Monas debatt med Jimmie, del 2

"Jag tycker Jimmie Åkesson blir väldigt skakig när man kommer över på någonting annat än invandring", sammanfattade programledaren Johan Hakelius, sedan studiodebatten mellan Åkesson och Mona Sahlin avslutats.

Även under andra ronden av debatten avbröts Sahlin vid upprepade tillfällen av Jimmie Åkesson, som upenbarligen inte hade tid att låta motståndaren tala till punkt. När han själv talade var tongångarna hårda: "Så kallade flyktingar, så kallad solidaritet, meningslös integrationspolitik".

Han blev nog lite skakig när debatten sökte sig andra spår än invandringen. "Nu lämnar vi invandringen för några minuter", tyckte programledaren Lennart Ekdal, men Åkesson lyckades söka sig tillbaka dit redan efter 40 sekunder (!)

Åkesson förstod inte att den klokaste taktiken hade varit att låta Mona Sahlin i lugn och ro tala till punkt, medan han själv vinnlade sig om att se lugn och trevlig ut, kanske med ett stort leende på läpparna. Det viktiga för SD-ledaren var ju egentligen inte vad han sade under kvällen, utan det blotta faktum att han stod bara en meter från socialdemokratiska partiets ledare.

Kamplusten var obruten in i det sista, men - RSC. Sahlin vinner på teknisk KO.

Tips inför nästa gång. Mona Sahlin, kör vidare på samma taktik. Jimmie Åkesson, snacka mindre, vinnlägg dig om att vara glad, artig och trevlig.

Monas debatt med Jimmie, del 1

Den första tiominutersronden i Kvällsöppet präglades av en hetsig Jimmie Åkesson, som avbröt Mona Sahlin och föll henne i talet. Åkesson lurades också att försvara den programskrivning om internationella adoptioner som SD tog bort redan i december 2002. Hade han glömt det?

Slagräkningen till hennes fördel; ronden till Sahlin.

Ej någon överdriven hövlighet

Inför partiledarduellen mellan Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna på torsdag kväll laddas det för högtryck i SD:s particentral. Man tänker föra kampen i den socialdemokratiska delen av ringen, och vid behov är man beredd att slå under bältet.

Duellen illustreras i SD-Kuriren med en bild på en proper Jimmie Åkesson men en smygfotograferad och rökande Mona Sahlin.

Barnförbjudet

Torsdagens TV-debatt mellan Mona och Jimmie börjar inte förrän 22.35. Skönt att barnen hunnit gå och lägga sig.

Hög trafik på SD-Kurirens bloggar idag

För första gången på mycket länge ligger ikväll SD-Kurirens sömniga bloggar högt på Bloggtoppen. Det finns bara en tolkning: Nyheten om att Mona Sahlin "ska ta debatten" har spridit sig snabbt i bloggosfären, och besökstalet på SD-Kurirens nätupplaga har slagit nytt eftervalsrekord.

Jag undrar om Mona Sahlin verkligen tänkt igenom det hela. Idag bloggosfären. Imorgon verkligheten.

Vilket klipp!

Mona Sahlin mot Jimmie Åkesson i TV4 på torsdag kväll? Vilket klipp för Åkesson! Visserligen är han ännu ingen match för rutinerade Sahlin, men han kommer att klara sig så pass helskinnad att han med denna TV-debatt i bagaget kan göra slarvsylta av Bunkern på riksårsmötet.

Åkesson välkomnar valet av Sahlin

I ett uttalande idag välkomnar Sverigedemokraternas partiordförande Jimmie Åkesson valet av Mona Sahlin till ny partiordförande hos Socialdemokraterna. Åkesson förvarnar också om att SD nu kommer "att intensifiera ansträngningarna för att vinna över socialdemokratiska väljare genom ett antal riktade kampanjer under de närmaste åren".

Bloggen gissar att redan SD:s vårkampanj i år kommer att bli en antisahlinkampanj.

