Bästa citatet från RÅ

"Jag vill stoppa all islamsk verksamhet i Sverige."

[RÅ-ombudet Samuel Älgemalm, Växjö, avslöjar particentralen som proislamsk]

Dödshjälp

Martin Kinnunen tog som SDU-ordförande till orda på RÅ 2007, och vad talade han om? Att legalisera eutanasi! Han menade nog väl, men varför av allting ta eutanasi som exempel - jag som trodde att Sverigedemokraterna har beröringsångest.

Alltid pålitlige Jens Leandersson var inte sen att reagera. Redan under gårdagen lade han ut en text på sdblogg.se, där han utifrån kristligt social utgångpunkt försvarade människovärdet.

"Om vi sverigedemokrater ska följa vårt eget principprogram och vår egen ideologi som vilar på kristen grund är svaret på aktiv dödshjälp solklart nej. Vi har inte själva rätten att bestämma över liv och död. Vår etik och moral säger oss att det vore en kränkning av livet och Gud."

Må den moraliska tautologin vara Jens förlåten!

Takhöjd och ideologisk ballast

Givetvis tänker jag försöka analysera sönder RÅ 2007, men detta hinner jag inte med förrän till helgen. Resten av veckan är jag rätt så upptagen.

En första reaktion vill i alla fall hinna med: RÅ tog slut flera timmar före utsatt tid. Vad visar detta? Det visar att Sverigedemokraterna har blivit ett tråkigt parti, ett parti med en takhöjd som är så låg att man måste ställa sig på knä när man vill yttra sig.

Vissa personer inom SD tror kanske att en järnhård partidisciplin vid mediala evenemang som RÅ är bra. Visst kan det vara bra, men knappast för SD. De journalister som bevakade RÅ fick säkerligen ett intryck av bristande interndemokrati i ett parti där så gott som alla talare begärde ordet bara för att yrka bifall till ledningens förslag, eller för att hylla denna ledning för dess storslagna framgångar.

Visst blev riksårsmötena stundtals alltför kaotiska sedan Jansson genomfört sin demokratiseringskampanj efter Klarströms politiska frånfälle. Nu har det dock slagit över åt andra hållet. Jimmie Åkesson får nog passa sig så han inte uppfattas som en annan Kim Jong-Il.

När ska man diskutera inom SD? När ska man finna de gemensamma värderingarna? Antagligen ökar den ideologiska ballasten just nu eftersom medlemskadern växt betydligt i samband med att antalet kommunala mandat exploderade förra året. Allmänheten varnas.

Partiledningen stärkt

Majoritetsförhållandena på RÅ 2007 kunde, som tidigare rapporterats, inte lätt avläsas på förhand. Efter ett flertal omröstningar nu på lördag står det dock klart att partiledningen står betydligt starkare än för ett år sedan.

Medan majoriteten vid RÅ 2006 i vissa fall sjönk så lågt som till 56%-44% är den hittills tätaste omröstningen på RÅ 2007 den som rör motionsrätten vid riksårsmöten. Partiledningen ville i praktiken avskaffa den enskilda motionsrätten, men fick bakläxa av mötet med 38% för avslag (3/4-majoritet krävdes i detta fall). Men i denna frågan har säkerligen ett antal obundna ombud röstat med minoriteten. I stadgeomröstningen om omröstningsreglerna på RÅ skrapade minoriteten ihop knappa 25%, vilket får ses som den för dagen verkliga styrkan för deras fraktion.

Enligt uppgift från presskillen Mattias Karlsson är hälften av riksårsmötesombuden "rookies". Där finns den främsta förklaringen till minoritetsmännens förluster. De bidar förstås sin tid, och hoppas nog i tid före 2010 års val kunna motivera de nya partivännerna för personförändringar i partitoppen. Gäddan väntar i vassen - avsatte partiordföranden Mikael Jansson röstades till följd av nattens dealande in i valberedningen.

Mini-demo

På lördagen demonstrerade i Karlskrona Socialdemokraterna under parollen "Hata SD". Högst 100 personer ska ha deltagit. Patetiskt! Frågan är nu om vårt statsbärande parti vågar sig på fler demonstrationer mot Sverigedemokraterna.

RÅ lördag morgon

Vid inräkningen på lördag morgon uppgår antalet ombud till 144, vilket ger en vakans på 33 eller 19%. Bloggens osäkerhet igår kväll över majoritetsförhållandena visar sig ha spritt sig även till huvudfraktionsledarna, och minoritetsmännen låter sig köpas mot att få en ledamot och en suppleant i PS.

