religionen med de så kallade ulemaa al-haqq, de lärda som står på deras sida. De som vägrar att skriva under på fatwaor beställda av CIA, Mossad eller Hosni Mubarak.."
Om jag förmår mig lämna den unkna känslan av islamisk motvilja mot judar åsido för ett ögonblick, och fokusera på Mohameds distinktion mellan radikal islamism och traditionalistisk, mer måttfull islam, så finner jag att det ändå ligger något i vad han säger.
Man kan inte döma alla muslimer efter vad radikaler runt om i världen hittar på för att få död på de otrogna; men konsekvensen av denna öppenhet leder dock vidare. Bör inte de allmänt avskydda nazisterna visas samma tolerans? Bara för att Hitler och Göring förde storskaligt krig och dödade judar är det väl inte en logisk nödvändighet att svenska NSF skulle göra sammaledes? Bör inte den orientaliske despoten visas samma tolerans? Bara för att Saddam Hussein förde en starkt repressiv inrikespolitik och en aggressiv utrikespolitik är det väl inte nödvändigt att överallt tvångsvis införa västerländsk parlamentarisk demokrati?
Netto på Kungsgatan
Nu på förmiddagen slank jag in på nya Netto i Global Gyms gamla lokaler vid Kungsgatan. Borta vid frysarna stötte jag på hoforspojken Per Ericson, förmodligen på semester från slitet på SvD. Han såg pigg ut.
25 juli 2005
Antirasism behövs inte
Det är bra att människor är motståndare till rasism. Jag är också övertygad om att de allra flesta människor i det här landet är det. Faktum är att det är så självklart, att några antirasister knappast behövs.
Detta skriver Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson i sin blogg 20 juli. Så klara besked från en partiledare är naturligtvis välkomna. Men ska Åkessons nya verklighetsanpassade linje vinna trovärdighet, då gäller det att han håller rent i sitt parti. Den fortfarande aktive förre partisekreteraren Jimmy Windeskog skrev så sent som häromåret i ett eget förslag till principprogram att "repatriering är en självklarhet". Vilken åtgärd har detta lett till? Har Åkesson ens offentligt kritiserat denna inställning från Windeskog, en inställning som denne inte är ensam om inom Sverigedemokraterna?
Om vanligt folk ska kunna lita på Sverigedemokraterna måste partiet rensa i undervegetationen.
Detta skriver Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson i sin blogg 20 juli. Så klara besked från en partiledare är naturligtvis välkomna. Men ska Åkessons nya verklighetsanpassade linje vinna trovärdighet, då gäller det att han håller rent i sitt parti. Den fortfarande aktive förre partisekreteraren Jimmy Windeskog skrev så sent som häromåret i ett eget förslag till principprogram att "repatriering är en självklarhet". Vilken åtgärd har detta lett till? Har Åkesson ens offentligt kritiserat denna inställning från Windeskog, en inställning som denne inte är ensam om inom Sverigedemokraterna?
Om vanligt folk ska kunna lita på Sverigedemokraterna måste partiet rensa i undervegetationen.
Varför så rädd?
Som en kommentar till en egen bloggpostning om asylrätt för homosexuella i Sverige skriver SDU:s tjf ordförande Martin Kinnunen följande:
Om personer söker asyl i Sverige och svenska myndigheter gör bedömningen att de kommer att bli avrättade om de avvisas så ska de givetvis erbjudas temporärt uppehälle i Sverige. Det jag vänt mig emot är att använda homosexualitet som asylskäl vilket RFSL, LUF mfl vill.
I min tolkning innebär detta att Kinnunen faktiskt vill erbjuda asyl åt homosexuella som riskerar avrättning vid hemsändande. Samtidigt vänder han sig emot homosexualitet som asylskäl. Det låter som om han misstolkar begreppen. Om nu Kinnunen vill erbjuda asyl på angiven grund, varför får det då inte kallas asyl? Det är tydligen lågt i tak inom Sverigedemokraterna.
Om personer söker asyl i Sverige och svenska myndigheter gör bedömningen att de kommer att bli avrättade om de avvisas så ska de givetvis erbjudas temporärt uppehälle i Sverige. Det jag vänt mig emot är att använda homosexualitet som asylskäl vilket RFSL, LUF mfl vill.
I min tolkning innebär detta att Kinnunen faktiskt vill erbjuda asyl åt homosexuella som riskerar avrättning vid hemsändande. Samtidigt vänder han sig emot homosexualitet som asylskäl. Det låter som om han misstolkar begreppen. Om nu Kinnunen vill erbjuda asyl på angiven grund, varför får det då inte kallas asyl? Det är tydligen lågt i tak inom Sverigedemokraterna.
Förtroendet för svenska domstolar
En av Aftonbladets webbfrågor den senaste tiden är "om du har förtroende för svenska domstolar". I skrivande stund har 57 048 läsare svarat. Av dessa anser sig 5,2% ha förtroende, medan 91,0% saknar förtroende för domstolarna. Resultatet är oväntat, eftersom jag inte trodde att vanligt folk visste något eller brydde sig om domstolarnas verksamhet. Resultatet är också glädjande, eftersom det väcker hopp om att läget en dag kan brytas.
De som sitter och dömer i svenska domstolar är dels högborgerliga jurister, ofta av förnäm familj. De saknar varje närmare kontakt med verkligheten, med samhället av idag. Dels är de som dömer nämndemän, aktiva inom de etablerade partierna, personer som i allmänhet tagits ut till nämndemän efter lång och trogen tjänst i kommuner och landsting. Denna sistnämnda grupp finns av gammal tradition, och anses ibland tillföra insikter just om den sociala verkligheten av idag. I själva verket fyller de snarast funktionen av att styra rättsskipningen i partipolitisk riktning.
Vissa människor anser att dagens samhälle är demokratiskt, vilket dock är en funktionell illusion. Vilka syften tjänar domstolarna? Knappast några demokratiska sådana. USA är här ett lysande exempel. Där finner vi direkt folkvalda domare, och ett jurysystem, där jurymedlemmarna i allmänhet är uttagna genom lottning, inte på grund av partipolitisk förtjänst.
De som sitter och dömer i svenska domstolar är dels högborgerliga jurister, ofta av förnäm familj. De saknar varje närmare kontakt med verkligheten, med samhället av idag. Dels är de som dömer nämndemän, aktiva inom de etablerade partierna, personer som i allmänhet tagits ut till nämndemän efter lång och trogen tjänst i kommuner och landsting. Denna sistnämnda grupp finns av gammal tradition, och anses ibland tillföra insikter just om den sociala verkligheten av idag. I själva verket fyller de snarast funktionen av att styra rättsskipningen i partipolitisk riktning.
