05 september 2005

Ett menlöst töntval?

Sverigedemokraterna utmålar sig gärna som Sverigs sista hopp. Jag kan sträcka mig så långt som att jag själv förlorade hoppet när jag insåg att SD inte kan vara någon bärare av äkta hopp. Men varför ska man nu alls bry sig om mesiga SD nu inför kyrkovalet? Mycket få i detta parti tror ju ens på Gud och Jesus Krist. Många röster på SD kan väl aldrig bli mer än ett högtidligt slag i luften.

Nej, vill man röra om i grytan finns det nog bättre sätt. Se bara på Fred Phelps! Där har vi en pastor som inte är rädd för att såra någons känslor eller åsikt. Hans favoritställe i Bibeln är tydligen Psaltaren 58:11:

Den rättfärdige skall glädja sig, när han ser hämnden, han skall tvätta sina fötter i den ogudaktiges blod.

Phelps "hotade" med att komma till Sverige idag för att demonstrera mot kungen. Osäkert om han kom. Vid William Rehnquists begravning i USA tänker han dock demonstrera. Någon Phelps finns givetvis inte i Sverige. Vill man skrämma maffian på kyrkokansliet i Uppsala får man leta vidare tills man finner

Frimodig kyrka.

De frimodiga är enormt urvattnade i sin politik, men de kan ta rejält med röster från riksdagspartierna i kyrkovalet. På kyrkokansliet är de t.o.m. rädda för att de frimodiga ska kunna påverka det stundande ärkebiskopsvalet. Och till skillnad från i SD och riksdagspartierna, och i likhet med Fred Phelps, så tror de flesta i Frimodig kyrka på Gud.