Windeskog och Kinnunen?

Jimmy Windeskog kastades tidigare ut ur Sverigedemokraterna på grund av partiskadligt beteende och grov ideologisk avvikelse. Men är han ändå välkommen inom SDU, ungdomsorganisationen som leds av Martin Kinnunen?

På sin BSS-blogg bekräftar Windeskog så sent som idag att han under sommaren befunnit sig på "SDU-resa till Baltikum i en vecka". En annan nyhet från den gode Windeskog är att den illa skrivna självbiografin sannolikt ges ut av nazistiska Nordiska förlaget.

Jag tror bestämt att uteslutningsstämpeln kommer till för dålig användning inom SDU!

Heil

Jag har suttit och lyssnat igenom en del Mengaldiskussioner i SD 2003, och hittade den här dråpliga telefonkonversationen mellan mig och dåvarande partiledaren Mikael Janssons personlige sekreterare vid slutet av året.

- Nä, jag tyckte Jimmy betedde sig så fruktansvärt illa här, mot Jansson också. Jag smällde till han säkert tjugo gånger.
- Mot Jansson?
- Han stod med högerarmen uppe - det gjorde han ju mot dig med!- Jaa...nästan det första som händer när man kommer ner till kansliet, då får man partihälsning av Jimmy Windeskog.
- Njaee...
- Var Jansson med på...han var väl inte där då?
- Ja. Jansson var med på Bavaria...sa det här som börjar på SH. Tyska.
- Mot Jansson?
- Det första han gjorde när Jansson satte sig i bilen.

Själv lämnade jag Sverigedemokraterna vid nyåret 2004 under åberopande av 1) samarbetet med Mengal, och 2) de obefintliga reaktionerna i partitoppen mot Windeskogs nazibeteende. Vad gjorde Jansson? Han kunde uppenbarligen inte bry sig mindre om att en hög partifunktionär hälsar honom med tyska hälsningen. Såvitt är känt har han t.o.m. förnekat att Windeskog sträckt högerarmen mot honom.

Trots vetskapen om allt detta hade herrar som Söder och Åkesson inget emot att föreslå Jansson till omval som partiledare vid RÅ 2004.

Orosmoln inom partibunkern

Allt värre trängd av en tidigare sverigedemokrat hotar nu Parasitpolitikern att avslöja obehagliga fakta om vänner till delinkventen, personer fortfarande medlemmar i partiet.

Vore det inte bra idé av SD Gbg att så snabbt som möjligt köpa skuldsedeln av Antiparasit-teamet?

Bloggscoop av f.d. SD:are

"Danmark stoppar adoptioner av barn från Danmark. Inte för att de är super-duper rasister, utan för att de misstänker människohandel."

[Jimmy Windeskog påminner idag om att det var adoptionsfrågan som fick honom utkastad ur SD. Den, och alla felstavningar i SD-Bulletinen]

Frispråkig Larsson

Aktive Joakim Larsson vill gärna ha personlige vännen, Jimmy Windeskog, en frispråkig nationalistisk ölkännare, tillbaka i Sverigedemokraterna. Det berättar han i Sydsvenska dagbladet: "Uteslutningen var en överreaktion för att partiledningen var rädd om sin profilering".

Partiledningen väntas motsätta sig Larssons förslag. Uteslutningen ägde rum 2005, sedan Windeskog kritiserat partivännen Tony Wiklanders bristande rasmedvetande vid adoptionen av en dotter.

Windeskog lämnar ND

I enlighet med tidigare tips här på bloggen har en viss person i varje reell mening nu lämnat sitt medlemskap i nationaldemokraterna.

Efter att under en längre tid ha kallat sig "fri nationalist" på den blogg han kallar sin har alltså Jimmy S Windeskog idag ändrat sin titulatur till "fri lojalistisk sverigedemokrat".

Aktivitetsrapport

Sd:s mensjeviker lever som i dvala, är de sedan redan uteslutna eller inte.

Aktive Jocke Larsson uppdaterade sin blogg 23 november. Sedan dess ej ett pip. Herr Jimmy Windeskog utlovar, även han på sin blogg, att ta nya friska tag efter nyåret, men drabbas i samma andetag av akut dyslexi och refererar till sig själv som "SJW" istället för "JSW".

Förre partiledaren Mikael Jansson har inte uppdaterat sin personliga webbplats sedan 6 april förra året.

Postning nr 1 000

Som en av de mest välpublicerade svenska bloggarna når Objektiv SD-blogg med denna postning över tusenstrecket!

Bloggen försöker att hålla sig intersubjektiv, d.v.s. i dagligt tal "objektiv". Eftersom jag själv varit aktiv på hög nivå och under en längre tid inom Sverigedemokraterna, och eftersom jag inte är en lallande politisk dåre, anser jag mig kunna bidra med mer initierade inlägg om SD än de flesta andra.

Till en början försökte bloggen bekämpa SD för att partiet inte oförtjänt skulle inta en plats inom det politiska systemet där det blockerar nya, seriösa och livskraftigare initiativ. Efter valet 2006 ändrades denna linje, på grund av att SD nu blivit så etablerade att man kommer att finnas kvar i den ena eller andra rollen under en längre tid inom svensk politik. Slaget var alltså till hälften förlorat. Nu och framgent är linjen att blogga politiskt om SD och ge konstruktiv kritik. Detta betyder dock inte att jag återigen håller på SD; personligen tänker jag fortfarande rösta på andra parti/-er.