Vissa människor anser att dagens samhälle är demokratiskt, vilket dock är en funktionell illusion. Vilka syften tjänar domstolarna? Knappast några demokratiska sådana. USA är här ett lysande exempel. Där finner vi direkt folkvalda domare, och ett jurysystem, där jurymedlemmarna i allmänhet är uttagna genom lottning, inte på grund av partipolitisk förtjänst.
Ominous July 25
Today marks the quarter century of the demise of Vladimir Semyonovich Vysotsky, the greatest of all troubadours. Vysotsky left this world July 25, was laid on lit-de-parade in front of the Taganka theatre in Moscow, and accompanied to his grave in Vagankovskoye Cemetery by 300,000 grieving moscovites.
To me the music and poetry of Vysotsky came to life in the shape of Tomas Bolme and Fria Proteatern, staging a play with Vysotsky and his music, in Swedish translation. I saw the play back in 1988.
http://otblesk.com/vysotsky/
http://www.kulichki.com/vv/
http://www.vladimir-vysotsky.de/
http://vysotsky.russian.ru/
http://vysotsky.km.ru/
http://www.ringbom.se/index.html
http://www.russia-in-us.com/Music/Artists/Visotsky/
http://www.casanostra.no/vysotskij.html
http://www.vinstra.vgs.no/emnegode/tekstprodukt/vysotskij.htm
Links by Ördög
To me the music and poetry of Vysotsky came to life in the shape of Tomas Bolme and Fria Proteatern, staging a play with Vysotsky and his music, in Swedish translation. I saw the play back in 1988.
http://otblesk.com/vysotsky/
http://www.kulichki.com/vv/
http://www.vladimir-vysotsky.de/
http://vysotsky.russian.ru/
http://vysotsky.km.ru/
http://www.ringbom.se/index.html
http://www.russia-in-us.com/Music/Artists/Visotsky/
http://www.casanostra.no/vysotskij.html
http://www.vinstra.vgs.no/emnegode/tekstprodukt/vysotskij.htm
Links by Ördög
23 juli 2005
Ännu är Amerika ej förlorat
Domaren John G. Roberts, president Bushs kandidat till USA:s högsta domstol, är enligt uppgift gift med Jane Sullivan Roberts, en ledande person inom den organiserade amerikanska antifeminismen.
Ännu är Amerika ej förlorat! Feminismen är för den västerländska civilisationen idag, vad kommunismen var för ett halvsekel sedan.
Ännu är Amerika ej förlorat! Feminismen är för den västerländska civilisationen idag, vad kommunismen var för ett halvsekel sedan.
Kinnunen och demonerna
SDU:s tjf ordförande Martin Kinnunen har inlett en veritabel Canossa-vandring på socialdemokratiske Martin Tunströms blogg. Nu går han i försvar - eller inte - för partiets verksamhet valåret 2002. Kinnunen var inte själv aktiv det året, och försöker nu återskapa verksamheten genom andrahandsuppgifter.
Det är ingen AFAit som kandiderat för SD. Han fick hem en blankett som han skrev under men var aldrig godkänd av partiet då man inte träffat honom och således inte inskickad till valmyndigheten. Funebos hetsiga jakt på kandidater som ledde till att han ens blev påtänkt.
Detta enligt Kinnunen. Vad som i verkligheten inträffade i Norrköping inför valet 2002 var att kansliet (d.v.s. Johan Rinderheim) meddelade att Gun Kullberg kände en person i Norrköping, och denne person var beredd kandidera. Jag ringde upp honom för att kolla att han existerade och hade ett intresse. Sedan skulle denna person, Rickard "AFA" Karlsson som det senare visade sig, träffa Mattias Hektor, ansvarig lokalt i Norrköping för SD:s verksamhet, och skicka in vandelspapperet till valbyrån i Uppsala.
AFA-Karlsson skickade dock aldrig in något papper, och hans förutsättningar för kandidatur kunde aldrig granskas. Han dök heller aldrig upp för något möte med Hektor. Observera också att denna snabbuttagning för kandidatur baserade sig på AFA-Karlssons påstådda vänskap med Gun Kullberg.
Faktum är att valbyråns arbete står sig bra än idag. Partiet har förlorat ett antal mandat sedan 2002, nämligen följande (och några ytterligare i Skåne, godkända av Björn Söder):
1. Göran Hagbergs mandat i Kristinehamn. Hagbergs kandidatur godkändes av Mikael Jansson, och Hagbergs dokumentation och personliga förhållanden granskades utan anmärkning av Björn Söder.
2. Rosita Lindboms mandat i Helsingborg. Rositas kandidatur godkändes av Björn Söder.
3. Björn "Blåneger" Lennartssons mandat i Askersund. Godkändes av Mikael Jansson utan insyn av någon annan, och utan vandelspapper.
4. Kjell Thalins ersättarplats i Forshaga. Thalin deltog i avhoppet till SPI nyåret 2004.
5. Linda Hedqvists mandat i Arvika. Här kan valbyrån ta på sig ansvaret.
6. Catherine Linderholms ersättarplats i Nynäshamn. En av Johan Rinderheims personliga vänner. Katastrof.
7. Frank Alsén i Karlskrona. Godkändes av Richard Jomshof.
Det är ingen AFAit som kandiderat för SD. Han fick hem en blankett som han skrev under men var aldrig godkänd av partiet då man inte träffat honom och således inte inskickad till valmyndigheten. Funebos hetsiga jakt på kandidater som ledde till att han ens blev påtänkt.
Detta enligt Kinnunen. Vad som i verkligheten inträffade i Norrköping inför valet 2002 var att kansliet (d.v.s. Johan Rinderheim) meddelade att Gun Kullberg kände en person i Norrköping, och denne person var beredd kandidera. Jag ringde upp honom för att kolla att han existerade och hade ett intresse. Sedan skulle denna person, Rickard "AFA" Karlsson som det senare visade sig, träffa Mattias Hektor, ansvarig lokalt i Norrköping för SD:s verksamhet, och skicka in vandelspapperet till valbyrån i Uppsala.
AFA-Karlsson skickade dock aldrig in något papper, och hans förutsättningar för kandidatur kunde aldrig granskas. Han dök heller aldrig upp för något möte med Hektor. Observera också att denna snabbuttagning för kandidatur baserade sig på AFA-Karlssons påstådda vänskap med Gun Kullberg.