Talet på partihemsidan om enigt årsmöte bör man dock ta med en nypa salt. Detta mantra har upprepats under en rad år från 2003.

Formalia under RÅ

Inledningen till RÅ gick i försoningens tecken. Visserligen snuvades aktive Joakim Larsson på hedersuppdraget som mötesordförande, men blev i alla fall biträdande vid sidan av Martin Karlsson, som nu sitter ordförande för sitt första RÅ. Han är acceptabel för båda huvudfraktionerna i partiet.

Trots att Karlsson är från Eslöv i Skåne kan han inte ses som någon Förnyare. När han 2001 satt med i valberedningen på SD Riks lyckades Jocke Lannér och Tomas Johansson först få med honom på ett förslag som skulle ge dåvarande SD Stockholm full representation i PS. Karlsson kunde då fås på bättre tankar efter rejäla påtryckningar från VU.

Till mötessekreterare valdes Erik Almqvist, ett i och för sig mer kontroversiellt val, men ändå i linje med praxis. Han efterträder nämligen nyligen avhoppade Adam Linnerheim som först var torist och sedan blev skånelojalist - knappast den perfekta lösningen för minoritetsmännen.

Veteranen Anders Westergren från Höör valdes till justeringsman tillika rösträknare. Westergren kan politiskt anses ha varit en förnyare redan långt innan namnet uppfanns, men är också klart emot Åkessons princip om att leda partiet med hjälp av ett litet och sammansvetsat gäng som drar åt samma håll. Westergren är alltså en person som vill låta alla vara med så länge man "kämpar för Sverige".

Westergren biträds som justeringsmän och rösträknare av Daniel Spiik, en utpräglad praktiker som i egenskap av Örebrobo tryggt återfinns i Janssons fålla. För att säkerställa snabba och effektiva rösträkningar valdes två extra rösträknare, Lena-Britt Mandelholm från Karlshamn och Peter Ekholm, Skövde, ordförande i SD Väst. Båda får ses som lojala mot partiledningen.

Möteslokalens taktiska läge

RÅ kommer att äga rum i Sparresalen på Trossö i Karlskrona. Dit leder bara vägen över det smala sundet i norr. Olyckligtvis för SD finns väsentliga delar av Karlskrona stad här i söder, närmast havet. Bättre för polis och SD hade varit om RÅ ägt rum ute på Stumholmen, där Bastionen, Konsthallen och Marinmuseum är belägna.

Inför RÅ: Presentation av PS

Partiordförande

Jimmie Åkesson, listerlänning som blev aktiv i partiet i så unga år att han satt i PS redan innan han hunnit fylla 18. Har fått ett orättvist rykte om att vara liberal, något som dock motsägs av att han var Windeskogs parhäst i SDU-ledningen redan från start 1998 och fick dennes välsignelse att ta över som ordförande 2000. Sedan barkbrödsnationalismen börjat tappa fart på allvar matchades han fram av nära och kära i partiet, och blev 2005 partiledare, något som underlättats av att han legat lågt under åren i PS. Under hans tid som ordförande har det börjat hända saker i SD. Han kommer till RÅ stärkt av den senaste tidens acceptans av partiet i den politiska klassen, men skadad av dåliga opinionssiffror.

Vice ordföranden

Jonas Åkerlund, begravningsentreprenör från Stockholm, men faktiskt en av de gladare gamängerna i partiet. Var med på riksnivå vid mitten av 1990-talet när han bodde på Västkusten, men sysslade sen bara med Radio SD under signaturen "Victor", tills han 2002 åter trädde fram i strålkastarljuset. Höll under en kort period barkbrödsnationalisterna stången i SD Stockholm, men hälsan satte stopp och i samband med avsättningen av Jansson gick Åkerlund istället in i partipresidiet.

Anna Hagwall är ett nytt tillskott i partiet. Hon tog mod till sig i glädjen över att Sten Andersson värvats av SD 2002 och steg snabbt i graderna. Inkvoterad i PS för att representera dels kvinnorna och dels invandrarna (Anna är född i Ungern).

Ledamöter

Björn Söder, blev partiets IT-guru redan i slutet av 1990-talet, men höll sig mest till SDU och kompisen Jimmie tills han 2001 åter lät sig väljas till PS. Söder är mannen bakom den långsiktiga planen för att modernisera SD och öka "skåningarnas" makt. I detta syfte började han machiavelliskt spela med både Bunker och Förnyare från 2002 för att sedan lotsa fram nuvarande partiordförande 2005. Idag är han en i "D4". Söder är tidigare medlem i Front National och kåraktiv i Lund. Snygga kostymer och ännu snyggare fru.

