Centern har velat och kommer alltid att vela...

Jimmie Åkesson talade på Adelövs marknad i norra Småland i slutet av augusti. Han måste ha lyckats bra, åtminstone om man får tro fräscha Annie Johansson (c) på sin blogg igår.

"Imorse ringde Smålandstidningen mig för en intervju till en artikel imorgon där resultatet från en enkätundersökning från Adelövs marknad kommer att presenteras. Sverigedemokraterna har där fördubblats och Centerpartiet har backat från 19 till 16 %-enheter från mätningen förra året (de andra etablerade partierna har också backat)."

Någon smålänning kanske har läst Smålandstidningen för idag?

Postning nr 1 700: Debattartikeln i Aftonbladet

Kumpanerna Jimmie Åkesson och Björn Söder har fått in en debattartikel i Aftonbladet på ämnet kommunala nyval. Duon är bara att gratulera - det är just sån här publicitet som Sverigedemokraterna behöver! Ett längre inlägg i en större svensk tidning, seriöst och fint, och ämnet berör inte på minsta sätt invandringen. Som tur är för partiet är nog också de flesta läsare lite för tröga för att genomskåda vad man egentligen skriver i artikeln.

För hur stämmer analysen? Åkessons och Söders problembeskrivning koncentreras efter de sedvanliga gliringarna mot etablissemanget till en passage i artikeln.

"Problemet är att de stora partierna vägrar förhandla med sd. För att slippa ropar man efter nyval. I en sådan situation sätts förhandlingsdemokratin ur spel och väljarnas demokratiska värde urholkas. Dessutom undergrävs flerpartisystemet, dels genom att blockpolitiken cementeras, dels genom att väljarna ges signaler om att en röst på ett mindre parti ställer till parlamentarisk oreda. Varför inte tala klarspråk och istället föreslå majoritetsval när det i praktiken är just detta man vill uppnå?"

Vad man alltså säger är överfört i punktform att möjligheten att utlysa nyval

omöjliggör förhandlingar och därmed koalitioner mellan partier,

devalverar värdet av väljarens röst,

stärker befintliga politiska partigrupperingar, och

ger ett budskap om att mindre partier är sämre än större partier.

Det framgår av debattartikeln att duon Åkesson och Söder framförallt vill ha kvar nuvarande regler för att kunna utpressa de etablerade partierna på ett sådant sätt att de - i brist på annat - måste bilda koalitioner med SD. Det handlar inte om några djupare statsvetenskapliga analyser från deras sida: De har helt enkelt accepterat att vara landets mest avskydda parti, men insett att en utpressare väl aldrig är omtyckt av sitt offer?

All politik innefattar olika former av förhandlingar och uppgörelser. All politik, överallt och alltid. Om Åkesson och Söder har rätt, då skulle också nyvalet vara en okänd företeelse runt om i världen, faktiskt något som de onda borgerliga politikerna i Sverige själva hittat på? Tyvärr inte. De allra flesta parlament runt om i världen styrs av regler som möjliggör nyval. Dock ej i Norge, och på några ställen till. På kommunal nivå är det förvisso mer ovanligt, men utomlands är kommunerna ofta maktlösa och uppifrån styrda institutioner.

Nyval, eller extraval som det heter här, finns redan i Sverige. Extra val till riksdagen kan utlysas när som helst, men möjligheten har inte utnyttjats sedan på 1950-talet. Trots detta kan jag upplysa herrarna Åkesson och Söder att förhandlingarna är så utbredda i riksdagen att man t.o.m. kan använda ordet kohandel. Inte heller har extravalsinstitutet lett till att majoritetsval införts i Sverige, något som man oroar sig starkt för i debattartikeln i Aftonbladet.

Jag tror alltså inte på de politiska förhandlingarnas förestående död. Det är lättare att ta till sig att nyval devalverar värdet av väljarens röst. Ju mer definitiv väljarens röst är, desto mer måste den anses vara värd. Fast samtidigt - om inte väljaren själv känner att rösten är värd sin vikt i guld, då kanske han är mer benägen att chansa på en röst för SD? Blir det riktig katastrof, då blir det ju nyval, kan han väl tänka!