Faktum är att valbyråns arbete står sig bra än idag. Partiet har förlorat ett antal mandat sedan 2002, nämligen följande (och några ytterligare i Skåne, godkända av Björn Söder):
1. Göran Hagbergs mandat i Kristinehamn. Hagbergs kandidatur godkändes av Mikael Jansson, och Hagbergs dokumentation och personliga förhållanden granskades utan anmärkning av Björn Söder.
2. Rosita Lindboms mandat i Helsingborg. Rositas kandidatur godkändes av Björn Söder.
3. Björn "Blåneger" Lennartssons mandat i Askersund. Godkändes av Mikael Jansson utan insyn av någon annan, och utan vandelspapper.
4. Kjell Thalins ersättarplats i Forshaga. Thalin deltog i avhoppet till SPI nyåret 2004.
5. Linda Hedqvists mandat i Arvika. Här kan valbyrån ta på sig ansvaret.
6. Catherine Linderholms ersättarplats i Nynäshamn. En av Johan Rinderheims personliga vänner. Katastrof.
7. Frank Alsén i Karlskrona. Godkändes av Richard Jomshof.
Misshandeln av Dubbel-Alex
I måndags var det ånyo misshandel av en sd-are: Alexander Alexandersson i partiets arbetsgrupp i Kristinehamn kom ut från en pizzeria i Björneborg och konfronterades då e.e.u. av 4-5 fulla raggare. Det hela slutade med att Alex slogs till marken och fick bl.a. korsbandet i knäet avsparkat.
Ena (kvinnliga) medlemmen i SD:s lokalavdelning i Forshaga uppger nu på ett internt forum att man svarat kraftfullt på misshandeln av Alex. Man har nämligen snabbt delat ut "drygt 500 flygblad i Björneborg". Ja, detta borde väl verkligen skrämma slag på Björneborgsraggarna. Men allvarligt talat: Bättre hade väl varit att väcka enskilt åtal mot delinkventerna, eller att konfrontera raggarnas bilar med ett fint, limkokat basebollträ?
Finns det verkligen folk som vågar aktivera sig i Sverigedemokraterna?
Ena (kvinnliga) medlemmen i SD:s lokalavdelning i Forshaga uppger nu på ett internt forum att man svarat kraftfullt på misshandeln av Alex. Man har nämligen snabbt delat ut "drygt 500 flygblad i Björneborg". Ja, detta borde väl verkligen skrämma slag på Björneborgsraggarna. Men allvarligt talat: Bättre hade väl varit att väcka enskilt åtal mot delinkventerna, eller att konfrontera raggarnas bilar med ett fint, limkokat basebollträ?
Finns det verkligen folk som vågar aktivera sig i Sverigedemokraterna?
Har SD gått vilse i pannkakan?
Ordföranden i Sverigedemokratisk Ungdom, Martin Kinnunen, förklarar nu på Martin Tunströms blogg varför en av Sverigedemokraternas (SD) kandidater till kyrkomötet 16 april i år beskriver sitt parti som "fascistiskt, nazistiskt, rasistiskt och främlingsfientligt" och varför detta inte rör partiet i ryggen.
Kinnunen skriver alltså:
1. Kandidaten Hanne Norling ljuger i Arbetarbladet. Hon är fortfarande medlem i SD och står bakom partiets politik "till 100%". Orsaken till lögnerna är att Norling "inte vågar stå för det då hon blivit mordhotad, fått stenar inkastade i lägenheten och blivit hotad om avsked."
2. Norling har skrivit under en kandidatförklaring till Svenska kyrkan och en vandels- (och lojalitets-)försäkring till SD. Hon har inte tagit tillbaka detta utan står fast vid sin kandidatur.
3. "Att hon inte plockades bort beror helt enkelt på att riksorganisationen fastställer listan och att riks inte läser alla lokaltidningar i landet."
Förklaringen att Sverigedemokraternas riksorganisation "inte läser alla lokaltidningar i landet" framstår som partiets lamaste bortförklaring sedan man försvarade samarbetet med antisemiten och paganisten Bernard Mengal. Naturligtvis kände man till artikeln 16 april i Arbetarbladet; fler är inte de artiklar som skrivs om Sverigedemokraterna än att de alla blir till allmänkunskap i partiledningen. Med tanke på att SD Gävle är partiets aktivaste lokalavdelning kan man dessutom fråga sig om inte ett och annat meddelande skickats från Gävle till particentralen i ärendet.
Resterande delar av Kinnunens lustiga förklaring är inte så bussig mot den person som han ändå beskriver som partivän, och som åtminstone i teorin kan komma att representera partiet i kyrkomötet. Om nu Hanne Norling är så ryggradslös att hon inte vågar stå för sina åsikter, och om hon utsatts för så starka trakasserier att hon till och med fått stenar kastade genom lägenhetsfönstren, varför hänger då Kinnunen ut henne?
Det verkar ju som om Kinnunen nu lämnar en guldgraverad inbjudan till Hanne Norlings fiender att kasta fler stenar genom hennes fönster. Varför? Vill han hämnas på en person som står bakom partiets politik "till 100%"? Slutligen: Varför kommer detta viktiga tillkännagörande från Sverigedemokraterna genom ungdomsförbundets ordförande, och i en kommentar till en bloggpostning gjord av en SSU:are på lokal mellannivå? Befinner sig SD:s organisation i ett tillstånd av tilltagande förfall, eller vad?
Kinnunen skriver alltså:
1. Kandidaten Hanne Norling ljuger i Arbetarbladet. Hon är fortfarande medlem i SD och står bakom partiets politik "till 100%". Orsaken till lögnerna är att Norling "inte vågar stå för det då hon blivit mordhotad, fått stenar inkastade i lägenheten och blivit hotad om avsked."
2. Norling har skrivit under en kandidatförklaring till Svenska kyrkan och en vandels- (och lojalitets-)försäkring till SD. Hon har inte tagit tillbaka detta utan står fast vid sin kandidatur.
3. "Att hon inte plockades bort beror helt enkelt på att riksorganisationen fastställer listan och att riks inte läser alla lokaltidningar i landet."
Förklaringen att Sverigedemokraternas riksorganisation "inte läser alla lokaltidningar i landet" framstår som partiets lamaste bortförklaring sedan man försvarade samarbetet med antisemiten och paganisten Bernard Mengal. Naturligtvis kände man till artikeln 16 april i Arbetarbladet; fler är inte de artiklar som skrivs om Sverigedemokraterna än att de alla blir till allmänkunskap i partiledningen. Med tanke på att SD Gävle är partiets aktivaste lokalavdelning kan man dessutom fråga sig om inte ett och annat meddelande skickats från Gävle till particentralen i ärendet.