Sifospekulationer och sahlineffekter

17 december förra året gissade jag att det ledarlösa socialdemokratiska partiet gynnades i opinionen just av att inte ha någon ledare. Göran Persson hade i praktiken avgått, och huruvida Mona Sahlin, Margot Wallström, Thomas Bodström eller någon annan skulle ta över stod skrivet i stjärnorna. Följden av detta var bara plus och inga minus, d.v.s. en glädjekalkyl i sifo.

Nu är Mona Sahlin ny (s)-ledare, och ska vi våga dra några slutsatser av den sifomätning som publiceras idag, är sahlinhatarna på väg att fly Socialdemokraterna, och möjligen har redan nu ett antal av dem gått till välfärdsrivalerna Sverigedemokraterna.

Sifoökningen på 0,5 procentenheter till 3,1% ligger förvisso inom felmarginalen men kommer av många (sd)-sympatisörer att ses som bekräftelse på att Mona Sahlin ger nya röster till det egna partiet. Nästkommande partisympatimätningar kommer att bli extra intressanta för frågan om (sd):s "sahlineffekt".

Den socialdemokratiska sifominskningen på 2,1 procentenheter är egentligen mycket större, eftersom i princip varje nyvald partiledare har en "smekmånad" med väljarna. En kvalificerad gissning är att (s) idag står 4,2 eller 6,3 procenenheter svagare än de hade gjort om de valt en valvinnare till ny partiledare. Nästkommande mätningar blir förstås intressanta även här - en enstaka sifomätning KAN vara uppåt väggarna fel.

SD:s hatkärlek till Mona Sahlin

En färsk attitydundersökning gjord av Temo visar att bara hälften av (s)-väljarna har förtroende för tillträdande partiledaren Mona Sahlin. Desto större stöd som ledare för (s) får Sahlin från Sverigedemokraternas sympatisörer: Hon är den etablerade politiker som (sd):arna mer än någon annan älskar att hata. Utan henne tror (sd):arna på riksdagsplatser; med henne tror man att 10%-vallen kan sprängas.

I oktober 2000 sade Mona Sahlin i en tidningsintevju att "om två lika meriterade personer söker jobb på en arbetsplats med få invandrare ska den som heter Mohammed få jobbet." Detta, mer än något annat, fick fart på det nationalistiska hatet mot henne. Ett större personer ringde givetvis under oktober-november det året upp det sverigedemokratiska partikansliet för att spy sin galla över Sahlin och vad man såg som hennes missaktning mot det egna folket.

Sedan jag under våren 2001 tagit över som kanslichef roade jag mig ibland med att lyssna av de mest upprörda samtalen från den vevan. Alla inkommande samtal till kansliet spelas ju in, något som dock inte alla av partiets aktivister var medvetna om. En av de argaste i telefonen var SD:s egen distriktsordförande i Stockholm, Anders Steen. "Mona Sahlin", klämde han fram, kokande av ilska över muhammeduttalandet, "ja, hon borde straffknullas på dubbla kukar!".

När myglet inom den socialdemokratiska valberedningen pågick som bäst under början av året riktades idoga och välmenande varningar från bloggen till den sverigedemokratiska particentralen att hålla tand för tunga, något som man naturligtvis inte klarade av. Istället gottade man sig öppet över att Mona Sahlin låg bra till för att bli Göran Perssons efterträdare som (s)-ordförande. Detta spred sig till både partiexpeditioner och ledarredaktioner landet över, och ökade risken för att någon annan makthungrig potentat skulle lyckas passera Sahlin på upploppet, och lura henne på ordförandeposten. Till slut visade det sig dock att den stockholmska maktfraktionen inom (s) inte brydde sig om dessa varningstecken "från nedre däck".

Varningstecknen var annars inte svåra att finna. Lördagen 13 januari skrevs på Expressens ledarsida: Flera ledande sverigedemokrater blev glädjerusiga av Sahlins jakande besked i partiledarfrågan. Samma dag frågar sig Göran Skytte i SvD: Kommer Mona Sahlin som partiledare att förmå stoppa flykten av sossar till Sverigedemokraterna - eller finns det nu risk att alla fördämningar brister?

