Veritofobi

"Årtiondets viktigaste bok? Det är inte alls uteslutet att Veritofobi ("sanningsskräck") blir en av decenniets viktigaste böcker eftersom konsekvenserna, om det stämmer det som Dr. Jackson hävdar i boken, principiellt är enorma."

Så löd inledningen på den annons i Östermalms tidning som beställts och godkänts för psykiatern Thomas Jacksons nya bok. Annonsen kom emellertid att utan egentlig förklaring stoppas av tidningens chefredaktör. Vad är det då som är så kontroversiellt?

Jackson, länge aktiv i debatten kring s.k. apatiska flyktingbarn, myntade det nya ordet veritofobi, med innebörden "sanningsskräck hos journalister". I denna bok löper vid sidan av barnen flera andra trådar: Han menar att vi i Sverige inte gör någon skillnad på verkligt sjuka och rena lurendrejare, och att detta är förklaringen till att vi har världens "sjukaste" befolkning - med mer än dubbelt så många klassade som arbetsoförmögna än vad faller är i andra länder. Dessutom har Jackson förklarat krig mot medierna och den samlade journalistkåren, som han kallar "det förljugna mediaetablissemanget"; det är också här som han "ställt diagnos" på journalisterna, som han menar ha veritofobi, skräck för sanningen.

Med den bakgrunden är det kanske lättare att förstå den chefredaktör som inte ville låta honom göra reklam för sin bok på betald annonsplats.

Boken Veritofobi är enligt Jackson själv en skildring av hur barnläkare och sjukhuspersonal av omständigheterna blev tvingade in i ett scenario, där de själva gjordes till instrument för tvångssimuleringsvåldet mot barnen. Detta skedde "by proxy", d.v.s. genom att föräldrarna krävde aktiva åtgärder på de passiva barnen. En alldeles egen spets riktas mot Sveriges Television sedan samhällsprogrammet Uppdrag granskning undersökt händelserna kring de apatiska barnen och då även intervjuat Thomas Jackson (enligt honom själv på ett vinklat och oseriöst sätt), eftersom han använts som sakkunnig referens i den statliga utredning som gjordes kring barnens situation och som inte följde de ritningar som redan dragits upp.

Boken är personligt skriven, och det råder nog inget tvivel för läsaren att författaren är läkare och att han även gör sin litterära debut med detta verk på 140 sidor. Det blir en hel del hårda, ja t.o.m. opolerade attacker mot de grupperingar som väcker Jacksons misshag. Några exempel på de som får sig en skopa ovett:

Barnläkare: "Det är nämligen vetenskapligt väl beskrivet att barnläkare är de sista som ser och erkänner att barn misshandlas av föräldrar."

Journalister: "Barn misshandlas psykiskt på det mest fruktansvärda sätt i Sverige och alla som har påstått att barnen misshandlats har inte bara nonchalerats av svensk media utan också förlöjligats."

Politiker: "Att arbeta för folket ska man säga när man önskar bli rik och få makt i Sverige utan att vara företagare. Då räcker inte sanning långt."

Svenska kyrkan: "Kyrkan fortsatte sin inslagna linje att stödja sitt favoritlag och därigenom tyvärr indirekt fortsatte att skada barnen."

Det är 140 lättlästa sidor, om man inte lätt stör sig på stundtals svepande formuleringar i ämnen som det ofta inte är opportunt att ta upp i dagens samhälle; det finns ett par ögonbrynshöjande exempel som jag valt att inte nämna. Mot slutet skriver Jackson att "att de som bidragit till övergreppen bör inför domstol”. Ett av kapitlen är också betitlat "Folktribunal mot svensk media". En arg läkare med judiciella ambitioner. Barnläkare och journalister får nog huka sig i bänkarna, för jag tror han laddar om!

Bibliografiska länkar: Libris, Boksson, Bokus.

Bloggartaggar: Thomas Jackson, veritofobi, böcker, medicin, psykiatri, flyktingar, medier, journalister.