Resterande delar av Kinnunens lustiga förklaring är inte så bussig mot den person som han ändå beskriver som partivän, och som åtminstone i teorin kan komma att representera partiet i kyrkomötet. Om nu Hanne Norling är så ryggradslös att hon inte vågar stå för sina åsikter, och om hon utsatts för så starka trakasserier att hon till och med fått stenar kastade genom lägenhetsfönstren, varför hänger då Kinnunen ut henne?
Det verkar ju som om Kinnunen nu lämnar en guldgraverad inbjudan till Hanne Norlings fiender att kasta fler stenar genom hennes fönster. Varför? Vill han hämnas på en person som står bakom partiets politik "till 100%"? Slutligen: Varför kommer detta viktiga tillkännagörande från Sverigedemokraterna genom ungdomsförbundets ordförande, och i en kommentar till en bloggpostning gjord av en SSU:are på lokal mellannivå? Befinner sig SD:s organisation i ett tillstånd av tilltagande förfall, eller vad?
22 juli 2005
Den härskande klassen
Jag lyssnade till Stig-Björn Ljunggren, där han satt mellan Linda Skugge och någon tredje, ointressant person, i TV4:s Nyhetsmorgon idag. I likhet med Go'morgon Sverige på TV1 ältades Centrum mot Rasism och dess korrupta verksamhet. Äntligen något intressant från Stig-Björn, som ju numera blivit en liknöjd gråsosse!
Staten är inte annat än ett instrument för den härskande klassen, fastslog Stig-Björn. Därför ger man pengar till idioter och kretiner. Varje person som är uppkäftig ges en halvtidstjänst, så han hädanefter håller tyst. Folket bakom Centrum mot Rasism får alltså pengar för att man annars ställer till besvär. Politiskt definierar Stig-Björn staten som som ett rent makt- och förtrycksinstrument, liknöjt inför moraliska ställningstaganden. Han är ånyo socialist, eller är han?
Stig-Björn gjorde ett par fel i sin analys. Centrum mot Rasism är inga motståndare som ska neutraliseras med skattefinansierade mutor, de är istället en del av den maktägande klassen, en del som vill ha sin del av kakan för att fortsätta vara lojal. Den uppkäftige får ingen halvtid, utan istället ett batongslag i huvudet, därom kan vi fråga våra vänner i det ömkliga partiet Sverigedemokraterna.
En intressant frågeställning som kvarstår efter Stig-Björns intressanta deltagande i morgon-TV: Vilken är då den maktägande klass som idag utnyttjar statsapparatens repressiva och berikande möjligheter för sin egen vinning? Har denna klass ett namn, hur avgränsar man denna klass från andra klasser?
Staten är inte annat än ett instrument för den härskande klassen, fastslog Stig-Björn. Därför ger man pengar till idioter och kretiner. Varje person som är uppkäftig ges en halvtidstjänst, så han hädanefter håller tyst. Folket bakom Centrum mot Rasism får alltså pengar för att man annars ställer till besvär. Politiskt definierar Stig-Björn staten som som ett rent makt- och förtrycksinstrument, liknöjt inför moraliska ställningstaganden. Han är ånyo socialist, eller är han?
Stig-Björn gjorde ett par fel i sin analys. Centrum mot Rasism är inga motståndare som ska neutraliseras med skattefinansierade mutor, de är istället en del av den maktägande klassen, en del som vill ha sin del av kakan för att fortsätta vara lojal. Den uppkäftige får ingen halvtid, utan istället ett batongslag i huvudet, därom kan vi fråga våra vänner i det ömkliga partiet Sverigedemokraterna.
En intressant frågeställning som kvarstår efter Stig-Björns intressanta deltagande i morgon-TV: Vilken är då den maktägande klass som idag utnyttjar statsapparatens repressiva och berikande möjligheter för sin egen vinning? Har denna klass ett namn, hur avgränsar man denna klass från andra klasser?
21 juli 2005
Sverigedemokraterna ljuger i Arbetarbladet
- Hon kandiderar inte till kyrkomötet för vårt parti. Att hennes namn finns med beror på att listorna lämnades in i ett tidigt skede och att det sedan inte varit möjligt att göra några ändringar.
Så säger Roger Hedlund, ordförande för SD Gävle, i Arbetarbladet idag apropå turerna kring kyrkomöteskandidaten Hanne Norling (SD). Tyvärr går det av naturliga skäl inte att avgöra om han häpnadsväckande uttalande skett med darr på rösten. Lögn är det iallafall. Hanne Norling kandiderar visst för det parti som hon i Arbetarbladet 16 april i år betecknade som rasistiskt, nazistiskt, fascistiskt och främlingsfientligt. Och detta på den viktigaste av alla valsedlar i kyrkovalet - valsedeln till kyrkomötet.
Roger Hedlunds lögn för journalisten Mats Jonsson på Arbetarbladet bevisas av diariet som förs vid valkansliet hos Svenska kyrkans kyrkokansli i Uppsala. Samtliga Sverigedemokraternas valhandlingar, inklusive kandidatförklaringar och valsedelsbeställningar inkom 13 maj 2005. Detta bekräftades för mig av Marita Brodin på valkansliets presstjänst idag.
Fakta kvarstår alltså. Hanne Norling har tagit avstånd från ett parti hon stämplat som nazistiskt. Hon har ändå accepterat att ställa upp som detta partis kandidat till kyrkomötet. Partiet har självt godtagit Hanne Norlings kandidatur. Båda parter hade en knapp månad på sig efter skandalartikeln i Arbetarbladet 16 april, men ingendera parten omprövade sin inställning till kandidaturen.
Så säger Roger Hedlund, ordförande för SD Gävle, i Arbetarbladet idag apropå turerna kring kyrkomöteskandidaten Hanne Norling (SD). Tyvärr går det av naturliga skäl inte att avgöra om han häpnadsväckande uttalande skett med darr på rösten. Lögn är det iallafall. Hanne Norling kandiderar visst för det parti som hon i Arbetarbladet 16 april i år betecknade som rasistiskt, nazistiskt, fascistiskt och främlingsfientligt. Och detta på den viktigaste av alla valsedlar i kyrkovalet - valsedeln till kyrkomötet.
Roger Hedlunds lögn för journalisten Mats Jonsson på Arbetarbladet bevisas av diariet som förs vid valkansliet hos Svenska kyrkans kyrkokansli i Uppsala. Samtliga Sverigedemokraternas valhandlingar, inklusive kandidatförklaringar och valsedelsbeställningar inkom 13 maj 2005. Detta bekräftades för mig av Marita Brodin på valkansliets presstjänst idag.