Uppmärksamheten för relationen Sahlin-SD i dagspressen hade föregåtts eller kompletterats av många liknande inlägg i den svenska bloggosfären. Per Gudmundson: Grattis!, Henrik Hall: Grattis sverigedemokraterna!, Johan Ingerö: Sahlin kan stärka sverigedemokraterna och Kulturrevolutions sahlinkonkordans samt Objektiv SD-bloggs egna Sifo och det ledarlösa SAP, Otaktiskt, S sneglar på SD, Entrism,

En sverigedemokrat hatar Mona Sahlin. Varför? Idag skyller han oftast på att Sahlin är mjuk mot muslimerna. Men det politiska minnet är till sina detaljer ganska kort, och mycket på den sahlinska meritlistan har hunnit blekna.

För de gamla frontkämparna från torgmöten och marscher under SD:s barndom är inte Mona Sahlins ungdomssynd nr 1 glömd: Hon lade upp sig för en chilenare, blev gravid och födde ett barn.

För de modernare sverigedemokraterna är det - återigen - kulturen det handlar om. Mona Sahlin är kulturrelativistisk och hon är kulturradikal. I Göteborgsposten 1 februari sade egentligen statsvetaren Mikael Gilljam vad som behöver sägas i den frågan.

"Men det som framförallt kännetecknar Mona Sahlin är att hon driver och symboliserar "nya" politiska frågor med svag eller ingen koppling till traditionell vänster-högerpolitik, som miljö, jämställdhet (inklusive individualiserad föräldraförsäkring), invandring, integration och frågor om sexuella minoriteter."

Detta har i praktisk handling yttrat sig bl.a. på följande sätt:

Det redan avhandlade: "Mjukheten mot muslimerna", Mona Sahlin har tagit på sig slöjan och avlagt "statsbesök" i moskén vid Medborgarplatsen i Stockholm, och

velat positivt särbehandla muslimerna (och startade utskrattade Centrum mot rasism), men

hon har också varit den som betytt mest för gaylobbyn, och som i det sammanhanget varit

den som hårdast drivit på med homosexifieringen av Svenska kyrkan, trots att hon själv inte är troende, och högljutt krävt att alla samfund som har vigselrätt också ska viga s.k. samkönade par,

velat införa tve- och månggifte (och var drivande bakom "genusperspektivet"),

så sent som 2002 förnekat att det finns en svensk kultur: "Jag tror det är det som gör många svenskar så avundsjuka på invandrargrupper. Ni har en kultur, en identitet, en historia, någonting som binder ihop er. Och vad har vi? Vi har midsommar och såna töntiga saker."

I sina populistiska och/eller opportunistiska utspel genom åren, har Mona Sahlin i sak - med en druckens envishet - lyckats träffa nästan precis tvärtemot var Sverigedemokraterna idag står, och just i de frågor som är SD:s hjärtefrågor. Även Mikael Gilljam verkar ha anat detta när han 1 februari uttalade sig i Göteborgsposten. Han rundade där av med att tycka att

"mer av Mona Sahlin och mer av sådana "nya" frågor i politikens centrum innebär förmodligen också mer luft under vingarna för Sverigedemokraterna och därmed en totalt oförutsägbar situation inför riksdagsvalet 2010."

Lördag kl. 12 väljs hon enhälligt till partiordförande i Socialdemokratiska arbetarepartiet.

Mona Sahlin drar inte arbetarröster

I sitt partiorgan Proletären ser vi idag hur (r):arna levererar en av få klarsynta analyser av tänket i socialdemokraternas valberedning: Man har gett de riktiga gammaldags arbetarna förlorade.