Arnold Boström, partikassör, primus motor, styrkelyftare och den ende sverigedemokraten i världen som har examen från Handelshögskolan i Stockholm. Vände sig efter incidenterna vid PS-mötet i Uddevalla i december 2001 mot Jansson, men gjorde ett lappkast kring årsskiftet 2002/2003 och blev åter kompis med grabbarna i Bunkern. D4:orna har på årets RÅ ofint nog tänkt avpollettera gamle Arnold från SD Riks. Det försökte man sig på även 2005, men insåg i sista minuten att man inte klarar sig utan honom.

Daniel Spiik, lite godtrogen Närkebonde med världens tjockaste glasögon. Spiik är arbetsnarkoman som bollar med minst tre jobb i taget. Obegripligt nog lyckas han sköta en hel del partijobb också. Har suttit utfyllnad i PS ett par år och tänkte lägga av i år, men har övertalats av förebilden Jansson att frondera mot partiledningen. Kvoten närkingar.

Yngve Johansson, jovialisk brevbärare i västvärmländska småstaden Arvika. Fyller kvoten värmlänningar.

Richard Jomshof, gammal synthrockare som aktiverade sig i lokala partiet Svensk Samling i Helsingborg. Sverigedemokratisk chefredaktör blev han i Lund, där han förstås lärde känna övriga delar av "D4". Av Söder ansedd som lite för vek i förhandlingar, men med gott förtroende bland medlemmar och aktiva inte bara i nuvarande bostadslänet Blekinge utan även hemma i Skåne. Tack vare Jomshof är SD idag en stark politisk kraft i Karlskrona.

Mattias Karlsson, den fjärde "D4"-killen, och sedan 2003 även partiets presskille. Dessförinnan var han ombudsman i SDU och såg ut som en skinhead, trots att han är så liberal att han är feminist. Idag måhända partiets bäste tidningsagitator, och med all sannolikhet en ikon för den filosemitiska kretsen kring Erik Almqvist i Lund.

Lars Isovaara, trevlig kille från Skellefteå, som fått förtroendet att representera lappmarken och de handikappade i PS (han sitter i rullstol).

Margareta Sandstedt, attraktiv gävlebo som ingår i kvoten kvinnor och Gävle. Flitig skribent. När Margareta först dök upp lagom till kyrkovalet 2005 drog hennes stil åt Åsa Nisse-hållet, men numera har hon slipat på sin stil så hon inte behöver skämmas för någon; hon står troligen längre åt höger politiskt än nyligen framlidne greve Stenbock.

David Lång, dök upp 2002. Verkade lovande, studerade nationalekonomi m.m. men drogs av oförklarliga skäl mot Rinderheim och Stockholmsbunkern. D4 vill peta honom i år. Jansson lyfter i tidningarna faktiskt fram Lång och inte Boström som den stora skandalen i valberedningsförslaget till ny styrelse.

Martin Kinnunen, en snabbt stigande stjärna för en mandatperiod sedan i egenskap av att vara den ende unge aktive stockholmaren utanför det heidiabrahamsonska nätverket (vid den tiden var dessutom de allra flesta unga nationella stockholmare med i ND). Intelligent. Fortfarande en av mycket få stockholmare partiledningen riktigt kan lita på. Anses av vissa i SD Stockholm inte vara lämplig i PS på grund av sin finsk-ugriska börd. Kinnunen sitter i PS som SDU-ordförande. Kritiseras inom sitt förbund sedan senaste tallinnresan för bristande social förmåga. Unik som heltidsarvoderad kanslichef på grund av beslutet förra hösten att sluta skicka ut infopaket, det dummaste beslutet i SD:s historia.

Suppleanter

Peter Ekholm representerar SD Väst, Tony Wiklander är gammal ordförande för Skånes Väl.

Inte nominerade som suppleanter för ett år till är Eskilstunakillarna Adam Marttinen och Christer Axelsson, omtalade fackombudet Allan Jönsson och göteborgaren Peter Martini.

Nya

Bland de nya nominerade är Per Björklunds namn mest anmärkningsvärt, eftersom han blir ännu en bleking, tillpåköpet på ordinarie ledamotsplats. Känd bl.a. som författare till handlingsprogram. I Älvsborgs län har Peo Ejderhall ett gott namn ute bland folk, och föreslås i år förstärka representationen för västsvenskarna när nu Martini inte föreslås för omval. Örebroaren David Kronlid föreslås som suppleant, och har snabbt blivit ett ledande namn för de ynge konservativa i SD.