Fakta kvarstår alltså. Hanne Norling har tagit avstånd från ett parti hon stämplat som nazistiskt. Hon har ändå accepterat att ställa upp som detta partis kandidat till kyrkomötet. Partiet har självt godtagit Hanne Norlings kandidatur. Båda parter hade en knapp månad på sig efter skandalartikeln i Arbetarbladet 16 april, men ingendera parten omprövade sin inställning till kandidaturen.
15 juli 2005
Fredag kväll på ICA
När jag tidigare ikväll hastade från frukt och grönt vidare till kassan i ICA-affären var det två kvinnor före mig i kön. Den ena var tjugoårsåldern. Hon hade först ryggen mot mig, och jag observerade ett par rasta-inspirerade flätor i hennes hår, och även ett par onaturligt lilaaktiga slingor. När hon sedan vände sig mot mig slogs jag genast av hennes högra överarm, som täcktes av flera stora tatueringar. En av tatueringarna föreställde en stiliserad spindel.
Vad driver en ung kvinna att vanställa sin kropp på detta vis? Under ett ögonblick funderade jag över om hon någonsin skulle bli anständigt gift, och om hon ens klarar att sköta ett hushåll. Kvinnan med tatueringar såg smal ut, kanske företedde hon rent av vissa tecken på anorexi.
Vad driver en ung kvinna att vanställa sin kropp på detta vis? Under ett ögonblick funderade jag över om hon någonsin skulle bli anständigt gift, och om hon ens klarar att sköta ett hushåll. Kvinnan med tatueringar såg smal ut, kanske företedde hon rent av vissa tecken på anorexi.
Verkställigheter och utevaron därav
Ur nyhetsskvalet idag:"Hälften försvinner efter asylbesked. De senaste fyra åren har bara hälften av de som nekats asyl i Sverige avvisats."
Beskedet hälsas säkerligen med bifall på TV4:s s.k. nyhetsredaktion, men varför är det på det här sättet? I många andra civiliserade länder tas de asylsökande i förvar, bl.a. för att säkerställa en snabb och rättssäker utredning och för att de sökande just inte ska "gå under jorden".
I Sverige försvinner plötsligt de som fått avslag. D.v.s. i praktiken försvinner de inte, de finns på kända tillhåll, som ex.vis en camping i Dalsland, ett kloster i Alsike m.fl. ställen. Men officiellt är de borta. Vem tjänar på detta?
Beskedet hälsas säkerligen med bifall på TV4:s s.k. nyhetsredaktion, men varför är det på det här sättet? I många andra civiliserade länder tas de asylsökande i förvar, bl.a. för att säkerställa en snabb och rättssäker utredning och för att de sökande just inte ska "gå under jorden".
I Sverige försvinner plötsligt de som fått avslag. D.v.s. i praktiken försvinner de inte, de finns på kända tillhåll, som ex.vis en camping i Dalsland, ett kloster i Alsike m.fl. ställen. Men officiellt är de borta. Vem tjänar på detta?
14 juli 2005
Victoria 28 år
Ja, idag fyllde Victoria Ingrid Alice Désirée, hertiginna till Västergötland, 28 år. Dagen inramades på sätt som hade ansetts helt otänkbara för en kunglig födelsedag när Kungen levde, d.v.s. före 15 september 1973. Palmes och Erlanders skicklighet ter sig så här i efterskott som rent infernalisk. Kungahuset är i praktiken på väg att avskaffa sig självt. Vi befinner oss i en situation där vår näste kung kommer att vara en lallande dåre, en skattefuskare som driver ett gym.
Det finns snart bara ett val ifråga om konstitutionen. Detta är att riva upp Västerås arvförening och efterföljande lagar, och återinföra valkungadömet. Hade Victoria ett uns av pliktkänsla hade hon redan nu förklarat sig avstå från sina anspråk på den svenska tronen!
Det finns snart bara ett val ifråga om konstitutionen. Detta är att riva upp Västerås arvförening och efterföljande lagar, och återinföra valkungadömet. Hade Victoria ett uns av pliktkänsla hade hon redan nu förklarat sig avstå från sina anspråk på den svenska tronen!
Hanne Norling
SSU:aren Martin Tunström har upptäckt att Sverigedemokraterna, Sveriges sista hopp, har Hanne Norling med på sin valsedel till kyrkomötet. Det stämmer, Hanne Norling står på plats 22 på SD:s riksvalsedel till kyrkomötet, trots att hon så sent som 16 april i år gick ut i Arbetarbladet och drog tillbaka sin kandidatur till ordförande i en planerad ny SD-förening i Sandviken. Hon sade då att hon "ångrar..sig bittert och tar offentligt avstånd från sitt tidigare engagemang. - Jag är varken rasist, nazist, fascist eller främlingsfientlig", sade Hanne Norling till tidningen. Vi vet att Hanne Norling inte på något sätt blev felciterad, för någon rättelse eller dementi togs inte in, vare sig i partiorganet SD-Kuriren eller i Arbetarbladet.
Tunström tycker nu att det är oschysst av SD att inte stryka Hanne Norling från valsedlarna. Vad han glömmer i sammanhanget är dock att valsedlarna beställdes EFTER Hanne Norlings kraftiga avståndstagande (sista dag var 15 maj), och Norling hade då också skrivit under en särskild kandidatförklaring för partiets räkning. Vi har alltså en situation där Norling dels tar avstånd från SD, och dels fullt frivilligt kandiderar för partiet.
Det finns alltså ingen orsak att klandra SD för att man fört upp en kandidat på valsedeln utan att kandidaten är beredd att vara kandidat. Vad som däremot är anmärkningsvärt är att man för upp en kandidat som anser sitt parti vara "nazistiskt, fascistiskt, rasistiskt och främlingsfientligt" och som hon vissa dagar i månaden "inte längre vill ha någonting att göra med". Vad betyder detta i praktiken?
Det kan i rimlighetens namn inte betyda annat än ett erkännande av att partiet just är rasistiskt, nazistiskt, fascistiskt och främlingsfientligt! Har inte partiet något att säga till sitt försvar?
Tunström tycker nu att det är oschysst av SD att inte stryka Hanne Norling från valsedlarna. Vad han glömmer i sammanhanget är dock att valsedlarna beställdes EFTER Hanne Norlings kraftiga avståndstagande (sista dag var 15 maj), och Norling hade då också skrivit under en särskild kandidatförklaring för partiets räkning. Vi har alltså en situation där Norling dels tar avstånd från SD, och dels fullt frivilligt kandiderar för partiet.