Åkesson och Söder oroar sig också för att möjligheten till nyval stärker befintliga politiska partigrupperingar, och ger ett budskap om att mindre partier är sämre än större partier. Där funderar jag över om det är dåligt att de befintliga partigrupperingarna stärks. Kanske är det bra för väljarna med förutsägbarhet? Ingen vill ju köpa grisen i säcken. I övrigt ska det väl också sägas att artikelförfattarna inte lutar sig mot någon konkret forskning, utan mer eller mindre helt baserar artikeln på löst tyckande. Inför framtiden: Ta fram hårda fakta!

Åkessons uttalanden om Abrahamsbergsdådet

Jimmie Åkesson är chockad och bedrövad efter övergreppet mot Martin Kinnunens sambo och säger i ett pressmeddelande:

- Att motivet bakom detta illåd skulle vara något annat än politiskt förefaller högst osannolikt med tanke på de hot som Martin och hans sambo drabbats av den senaste tiden och mot bakgrund av de otaliga attentat som drabbat mina partikamrater de senaste åren. Bara den senaste veckan har två andra företrädare för vårt ungdomsförbund blivit misshandlade och en av våra kyrkopolitiker har blivit hotad och fått sitt hem vandaliserat.

Våra varningsrop har hittills klingat ohörda och jag undrar vad som krävs för att de etablerade partierna och det övriga samhället skall inse hotet från de vänsterextrema grupperna och vidta åtgärder för att försvara det som finns kvar av demokratin i det här landet.

En trots allt optimistiskt lagd Åkesson säger också att han "hoppas innerligt att polisen snarast möjligt griper de samvetslösa uslingar som ligger bakom detta och att de döms till lagens strängaste straff".

I Aftonbladet säger Åkesson vidare

- Vi har ju utsatts för hot och våld tidigare och har därför nyligen tillsatt en säkerhetssamordnare som ska analysera hot.

Det har alltså tagit Åkesson över två år som partiordförande att inse att partiet självt måste ha en beredskap för att möta hot, våld, skadegörelse och annan politisk brottslighet mot hans parti. Inte särskilt imponerande enligt någon standard, men så saknar Åkesson också helt ett fungerande säkerhetsmedvetande.

Måhända har han läst bloggens åsikter i ämnet, för han tillägger sedan också, fortfarande i Aftonbladet, "säkerhetsåtgärder kommer att vidtas för att skydda Kinnunen och hans familj".

Hur mäktig är Åkesson?

Jimmie Åkesson är den 69:e mäktigaste personen i Almedalen enligt tidningen Resumé. Frågan är förstås om Åkesson dyker upp på Gotland. Än så länge har Sverigedemokraterna inte vågat släppa någon information kring Politikerveckan.

Inför RÅ: Presentation av PS

Partiordförande

Jimmie Åkesson, listerlänning som blev aktiv i partiet i så unga år att han satt i PS redan innan han hunnit fylla 18. Har fått ett orättvist rykte om att vara liberal, något som dock motsägs av att han var Windeskogs parhäst i SDU-ledningen redan från start 1998 och fick dennes välsignelse att ta över som ordförande 2000. Sedan barkbrödsnationalismen börjat tappa fart på allvar matchades han fram av nära och kära i partiet, och blev 2005 partiledare, något som underlättats av att han legat lågt under åren i PS. Under hans tid som ordförande har det börjat hända saker i SD. Han kommer till RÅ stärkt av den senaste tidens acceptans av partiet i den politiska klassen, men skadad av dåliga opinionssiffror.

Vice ordföranden

Jonas Åkerlund, begravningsentreprenör från Stockholm, men faktiskt en av de gladare gamängerna i partiet. Var med på riksnivå vid mitten av 1990-talet när han bodde på Västkusten, men sysslade sen bara med Radio SD under signaturen "Victor", tills han 2002 åter trädde fram i strålkastarljuset. Höll under en kort period barkbrödsnationalisterna stången i SD Stockholm, men hälsan satte stopp och i samband med avsättningen av Jansson gick Åkerlund istället in i partipresidiet.