"Det sägs att sverigedemokraterna jublade över valet av Sahlin, vilket kan vara ett memento. Sahlin lär inte attrahera missnöjda arbetarväljare, åtminstone inte de manliga arbetarväljare som sverigedemokraterna försöker locka med främlingsfientlig retorik. Men så är också siktet inställt på medelklassväljarna och på kvinnorna, bland vilka sossarna förlorade stort i fjolårets val. "

---

2007-01-26 19.10: Mindre korrektur.

SD Homo

En statlig utredning kommer i mars att föreslå s.k. könsneutrala äktenskap. Orbacks farmor kommer alltså att kunna gifta sig med hästen, och grabbarna i RFSL kan gifta sig med varandra. Utredningen är dock inte lika hård som Mona Sahlin, som ju vill ta vigselrätten från kyrkosamfund som vägrar homogifte. Vad tycker SD?

Detta är ett av flera politikområden där Sverigedemokraterna de senaste åren troligen har "liberaliserats". I 1999 års partiprogram slog SD fast att man åter ville ta 1864 års strafflag i bruk. I strafflagens 18 kapitel 10 § stadgades fram till 1944 att den som övar onaturlig otukt med annan person eller med ett djur ska dömas till straffarbete. Exakt vad SD vill idag är inte säkert. Partiet saknar uttalad homopolitik.

SD och Sahlin

Efter att ha sett Expressen och SvD igår inser jag att det nu är för sent för den sverigedemokratiska particentralen att inta en försiktig attityd i förhållande till vem som blir ny socialdemokratisk partiledare. Alla i den politiska klassen vet nu att Mona Sahlin är varje sverigedemokrats våta dröm som s-ledare.

Själv håller jag på och jobbar på en lite längre analys i ämnet. Tittat du i högermenyn så ser du också en ny omröstning, där jag hoppas att besökande sd:are klickar och sedan röstar: Vem vill alltså du - som är sd:are - ska bli Göran Perssons efterträdare? Eftersom du som svarar själv sympatiserar med Sd kommer du alltså att vilja se en så dålig s-ledare som möjligt; det enda som räknas för dig är ju att Sd i nästa val kommer in i riksdagen, och det med så bred marginal som möjligt.

Jag kan i samma andetag passa på och utmana hågade sd-bloggare: Vad är det hos Mona Sahlin som inte du gillar? Tror du att väljarna i stort delar dina antipatier, eller tror du att andra personer inte gillar/gillar Mona Sahlin på grund av annat än vad du gör?

S sneglar på SD

En initierad socialdemokrat i Skåne säger till Expressen:
- Många sossar i Malmö och Göteborg ger Sahlin skulden för den misslyckade integrationspolitiken. Det bästa som kan hända Sverigedemokraterna är att Sahlin blir partiledare.

Klarar de ledande sverigedemokraterna att hålla god min, eller kommer deras hån mot Mona Sahlin att hjälpa hennes motståndare i partiledarstriden?

Otaktiskt

Sverigedemokraternas partisekreterare Björn Söder skickade upp en postning sent igår kväll angående det faktum att Mona Sahlin ligger bra till för att bli ny partiordförande i Socialdemokraterna. Sahlin är bottenskrap, menar Söder, och framhåller liksom tidigare Richard Jomshof gjort vilken oerhörd fördel det onekligen blir för Sverigedemokraterna att agitera mot en socialdemokrati ledd av henne.

Björn Söder tror kanske att det är klappat och klart för Mona Sahlin, men det är det inte alls. Om han ville sitt eget parti väl borde han knipa käft i ärendet, eftersom SD-stöd för Sahlin naturligtvis är ett minus för henne; man kan ju bara föreställa sig vad Morgan Johansson m.fl. kan göra av sd-stödet för Sahlin den dag hennes kandidatur börjar ifrågasättas inom s-partiet. Det smarta draget för en sd:are är alltså att inte börja gotta sig åt sossarnas predikament förrän deras partikongress faktiskt har klubbat valet av Mona Sahlin som partiordförande.

Skärpning Söder, och skärpning övriga i particentralen! Vill ni in i riksdagen eller inte?