Det finns alltså ingen orsak att klandra SD för att man fört upp en kandidat på valsedeln utan att kandidaten är beredd att vara kandidat. Vad som däremot är anmärkningsvärt är att man för upp en kandidat som anser sitt parti vara "nazistiskt, fascistiskt, rasistiskt och främlingsfientligt" och som hon vissa dagar i månaden "inte längre vill ha någonting att göra med". Vad betyder detta i praktiken?
Det kan i rimlighetens namn inte betyda annat än ett erkännande av att partiet just är rasistiskt, nazistiskt, fascistiskt och främlingsfientligt! Har inte partiet något att säga till sitt försvar?
13 juli 2005
Åkessonlinjen saknar möjligheter
Sverigedemokraternas (SD) nyblivne partiledare Jimmie Åkesson hoppas liksom företrädaren på posten, Mikael Jansson, att partiet ska lyckas med dunder och brak om man nog länge agerar som martyrer och brottsoffer. Åkesson tror dock inte, som företrädaren, att framgångarna kommer, alldeles oavsett vad som händer i övrigt, vilka som företräder SD och vilken politik som torgförs. Tack vare partiledarbytet och en del kosmetiska förändringar i partiet får man nu offentlig sympati från Dansk Folkeparti (DF), som ju inom ramen för Nordiska rådet avfattat en skarpt formulerad skrivelse där man kräver besked från svenska regeringen angående den helt oförblommerade och våldsamma mobbningen av Sverigedemokraterna.
Det var naturligtvis pinsamt för regeringen att man på grund av Nordiska rådet helt offentligt måste diskutera denna känsliga fråga, men nu har enligt uppgift från DF statsrådet Jens Orback avfattat en svarsskrivelse till DF:s representant i Nordiska rådet, Søren Espersen. Enligt vad som sedan sipprat ut från partihögkvarteret i Köpenhamn har Orback betygat att svenska regeringen ser med största allvar på de hot och det våld som inträffat. Vidare ska Orback har omnämnt en rad ínitiativ som tagits i bl.a. Östergötland, Södermanland och i Skåne. Den som emellertid gör sig besväret att läsa svaret i original finner att Orback inte ens säger flasklock. De refererade "initiativen" är avsedda att skydda Orbacks egna partivänner i beslutsställning, inte ge någon hjälp åt högerslödder.
Søren Espersen är nöjd med svaret. Från SD talar man om löften om extrainsatser för att skydda partiet. Så var det med den saken.
Men vilka utfästelser har regeringen gjort, och kan man vänta sig att regeringspolitiken i Sverige ska förändras av en skarpt formulerad skrivelse från ett av ett utländskt parti, som svenska regeringen dessutom anser som främlingsfientligt? Ingenting tyder på att regeringen skulle vilja förändra sig, särskilt inte på denna punkt. Det bör särskilt noteras att regeringen inte vidtagit någon som helst åtgärd för att ge offentlighet åt frågeställningen i Nordiska rådet.
Den som har tankar på att bli aktiv för Sverigedemokraterna inför valet nästa år bör - om han nu inte kan övertygas med politiska sakargument - med allvar överväga den kommande förlusten av grannsämja, släkt, vänner, arbete, föreningsengagemang och - inte minst - den ökande risken för att bli slagen fördärvad och att få bilen uppeldad. Bli inte aktiv - ligg lågt och satsa på dig själv och din familj!
Det var naturligtvis pinsamt för regeringen att man på grund av Nordiska rådet helt offentligt måste diskutera denna känsliga fråga, men nu har enligt uppgift från DF statsrådet Jens Orback avfattat en svarsskrivelse till DF:s representant i Nordiska rådet, Søren Espersen. Enligt vad som sedan sipprat ut från partihögkvarteret i Köpenhamn har Orback betygat att svenska regeringen ser med största allvar på de hot och det våld som inträffat. Vidare ska Orback har omnämnt en rad ínitiativ som tagits i bl.a. Östergötland, Södermanland och i Skåne. Den som emellertid gör sig besväret att läsa svaret i original finner att Orback inte ens säger flasklock. De refererade "initiativen" är avsedda att skydda Orbacks egna partivänner i beslutsställning, inte ge någon hjälp åt högerslödder.
Søren Espersen är nöjd med svaret. Från SD talar man om löften om extrainsatser för att skydda partiet. Så var det med den saken.
Men vilka utfästelser har regeringen gjort, och kan man vänta sig att regeringspolitiken i Sverige ska förändras av en skarpt formulerad skrivelse från ett av ett utländskt parti, som svenska regeringen dessutom anser som främlingsfientligt? Ingenting tyder på att regeringen skulle vilja förändra sig, särskilt inte på denna punkt. Det bör särskilt noteras att regeringen inte vidtagit någon som helst åtgärd för att ge offentlighet åt frågeställningen i Nordiska rådet.
Den som har tankar på att bli aktiv för Sverigedemokraterna inför valet nästa år bör - om han nu inte kan övertygas med politiska sakargument - med allvar överväga den kommande förlusten av grannsämja, släkt, vänner, arbete, föreningsengagemang och - inte minst - den ökande risken för att bli slagen fördärvad och att få bilen uppeldad. Bli inte aktiv - ligg lågt och satsa på dig själv och din familj!
12 juli 2005
Knarket har inte ökat bland de kriminella
Kattis Ahlström satt på SVT Morgon och ojade sig över det ökade knarkandet på landets kriminalvårdsanstalter. Experten Åke Farbring spädde på oron, och trodde för sin del att andelen knarkare på kåkarna ökat med 10% på 10 år.
Försöker de att ljuga folk rakt upp i ögonen? Skillnaden mot 1995 var att då fanns intensivövervakning med elektronisk kontroll (d.v.s. elektronisk fotboja) bara som försöksverksamhet i mindre skala och på den tiden tvingades stora mängder rattfyllerister att sitta av ett fängelsestraff.
Nu (2005) kan de flesta som döms till högst 6 månaders fängelse slippa fängelset och istället sitta av en intensivövervakning. Mycket få rattfyllerister tvingas idag (2005), tack vare fotbojan och samhällstjänsten, krypa in på en anstalt. Tar man hänsyn till detta mycket stora och i hög utsträckning ickeknarkande bortfall i potentiella anstaltsklienter så borde väl en ökning av andelen narkomaner på anstalterna på 10% kunna ses som en klar minskning??