Anna Hagwall är ett nytt tillskott i partiet. Hon tog mod till sig i glädjen över att Sten Andersson värvats av SD 2002 och steg snabbt i graderna. Inkvoterad i PS för att representera dels kvinnorna och dels invandrarna (Anna är född i Ungern).

Ledamöter

Björn Söder, blev partiets IT-guru redan i slutet av 1990-talet, men höll sig mest till SDU och kompisen Jimmie tills han 2001 åter lät sig väljas till PS. Söder är mannen bakom den långsiktiga planen för att modernisera SD och öka "skåningarnas" makt. I detta syfte började han machiavelliskt spela med både Bunker och Förnyare från 2002 för att sedan lotsa fram nuvarande partiordförande 2005. Idag är han en i "D4". Söder är tidigare medlem i Front National och kåraktiv i Lund. Snygga kostymer och ännu snyggare fru.

Arnold Boström, partikassör, primus motor, styrkelyftare och den ende sverigedemokraten i världen som har examen från Handelshögskolan i Stockholm. Vände sig efter incidenterna vid PS-mötet i Uddevalla i december 2001 mot Jansson, men gjorde ett lappkast kring årsskiftet 2002/2003 och blev åter kompis med grabbarna i Bunkern. D4:orna har på årets RÅ ofint nog tänkt avpollettera gamle Arnold från SD Riks. Det försökte man sig på även 2005, men insåg i sista minuten att man inte klarar sig utan honom.

Daniel Spiik, lite godtrogen Närkebonde med världens tjockaste glasögon. Spiik är arbetsnarkoman som bollar med minst tre jobb i taget. Obegripligt nog lyckas han sköta en hel del partijobb också. Har suttit utfyllnad i PS ett par år och tänkte lägga av i år, men har övertalats av förebilden Jansson att frondera mot partiledningen. Kvoten närkingar.

Yngve Johansson, jovialisk brevbärare i västvärmländska småstaden Arvika. Fyller kvoten värmlänningar.

Richard Jomshof, gammal synthrockare som aktiverade sig i lokala partiet Svensk Samling i Helsingborg. Sverigedemokratisk chefredaktör blev han i Lund, där han förstås lärde känna övriga delar av "D4". Av Söder ansedd som lite för vek i förhandlingar, men med gott förtroende bland medlemmar och aktiva inte bara i nuvarande bostadslänet Blekinge utan även hemma i Skåne. Tack vare Jomshof är SD idag en stark politisk kraft i Karlskrona.

Mattias Karlsson, den fjärde "D4"-killen, och sedan 2003 även partiets presskille. Dessförinnan var han ombudsman i SDU och såg ut som en skinhead, trots att han är så liberal att han är feminist. Idag måhända partiets bäste tidningsagitator, och med all sannolikhet en ikon för den filosemitiska kretsen kring Erik Almqvist i Lund.

Lars Isovaara, trevlig kille från Skellefteå, som fått förtroendet att representera lappmarken och de handikappade i PS (han sitter i rullstol).

Margareta Sandstedt, attraktiv gävlebo som ingår i kvoten kvinnor och Gävle. Flitig skribent. När Margareta först dök upp lagom till kyrkovalet 2005 drog hennes stil åt Åsa Nisse-hållet, men numera har hon slipat på sin stil så hon inte behöver skämmas för någon; hon står troligen längre åt höger politiskt än nyligen framlidne greve Stenbock.

David Lång, dök upp 2002. Verkade lovande, studerade nationalekonomi m.m. men drogs av oförklarliga skäl mot Rinderheim och Stockholmsbunkern. D4 vill peta honom i år. Jansson lyfter i tidningarna faktiskt fram Lång och inte Boström som den stora skandalen i valberedningsförslaget till ny styrelse.

