Sverigedemokaternas förra systerparti, det franska Front National, skulle aldrig drömma om att tillämpa den ickevåldsprincip som blivit förhärskande under Jimmie Åkessons ledarskap. I ett försök att belysa de internationella erfarenheterna av politiskt våld av vänstern mot högern tänkte jag göra några postningar om Sd:s vänner utomlands, och börjar med en något lite ändrad version av vad jag redigerade in på svenska wikipedia i december 2004. Jag vill betona att jag inte påstår att det som beskrivs skulle vara etiskt försvarbart:
Département Protection Sécurité, DPS, är det franska partiet Front Nationals skyddsgrupp. DPS:s roll är att skydda partiet då det fysiskt angrips. Medlemmarna består bland annat av f.d. fallskärmsjägare och folk från främlingslegionen. Utrustningen består beroende på den hotbild de möter av hjälmar, sköldar, gasmasker och skottsäkra västar. De har datoriserade listor över journalister, antifascister och våldsamma vänsterextremister med namn, adress och foto. Gruppen uppges ha c:a 3 000 medlemmar, varav många är svarta afrikaner och brukar uppträda i svarta kläder, som t.ex. kostym. Gruppen leddes tidigare av Bernard Courcelle men nu är Jean-Pierre Chabrut ledare.
DPS har även använts till infiltration och hemlig övervakning av partiets motståndare. En undersökning gjord av en parlamentarisk kommission år 1998, dokumenterade mer än ett 60-tal fall där DPS tillgripit våld. DPS arbetar speciellt nära avdelningen Front National Don Tom, vilken är Front Nationals avdelning för afrikaner.
DSP skapades för att skydda ledande partimedlemmar, och genom åren har attentaten mot Front National varit många. År 1976 sprängdes Jean-Marie Le Pens våning i luften. Explosionen gjorde Jean-Maries äldsta dotter Marie-Caroline Le Pen döv på ena örat. År 1978 sprängdes François Duprat i sin bil och år 1988 dog Jean-Pierre Stirbois i en mystisk bilolycka. År 1994 blev Yann Piat, som tidigare var medlem i Front National, skjuten i sin bil.