Kent Ekeroth blev hastigt och lustigt internationell sekreterare, och föreslås i konsekvens med detta få ta plats i PS. Han intar dock en kontroversiell ståndpunkt i Mellanösterproblematiken i ett parti som fortfarande inte vill sträcka sig längre än till Staten Israels rätt att existera.

Present till Åkesson

"Det här var det värsta som kunde hända". Halmstads kommunalråd Bertil Nilsson (fp) om att Michael Zand (m) blir Michael Zand (sd).

Inför det ovanligt ovissa riksårsmötet är kappvändningen en välkommen present som landar i Jimmie Åkessons knä.

Som en åsna mellan hötapparna...

Till helgen krockar det för den utomparlamentariska vänstern. Dels har vi Reclaim the Streets i Malmö. Dels har vi Sverigedemokraternas riksårsmöte i Karlskrona. Man tänker högt på socialism.nu:

"Hur lång resväg är det mellan SD-mötet och reclaim? Om man så gärna vill lyssna på musik och dricka folköl på en gata kan man väl stena några SD-svin på dagen och reclaima på kvällen?"

Avståndet är 20 mil. Frågan är nu, kommer SKU Malmö och övriga revolutionärer i sydvästra Skåne att ta sitt ansvar och transportera upp ett antal kontingenter gatukämpar till Karlskrona, eller kommer SD faktiskt att få genomföra sitt RÅ?

Kent Ekeroth

Jag upptäcker på sdblogg.se att Kent Ekeroth hunnit bli internationell sekreterare i Sverigedemokraterna. Där kan vi tala om provokation inför RÅ, en veritabel örfil på SD Stockholm!

Det är nästan så jag funderar på att åka ner till Karlskrona med lånat presskort.

Weine Berg angriper particentralen

Det är inte ofta Weine Berg sätter sig vid tangentbordet för att kritisera sina gamla partivänner, men lagom till RÅ har det nu hänt. Han kritiserar det faktum att den sverigedemokratiska particentralen beviljat Jimmie Åkesson och Björn Söder varsitt årskort i första klass på SJ.

"Man behöver inte vara raketforskare för att räkna ut att dylika pampfasoner inte kan rymmas i ett ideellt kämpande parti", skriver Weine.

Jag har själv här i bloggen efterlyst idealism, och man kan inte annat än beundra Weines strävan efter idealism, men hur mycket idealism väntar han sig av ett parti som plötsligt och organisatoriskt oväntat kunnat lägga vantarna på uppåt 50 miljoner kronor? Om det ska slösas är det bättre att veteranerna får kosingen än att den går till folk som just kommit in från gatan.

Vi måste dock tacka Weine för postningen, för nu vet vi vilken huvudangreppspunkt Rinderheimarna förberett inför RÅ om två veckor. Postningen kastar också visst ljus över delar av valberedningens förslag till ny partistyrelse.

Ingen medieoptimering

Noterat av förre ordföranden i SD Orust:

"En nackdel ur sd:s perspektiv med valet av datum för riksårsmötet är att det sammanfaller med miljöpartiet de grönas kongress. SVT 24 skulle sänt direkt stora delar av sd:s RÅ men nu sänder man nog i stället (som man årligen gör) mp:s kongress. Sd kan gå miste om en möjlighet till direktkontakt med tittarna, även om nog ganska få tittar på kongresser i TV hela dagarna."

Beröringsångest

Av befintliga uppgifter att döma avstod Sverigedemokraterna från att försöka inleda sitt riksårsmöte 20 april, på grund av att detta var Adolf Hitlers födelsedag. Nu håller man istället riksårsmöte 18-20 maj. Men 20 maj 1940 öppnades ju Auschwitz. Jag undrar om man tänkt på detta.

Tips om diskussion

Följer du med i diskussionen på SDU:s Forum?

Om du inte förstår vitsen med motionen kan jag förklara: Johan Rinderheim och vänner tycker att Sverigedemokraterna glidit alltför mycket åt det proisraeliska hållet på utrikespolitikens område. Genom en smidig FN-motion hoppas man kunna mota Moses i grind och återupprätta den gamla sverigedemokratiska neutralitetslinjen i Mellanösternkonflikten.