Martin Kinnunen, en snabbt stigande stjärna för en mandatperiod sedan i egenskap av att vara den ende unge aktive stockholmaren utanför det heidiabrahamsonska nätverket (vid den tiden var dessutom de allra flesta unga nationella stockholmare med i ND). Intelligent. Fortfarande en av mycket få stockholmare partiledningen riktigt kan lita på. Anses av vissa i SD Stockholm inte vara lämplig i PS på grund av sin finsk-ugriska börd. Kinnunen sitter i PS som SDU-ordförande. Kritiseras inom sitt förbund sedan senaste tallinnresan för bristande social förmåga. Unik som heltidsarvoderad kanslichef på grund av beslutet förra hösten att sluta skicka ut infopaket, det dummaste beslutet i SD:s historia.

Suppleanter

Peter Ekholm representerar SD Väst, Tony Wiklander är gammal ordförande för Skånes Väl.

Inte nominerade som suppleanter för ett år till är Eskilstunakillarna Adam Marttinen och Christer Axelsson, omtalade fackombudet Allan Jönsson och göteborgaren Peter Martini.

Nya

Bland de nya nominerade är Per Björklunds namn mest anmärkningsvärt, eftersom han blir ännu en bleking, tillpåköpet på ordinarie ledamotsplats. Känd bl.a. som författare till handlingsprogram. I Älvsborgs län har Peo Ejderhall ett gott namn ute bland folk, och föreslås i år förstärka representationen för västsvenskarna när nu Martini inte föreslås för omval. Örebroaren David Kronlid föreslås som suppleant, och har snabbt blivit ett ledande namn för de ynge konservativa i SD.

Kent Ekeroth blev hastigt och lustigt internationell sekreterare, och föreslås i konsekvens med detta få ta plats i PS. Han intar dock en kontroversiell ståndpunkt i Mellanösterproblematiken i ett parti som fortfarande inte vill sträcka sig längre än till Staten Israels rätt att existera.

Uppdaterat: Lika mellan SD och KD

Kristdemokraterna är efter partiledare Hägglunds svek i abortfrågan ett parti i fritt fall. Demoskops senaste mätning, publicerad i Expressen idag, visar en minskning för partiet sedan i april från 4,7% till 2,9%. Läget är desto mer kritiskt som Sverigedemokraterna den här månaden når sitt övre pendlingsläge i Demoskops mätningar, nu 2,7%.

SD håller sig fortfarande med en ateistisk partiledare. KD kan skatta sig lyckliga över detta, för annars hade nog fler KD-väljare gått högerut. Nu får SD de flesta av sina få nya sympatisörer från annat håll.

Avslutad omröstning om nya PS

Under fem veckor har bloggen haft en omröstning riktad till de sverigedemokratiska sympatisörer som passerar förbi: Vem vill du se som ny ledamot av partistyrelsen vid RÅ?

När nu particentralen offentliggjort valberedningens förslag är det dags att avsluta omröstningen. Valberedningen föreslår Per Björklund, Karlskrona, som ny ledamot samt Peo Ejderhall, David Kronlid och Kent Ekeroth som nya suppleanter.

Omröstningen pekar istället mot Erik Almqvist som ny ledamot (23,0%), samt Johan Rinderheim (15,1%), Michael Rosenberg (9,4%) och Mikael Jansson (7,9%) som nya suppleanter. Björklund drog inte mer än 2,9% av rösterna. 139 unika besökare röstade.

Dagens Temo: Dyster läsning för SD

Den enorma mediabevakningen av Sverigedemokraterna under senaste tiden, och debatten med Mona Sahlin till trots - i opinionsmätningarna finns inte många glädeämnen för Jimmie Åkesson och hans particentral.

I dagens Temo, beställd av och publicerad i DN, ligger nu Socialdemokraterna på fantastiska 46,3% efter en ökning senaste månaden på 3,8 procentenheter. Raj-raj och hans partnerpartier får tillsammans inte ihop mer än 39,6%, trots att nya socialdemokratiska partiledarinnan Mona Sahlin enligt Temo inte har särskilt bra personliga popularitetssiffror.

SD landar på ynka 2,6% trots att debatten Sahlin-Åkesson inträffade mitt i Temos undersökningsperiod. Med undantag för en lite suspekt norsk partisympatimätning har partiet stadigt legat kring 3% i opinionen ända sedan valet förra året. Lyftet låter vänta på sig.