En förklaring till denna - som den ter sig - pseudonyhet är väl kanske kriminalvårdens nyligen proklamerade övergång till specialiserade narkotikaanstalter, något som ytterligare urvattnar den gamla närhetsprincipen för fängelsedömda. Internerna ska alltså få det ännu svårare att få avtjäna straff på besöksavstånd från familj och vänner, och detta måste motiveras med det ökande knarkandet. Tyvärr är det väl också så att det sedan 1970-talet alltid knarkats friskt på anstalterna. Och enda sättet att komma tillrätta med detta kan vara att införa amerikanska besöksrutiner.
Försöker de att ljuga folk rakt upp i ögonen? Skillnaden mot 1995 var att då fanns intensivövervakning med elektronisk kontroll (d.v.s. elektronisk fotboja) bara som försöksverksamhet i mindre skala och på den tiden tvingades stora mängder rattfyllerister att sitta av ett fängelsestraff.
Nu (2005) kan de flesta som döms till högst 6 månaders fängelse slippa fängelset och istället sitta av en intensivövervakning. Mycket få rattfyllerister tvingas idag (2005), tack vare fotbojan och samhällstjänsten, krypa in på en anstalt. Tar man hänsyn till detta mycket stora och i hög utsträckning ickeknarkande bortfall i potentiella anstaltsklienter så borde väl en ökning av andelen narkomaner på anstalterna på 10% kunna ses som en klar minskning??
En förklaring till denna - som den ter sig - pseudonyhet är väl kanske kriminalvårdens nyligen proklamerade övergång till specialiserade narkotikaanstalter, något som ytterligare urvattnar den gamla närhetsprincipen för fängelsedömda. Internerna ska alltså få det ännu svårare att få avtjäna straff på besöksavstånd från familj och vänner, och detta måste motiveras med det ökande knarkandet. Tyvärr är det väl också så att det sedan 1970-talet alltid knarkats friskt på anstalterna. Och enda sättet att komma tillrätta med detta kan vara att införa amerikanska besöksrutiner.
11 juli 2005
Skendemokratin skär nya lagrar i Bollnäs
"Sju dömda för hets mot folkgrupp", heter det i nyhetsskvalet idag. Uppenbarligen har sju ynglingar, organiserade i Nationell Ungdom, delat ut flygblad vid en gymnasieskola i Söderhamn. Eftersom det på flygbladen påstods att "homosexualitet är orsaken till hiv och aids samt att homosexuella befrämjar pedofili" inkallades snabbt attackhelikoptrarna och Nationella insatsstyrkan. Brottsligheten förskyller nu mörk arrest, förutom de ynglingar som varit yngre än 18, där istället delinkventerna överlämnas till vederbörande socialbyrå.
Det är ett märkligt land vi lever i, och tyvärr har allting blivit mycket sämre sedan början på 1990-talet. Lika självklart som att polisen ska ingripa om dylika flygblad utdelas sent på kvällen utanför ett homodisko på Sveavägen i Stockholm till stora grupper nysupna skinnbulor, lika självklart är det att det måste finnas yttrandefrihet på alla andra adresser och tidpunkter, om ett land ska kunna göra anspråk på demokrati och rättsstatlighet.
----
FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, artikel 19:
Envar har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser.
Det är ett märkligt land vi lever i, och tyvärr har allting blivit mycket sämre sedan början på 1990-talet. Lika självklart som att polisen ska ingripa om dylika flygblad utdelas sent på kvällen utanför ett homodisko på Sveavägen i Stockholm till stora grupper nysupna skinnbulor, lika självklart är det att det måste finnas yttrandefrihet på alla andra adresser och tidpunkter, om ett land ska kunna göra anspråk på demokrati och rättsstatlighet.
----
FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, artikel 19:
Envar har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser.
09 juli 2005
Fyris marknad
I lördagens nummer av UNT, Uppsalas snabbt minskande dagstidning, läser jag på annonssidan "Fyris marknad" följande:
Sport och motion
Säljes
Bra motionscykel. Pris 300:-
Köpes
Motionscykel. Motionscykel i gott skick köpes, max 1 000:-
-- Slut på annonser.
Sport och motion
Säljes
Bra motionscykel. Pris 300:-
Köpes
Motionscykel. Motionscykel i gott skick köpes, max 1 000:-
-- Slut på annonser.
07 juli 2005
Nya offerlamm
Bland stolta sverigedemokratiska patrioter har då ett gäng nya offerlamm letts fram till altaret. Med andra ord har de fått rejält med pisk i Visby, nu under Almedalsveckan.
När ska då den sverigedemokratiska partiledningen lära sig? När aktivisterna tagit slut på grund av fysiska skador eller rent av död? Uppenbarligen tror man att de stora massmedierna en dag ska börja stötta SD eftersom SD har de största martyrerna i Sverige. Kanske tror man t.o.m. att rejäla trakasserier kommer att öka rekryteringen till partiet (!)
Om du tänkt gå med i SD - tänk på vilket offer detta kommer att innebära för din hälsa, din bostad, din bil, din familj och ditt jobb. Vad blir din slutsats?
När ska då den sverigedemokratiska partiledningen lära sig? När aktivisterna tagit slut på grund av fysiska skador eller rent av död? Uppenbarligen tror man att de stora massmedierna en dag ska börja stötta SD eftersom SD har de största martyrerna i Sverige. Kanske tror man t.o.m. att rejäla trakasserier kommer att öka rekryteringen till partiet (!)
Om du tänkt gå med i SD - tänk på vilket offer detta kommer att innebära för din hälsa, din bostad, din bil, din familj och ditt jobb. Vad blir din slutsats?
The Blasters, live in Uppsala
Rock'n'roll is scarce today. The foremost of only a few remaining rock clubs in Uppsala is Fredman's on Queen's Street. Around 10 on Tuesday night Phil Alvin - together with John Bazz, Keith Wyatt, and Jerry Angel kicked off on the minimal stage. The Blasters, live in Uppsala.
As some may know The Blasters is a group first formed in 1979 in Downey, California by Phil Alvin (vocal and guitar) and his brother Dave Alvin (guitar, quit the band in 1986), with John Bazz on the bass and drummer Bill Bateman. Right from start, as well as today the band played "American Roots Music", influenced by blues music, rockabilly and rhythm'n'blues.
The Blasters energetic live performances gained a local following, and they became fixtures of the early 1980s Los Angeles punk rock scene, performing alongside X, Black Flag, The Gun Club and others.