Kronlid och den blågula skatteväxlingen

"Biståndsarbete är viktigt!", deklarerade sverigedemokratiske påläggskalven och landstingsrådet David Kronlid igår på sin blogg. Därmed ville han ha sagt att Sverige även i framtiden bör bedriva en generös biståndspolitik riktad mot u-länderna.

Eftersom inte bara många moderater utan också många sverigedemokrater anser att utvecklingsbistånd bör ske genom frivillig verksamhet och inte beskattning, känner sig Kronlid tvingad att förklara varför han står på beskattarnas sida. Det vill säga, han försöker, men lyckas kanske inte helt. Hans motiv är nämligen inte annat än att utvecklingsbistånd ju är så viktigt:

"På sätt och vis kan jag tycka att denna utgift, precis som många andra utgifter borde vara frivillig. Men å andra sidan så tycker jag bistånd är så viktigt att vi inte borde minska dessa utgifter, utan snarare öka dem. Därför tycker jag att det är bra att Sverige som land bekostar biståndsarbete i främmande länder."

Här, om någonstans, ses Kronlid frikyrkomannen istället för Kronlid den demokratiske nationalisten. Det är uppenbart att han på biståndsområdet inte är i samklang med sitt parti, där huvudtanken i redan gällande handlingsprogram såväl som i det program som är tänkt att antas på RÅ är "blågul skatteväxling" (minskade kostnader för invandrare = större budget för biståndet).

I förslaget till invandringspolitiskt program, med presskillen Mattias Karlsson som huvudförfattare, inleder man det kortfattade biståndsavsnittet med att konstatera att de resurser som frigörs genom att kostnaderna för invandring och integration minskar lämpligen kan allokeras till biståndspolitiken.

"Delar av de ekonomiska resurser som frigörs ska satsas på att utbilda och anställa återvandrare i bistånds- och näringslivsprojekt som kommer återvändaren och dennes hemland tillgodo. Det svenska biståndet skall även i högre grad riktas till länder eller närområden till konflikter som tar emot stora flyktinggrupper.

Regeringar som vägrar att ta emot egna medborgare som avvisats eller utvisats från Sverige skall kunna gå miste om svenskt bistånd."

Det utpressningstänkande som kommer mot slutet återfinns redan i biståndsavsnittet i det befolkningspolitiska handlingsprogrammet från 2002. Författare var dåvarande partiordföranden Mikael Jansson.

"Utvecklingsländer som inte vill ta emot egna medborgare som utvisats eller avvisats ska inte erhålla svenskt utvecklingsbistånd."

De förhoppningar man inom SD när beträffande KD:s frikyrkliga väljare blir knappast starkare av SD:s biståndspolitik. Det finns helt enkelt inget av de nutida bekännelsekristnas globala solidaritet och internationalism. Jag förstår att Kronlid skriver om sina egna visioner av bra biståndsarbete snarare än om det egna partiets.

Avslutad omröstning om nya PS

Under fem veckor har bloggen haft en omröstning riktad till de sverigedemokratiska sympatisörer som passerar förbi: Vem vill du se som ny ledamot av partistyrelsen vid RÅ?

När nu particentralen offentliggjort valberedningens förslag är det dags att avsluta omröstningen. Valberedningen föreslår Per Björklund, Karlskrona, som ny ledamot samt Peo Ejderhall, David Kronlid och Kent Ekeroth som nya suppleanter.

Omröstningen pekar istället mot Erik Almqvist som ny ledamot (23,0%), samt Johan Rinderheim (15,1%), Michael Rosenberg (9,4%) och Mikael Jansson (7,9%) som nya suppleanter. Björklund drog inte mer än 2,9% av rösterna. 139 unika besökare röstade.

Trösteord till SD

Sossepampen Björn Fries är besviken och förbannad över att rasistpartiet Sverigedemokraterna ska tillåtas hyra kommunala lokaler i Karlskrona för att hålla sitt riksårsmöte. Jag har några ord till tröst för de (sd):are som suttit och hetsat upp sig vid köksbordet över denna fulspark från Fries, för det är faktiskt fler än SD som fått lida för (s)-märkt småskurenhet:

"Socialdemokraterna är småskurna, fantasilösa och fördömande och förföljer tankar och samband som de inte begriper eller inte kan styra".

[Lars Norén]

Köpenhamnsinsamlingen

Pengarna som samlats in för riksårsmötet i Köpenhamn, vad ska hända med dem? Jag gissar på hälften till Cancerfonden och hälften till SD:s investeringsfond.