Vad krävs egentligen för att SD ska lyfta och infria alla etablissemangets domedagsprofetior och ta plats i riksdagen 2010? Det korta svaret är att Mikael Jansson var en enprocentskille, Jimmie Åkesson är en treprocentskille, men att Sverigedemokraterna fortfarande väntar på sin tioprocentskille.

Jag tror att han måste rekryteras utifrån.

Lösa boliner

Massinvandringen och alla integrations- och mångfaldsprojekt kostar miljarder, skriver partiordförande Jimmie Åkesson i en postning på sin personliga blogg idag. Han hänvisar sedan till en tidigare postning "för en mer detaljerad redogörelse". Märkligt nog är denna redogörelse inte mer detaljerad än att den innehåller en luddig hänvisning till flera olika beräkningar av invandringens kostnader, alla med olika slutsatser.

Sedan exemplifierar Åkesson med anekdotiska fall hämtade från 1) skolan, 2) "kriminaliteten", 3) arbetsmarknaden, och 4) sjukvården. Man får intrycket av att Åkesson har väldigt dåligt på fötterna.

Den fördyring invandringen inneburit för skolan består tydligen av att Hermodsdalskolan i Malmö och Gustaf Adolfsskolan i Landskrona tillfälligt tvingades stänga på grund av upproriska elever.

Invandrare och utlänningar är överrepresenterade i kriminalstatistiken, enligt vad Åkesson vet. Men några siffror har han inte.

Arbetslösheten bland invandrare är högre än bland ickeinvandrare. Siffror? Endast vad avser en enda specialsatsning i regeringens vårbudget för i år. Alternativkostnad? Ingen sådan presenteras.

"Invandrare blir sjuka." Oj, då!

Åkesson får nog lov att anstränga sig lite hårdare om vi ska ta honom på allvar. Den fördomsfrie förnekar inte att invandringen kan vara roten till allt ont. Lättlurad är han dock inte: Han vill ha klara belägg för så allvarliga påståenden. I aktuell postning gav inte Åkesson klart svar på något.

Säkerhetsmedvetandet är noll

Vid en politisk sammankomst i Tomelilla i lördags ska Jimmie Åkesson, partiordförande i Sverigedemokraterna, ha varit mycket nära att träffas i huvudet av en knytnävsstor sten, som slungats av en cykelburen attentatsman.

Jag vet att jag inte borde bli förvånad, men blir det ändå. Jimmie Åkesson måste helt ha saknat livvakter. Slarvet kunde ha slutat illa också för den danske journalist som befann sig i samtal med Åkesson när attentatet inträffade, men även journalisten klarade sig oskadd.

När ska Åkesson lära sig? Om du är sverigedemokrat, tänk på att du riskerar din hälsa om du visar dig i partisammanhang - säkerhetsmedvetandet är noll. Tänk på dig själv och din familj, och stanna hemma!

Debattläge

Tommy Ulmnäs, författare till den invandringskritiska boken "Sverige: Från välfärdsstat till fattigland" (1997) och tidigare internutbildare hos SD Syd, gjorde 18 april ett upprop på debattplats i Dalarnas Tidningar till alla pensionärer "att gör(a) uppror mot den rådande ordningen! Bilda ett nytt riktigt pensionärsparti och rösta enhälligt på detta vid nästa val!". Enligt Ulmnäs mening gör de "politiska partierna...inte ett dugg för den som är pensionär".

Sverigedemokraterna bjöd utan klar anledning Mona Sahlin till debatt; man vill bara att sossarna ska "ta debatten".

Här har vi däremot ett typexempel på när en debattinbjudan bör utfärdas: Är Jimmie Åkesson sugen på att debattera så bör han svara på den kollektiva utmaningen från gamle bekantingen Ulmnäs, och hävda att Sverigedemokraterna vill göra allt och lite till för pensionärerna. För det är ju så SD:s retorik låtit på senaste tid! Eller känner Åkesson att han inte är uppgiften vuxen?