Rhythm and Blues saxophone legend Lee Allen joined The Blasters for their last two albums, and toured with them as well. Steve Berlin (later of Los Lobos) joined, playing barytone sax, and Gene Taylor joined as well, perfoming boogie woogie style piano. Dave Alvin--always the group's primary songwriter--left the band in 1986 for an acclaimed if sometimes only moderately successful solo career. Phil Alvin has led various incarnations of The Blasters intermittently since then.
The Blasters lasted toured Sweden in 2004. The Uppsala gig didn't sell out, but consiering the time of year as well as the time of week, local interest in the band proved OK. The early portion of the night was the best, with the bass track in at least one of the pieces being powerful enough to make my breastbone resonate. Now and again that punkish wall-of-sound-feeling could also be detected. Myself not being equally impressed with blues and rockabilly in the Blasters fashion, some other parts of the gig felt close to boring.
It was striking assessing the crowd this night. Right next to me stood a guy with long greyish hair, looking round about 50 y/o. Apparently rock music is now the music of the middleaged to elderly. Phil Alvin himself is in his fifties, and bears a striking resemblance with Swedish TV-buffoon Ronny Jönsson (Phil does however possess the personality that Jönsson so desperately was seeking). It struck me that the best place to pick up middle aged chicks in Uppsala is in a joint like this.
But to be fair, the most frantic dancers in front of the band were girls in their 20s. Maybe the groupie still exists?
----
Note: The section on the band's history was knicked from Wikipedia. Therefore the wikipedia copyright rules apply to this posting.
As some may know The Blasters is a group first formed in 1979 in Downey, California by Phil Alvin (vocal and guitar) and his brother Dave Alvin (guitar, quit the band in 1986), with John Bazz on the bass and drummer Bill Bateman. Right from start, as well as today the band played "American Roots Music", influenced by blues music, rockabilly and rhythm'n'blues.
The Blasters energetic live performances gained a local following, and they became fixtures of the early 1980s Los Angeles punk rock scene, performing alongside X, Black Flag, The Gun Club and others.
Rhythm and Blues saxophone legend Lee Allen joined The Blasters for their last two albums, and toured with them as well. Steve Berlin (later of Los Lobos) joined, playing barytone sax, and Gene Taylor joined as well, perfoming boogie woogie style piano. Dave Alvin--always the group's primary songwriter--left the band in 1986 for an acclaimed if sometimes only moderately successful solo career. Phil Alvin has led various incarnations of The Blasters intermittently since then.
The Blasters lasted toured Sweden in 2004. The Uppsala gig didn't sell out, but consiering the time of year as well as the time of week, local interest in the band proved OK. The early portion of the night was the best, with the bass track in at least one of the pieces being powerful enough to make my breastbone resonate. Now and again that punkish wall-of-sound-feeling could also be detected. Myself not being equally impressed with blues and rockabilly in the Blasters fashion, some other parts of the gig felt close to boring.
It was striking assessing the crowd this night. Right next to me stood a guy with long greyish hair, looking round about 50 y/o. Apparently rock music is now the music of the middleaged to elderly. Phil Alvin himself is in his fifties, and bears a striking resemblance with Swedish TV-buffoon Ronny Jönsson (Phil does however possess the personality that Jönsson so desperately was seeking). It struck me that the best place to pick up middle aged chicks in Uppsala is in a joint like this.
But to be fair, the most frantic dancers in front of the band were girls in their 20s. Maybe the groupie still exists?
----
Note: The section on the band's history was knicked from Wikipedia. Therefore the wikipedia copyright rules apply to this posting.
01 juli 2005
Att trivialisera all kritik, eller partiet som är som en struts
Jag vet inte riktigt om jag ska skratta åt ditt inlägg, Tommy Funebo, eller besvara det.
Detta, och inget annat är det sverigedemokratiska svaret på den insändare i Arbetarbladet, där jag begär besked om hur hednaledaren och sverigedemokraten Bernard Mengal kan förenas med den hastigt påkomna lutherdomen inom Sverigedemokraterna.
Hur ska någon kunna lita på ett parti som vägrar all form av självkritik, och vägrar att besvara "jobbiga" frågor om partiet?
Detta, och inget annat är det sverigedemokratiska svaret på den insändare i Arbetarbladet, där jag begär besked om hur hednaledaren och sverigedemokraten Bernard Mengal kan förenas med den hastigt påkomna lutherdomen inom Sverigedemokraterna.
Hur ska någon kunna lita på ett parti som vägrar all form av självkritik, och vägrar att besvara "jobbiga" frågor om partiet?
Stora Förbudsdagen
Idag, fredagen 1 juli, var det stort tårtkalas för Persson, Ohly och Eriksson: Aldrig tidigare hade man kunnat förbjuda så mycket på en enda dag!
1. Förbud att hindra lesbiska få gratis konstgjord befruktning på Sveriges skattefinansierade sjukhus
2. Nästan förbud mot att avvisa asylsökande ensamkommande barn
3. Förbud mot att kopiera en hel bok för privat bruk
4. Praktiskt förbud mot fler privatdrivna sjukhus
5. Förbud för tobaksindustrin att donera pengar till allmännyttiga ändamål
6. Förbud mot tjejpriser och annat, detaljstyrning av prissättningen hos frisörer, taxibolag m.fl.
Förbud att röka i de flesta offentliga lokaler infördes redan 1 juni. Förbudssverige når nya höjder. Fredrik Reinfeldt i frihetspartiet moderaterna nickar bifall till de flesta förändringarna. Ack, om vi kunde väcka Sven Stolpe och Anderz Harning från de döda!!
1. Förbud att hindra lesbiska få gratis konstgjord befruktning på Sveriges skattefinansierade sjukhus
2. Nästan förbud mot att avvisa asylsökande ensamkommande barn
3. Förbud mot att kopiera en hel bok för privat bruk
4. Praktiskt förbud mot fler privatdrivna sjukhus
5. Förbud för tobaksindustrin att donera pengar till allmännyttiga ändamål
6. Förbud mot tjejpriser och annat, detaljstyrning av prissättningen hos frisörer, taxibolag m.fl.
Förbud att röka i de flesta offentliga lokaler infördes redan 1 juni. Förbudssverige når nya höjder. Fredrik Reinfeldt i frihetspartiet moderaterna nickar bifall till de flesta förändringarna. Ack, om vi kunde väcka Sven Stolpe och Anderz Harning från de döda!!
Ingen Gay Pride i den heliga staden
På torsdag var det Gay Pride-parad i Jerusalem; tre homosexualister knivhöggs av en upprörd jude, och stoltheten förbyttes i förvirring. Kanske inte är så konstigt att K.G. Hammar tycker illa om judar i allmänhet och Israel i synnerhet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)