Åkesson och Stalin

Jimmie Åkesson vill tydligen inte längre några som helst genetiska faktorer till begreppet etnicitet. Så här säger han i en intervju i Sydsvenskan idag.

"Etniciteten innefattar framför allt kultur, språk och religion, men man kan heller inte bortse från att utseendet också har en viss betydelse." Har du sagt det?

– Ja. Jag var inte så gammal. Det var i en diskussion om ett extremt exempel.

Exemplet rörde en totalförlamad, blind och döv internationellt adopterad svart kvinna. Åkesson menar i intervjun att han sagt ovanstående i ungdomligt oförstånd, och det handlade dessutom om ett extremfall. I normalfallet, betraktat av den nu vuxne och förståndige Åkesson - då har "utseendet" ingen betydelse alls.

Om han utifrån denna utgångspunkt hävdar att han är nationalist, då är det inte orimligt att göra en analogi mellan å ena sidan den borgerlige nationalisten Jimmie Åkesson och å andra sidan den proletäre nationalisten Josef Stalins vision av en homo sovieticus (jfr 1, 2), en varelse för vilken ärftliga faktorer är helt irrelevanta.

Monas debatt med Jimmie, del 2

"Jag tycker Jimmie Åkesson blir väldigt skakig när man kommer över på någonting annat än invandring", sammanfattade programledaren Johan Hakelius, sedan studiodebatten mellan Åkesson och Mona Sahlin avslutats.

Även under andra ronden av debatten avbröts Sahlin vid upprepade tillfällen av Jimmie Åkesson, som upenbarligen inte hade tid att låta motståndaren tala till punkt. När han själv talade var tongångarna hårda: "Så kallade flyktingar, så kallad solidaritet, meningslös integrationspolitik".

Han blev nog lite skakig när debatten sökte sig andra spår än invandringen. "Nu lämnar vi invandringen för några minuter", tyckte programledaren Lennart Ekdal, men Åkesson lyckades söka sig tillbaka dit redan efter 40 sekunder (!)

Åkesson förstod inte att den klokaste taktiken hade varit att låta Mona Sahlin i lugn och ro tala till punkt, medan han själv vinnlade sig om att se lugn och trevlig ut, kanske med ett stort leende på läpparna. Det viktiga för SD-ledaren var ju egentligen inte vad han sade under kvällen, utan det blotta faktum att han stod bara en meter från socialdemokratiska partiets ledare.

Kamplusten var obruten in i det sista, men - RSC. Sahlin vinner på teknisk KO.

Tips inför nästa gång. Mona Sahlin, kör vidare på samma taktik. Jimmie Åkesson, snacka mindre, vinnlägg dig om att vara glad, artig och trevlig.

Monas debatt med Jimmie, del 1

Den första tiominutersronden i Kvällsöppet präglades av en hetsig Jimmie Åkesson, som avbröt Mona Sahlin och föll henne i talet. Åkesson lurades också att försvara den programskrivning om internationella adoptioner som SD tog bort redan i december 2002. Hade han glömt det?

Slagräkningen till hennes fördel; ronden till Sahlin.

Expressen: Några klipp från läsarnas frågor till Jimmie Åkesson

Varför gick du med i SD 1995?
"Jag insåg faktiskt då att SD inte var något perfekt parti, men jag gick med ändå och började arbeta för att förändra partiet i min riktning".

Homosex?
"HBT-personer har samma rättigheter som alla andra medborgare och vi vill motarbeta diskriminering, men vi vill inte arbeta för att de får några särrättigheter."

Vilket parti är ditt personliga andrahandsval?
Vilket parti hade du röstat på om du var tvungen att välja något av de etablerade partierna? "KD. Jag blev kristdemokrat på Expressens hemsida i somras".

Snabba anknytningar. Hur lätt ska det vara att få invandra till Sverige?
"En svart sydafrikan som gifter sig med en svensk medborgare ska automatiskt få uppehållstillstånd i Sverige".

Bloggens kommentar: Bra svar både i exemplen ovan och i övriga svar i Expressen, men förvånande att Åkesson verkar vilja liberalisera utlänningslagen något.

SD: Nej till pluralism

De gånger sverigedemokratiska partiföreträdare fått publicera sig i Expressen är lätträknade. Dåvarande viceordföranden Johan Rinderheim inkallades 3 september 2003 att på en helsida såsom "nyttig idiot" hylla centerledaren Maud Olofsson, för att hon skulle skadas politiskt ("Sverigedemokraterna hyllar centerledaren. Maud Olofsson står för bondförnuftet"). Sedan ingenting.

Så idag: I en debattartikel i Expressen idag skriver Jimmie Åkesson och Björn Söder, partiordförande respektive -sekreterare i Sverigedemokraterna, bemöter ett tidigare publicerat inlägg av Socialdemokraternas Mona Sahlin och Marita Ulvskog. Gratulationer ska naturligtvis riktas till Åkesson och Söder! Dagens publicering är ytterligare en signal om att deras parti nu accepterats som salongsfähigt av etablissemanget.

Artikeln i sig är ganska intetsägande. Jag fastnar dock vid en passage:

Problemen i Rosengård och andra liknande förorter kan till stor del härledas till det som numera kallas utanförskap. Till skillnad från de sju riksdagspartierna, med socialdemokraterna i spetsen, anser vi dock inte att detta utanförskap vare sig kan eller ska skyllas på svenskarnas ovilja att bidra till invandrarnas möjligheter att anpassa sig till det svenska samhället.

Vi menar i stället att en sådan process omöjliggjorts. Dels av invandringens omfattning, dels av riksdagens uttalade mål att omvandla Sverige till ett så kallat pluralistiskt samhälle.

Men vad är då detta? Endera har Åkesson&Söder dåliga spökskrivare, eller så står de faktiskt för en rent fascistisk livshållning, för i ett modernt västerländskt samhälle inbillar jag mig att i princip alla är för just ett pluralistiskt samhälle. Riksdagen har heller aldrig använt beteckningen pluralistiskt samhälle på det sätt som Åkesson&Söder låter antyda. Ett gott riksdagscitat härvidlag är ett av riksdagsledamoten Tuve Skånberg (kd), i en riksdagsdebatt 1992:

Jag lever, och jag vill leva, i ett pluralistiskt samhälle där olika uppfattningar får leva sida vid sida i ömsesidig tolerens. Jag erinrar mig en replik av Voltaire i samtal med en meningsmotståndare: ''Jag delar inte dina åsikter, men jag är beredd att dö för din rätt att få framföra dem''.

Ett pluralistiskt samhälle är ett samhälle med så mycket frihet för individen att det är fritt för flera politiska ståndpunkter att existera sida vid sida, och för olika grupperingar att konkurrerar inom ramen för politisk demokrati. Hur kan Åkesson&Söder vara emot detta?

Ej någon överdriven hövlighet

Inför partiledarduellen mellan Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna på torsdag kväll laddas det för högtryck i SD:s particentral. Man tänker föra kampen i den socialdemokratiska delen av ringen, och vid behov är man beredd att slå under bältet.

Duellen illustreras i SD-Kuriren med en bild på en proper Jimmie Åkesson men en smygfotograferad och rökande Mona Sahlin.

Barnförbjudet

Torsdagens TV-debatt mellan Mona och Jimmie börjar inte förrän 22.35. Skönt att barnen hunnit gå och lägga sig.

Vilket klipp!

Mona Sahlin mot Jimmie Åkesson i TV4 på torsdag kväll? Vilket klipp för Åkesson! Visserligen är han ännu ingen match för rutinerade Sahlin, men han kommer att klara sig så pass helskinnad att han med denna TV-debatt i bagaget kan göra slarvsylta av Bunkern på riksårsmötet.

Uppvärmning

Jimmie Åkesson har debatterat på TV8.

Jag måste erkänna att jag inte kollade. Inte många andra gjorde det heller. TV8 har siffror på i bästa fall 20 000 - 30 000 tittare. Det här är bara uppvärmning. Kom igen i höst, Åkesson! Då kanske du är uppe i sexsiffrigt.