Den direkta anledningen att bloggen kom till var att jag i maj förra året satt och kollade runt på nätet och plötsligt upptäckte att aktive Jocke Larsson skaffat sig en bloggerblogg. Detta fick mig att omedelbart regga en egen bloggerblogg, för att vara beredd att möta den mannens infantila politiska infall. Lustigt nog ledde mitt eget bloggande med täta påhopp på bl.a. Jimmy Windeskog senare till att även Windeskog började blogga, vilket i sin tur (oundvikligen) ledde till hans egen uteslutning ur SD.

Bloggen föddes 12 maj 2005, och den första postningen innehöll dessa ord:

Intressanta saker händer i det parti som kom på åttonde plats i förra riksdagsvalet. Ny partiledare och förbättringar i partiprogrammet vid partikongressen i maj 2005. Tyvärr passade man på att vid samma kongress anta ett 33-punktsprogram som många skulle kalla fascistiskt.

Granskning inleds.

Intrigerna börjar på nytt - redan före valnatten!

Vad kommer egentligen att hända om Sd mot förmodan tar sig in i riksdagen? Det kan bli en utbrytning, och sedan ett osannolikt samarbete mellan bunkerfraktionen i SD, delar av ND och Linda Rosing! Jimmy Windeskog (nd) pratar bredvid mun, och sätter riksdagskandidaten Rinderheim (sd) på pottan:

Pratade med Jimmy Windeskog igen. Han ringde mig i förrigår natt (halv ett) när jag låg och sov. Och när jag svarade så blev han förvånad över att jag svarade, för han hade bara tänkt lämna ett meddelande. Hur som helst så pratade vi igårkväll och då föreslog han att han och Rinderheim från SD och Rosing skulle träffas efter valet för enöl. Jag sa då lite försiktigt att jag tror inte Rosing tar en öl med en från ND och en från SD.

Fortsatt fraternisering SD/ND

ND:s riksdagskandidat och toppkandidat till kommunfullmäktige i Borlänge, herr Jimmy Windeskog, firade uppenbarligen midsommar i Orsa tillsammans med ett förstärkt slyngelgäng, d.v.s. med Jocke Larsson, "Jacoby" och andra.

Toppmötet Rinderheim/Abramsson i Stockholm var självklart ingen engångsföreteelse.

Windeskogs fortsatta tjyvnyp mot SD

Jimmy Windeskog fortsätter fylla sin blogg med osubstantierade påhopp på Sverigedemokraterna (SD). Idag anser Windeskog att Mauricio Rojas och SD:s nuvarande ledning "förtjärnar" varandra. Utan att leda detta i bevis fortsätter Windeskog med en gliring riktad mot SDU:

Det är ju inte heller för intet att SDU:s vice ordförande (som själv utgör nästan 50 procent av det som finns kvar av den styrelsen) kommer direkt från Folkpartiets eget ungdomsförbund. Jag avfärdade för några år sedan allt snack att SD höll på att bli ett nytt fp - tror ni jag skäms idag eller?

I SDU:s förbundsstyrelse sitter enligt uppgift på ungsvenskarna.com ett antal av 6 personer. Menar Windeskog att 3 av dessa har hoppat av? Kan detta verifieras?

Windeskog i fortsatt krig mot SD

I en postning på sin BSS-blogg "avslöjar" Jimmy Windeskog på tisdagskvällen att Gorm Lind på söndag kommer att uteslutas ur sverigedemokraterna (SD). Skälet enligt Windeskog är påstådd förskingring, något som tidigare inte bekräftats av partiet i samband med partistyrelsens beslut att lägga ner lokalavdelningen i Trollhättan.

I sin postning mer än antyder Windeskog att uteslutningen av Lind och andra personer inom SD Trollhättan beror på "att de stått Windeskog för nära".

Nationalismens riddare av den sorgliga skepnaden

Bloggen uppmärksammade i en tidigare postning Jimmy Windeskogs uppdykande i det nazistiska webbzinet Worship. Där fanns en "intervju" och där fanns ett antal artiklar om partierna utanför riksdagen. Samtliga sistnämnda artiklar var signerade just Jimmy Windeskog. En elak kommentator undrade i den vevan om kanske Worship och Windeskog var identiska, och ifall Windeskog skulle ha så lite skam i kroppen att han även signerar en partiartikel om Sverigedemokraterna.

Nu har det hänt: Windeskog skriver artikel om SD på Worship. Artikeln publicerades så sent som 4 januari. Analysen är den förutsedda: Partiet förvaltade det goda klarströmska arvet och utstrålade det högsta goda fram till 2002, när nedgången accentuerades och statsnationalism och opportunism snart tog över. Idag har en ny generation helt tagit över, och SD är "liberaliserat, utslätat och missnöjespolitiskt".

SD i Salem

Det drar ihop sig till Salem 2005, den sjätte salemmarschen, som i år hålls 10 december. Var står sverigedemokraterna ifråga om Salemmarschen? Denna sak diskuteras i skrivande stund även hos SSU-bloggaren Martin Tunström.

Representanter för sverigedemokraterna har aldrig gått med i marschen. Det gjorde de inte heller 2000, när Tor Paulsson fortfarande var med och skötte ruljansen i SD. Jag satt med i partistyrelsen det året, och blev mot slutet av året även adjungerad i VU, och kan intyga att det inte ens diskuterades att skicka några representanter till Salem. Vad som vissa år diskuterats, första gången 2001, har varit att beordra vanliga SD-medlemmar att hålla sig därifrån. En av de hårdaste bojkottförespråkarna var f.ö. i flera år Jimmy Windeskog.

Säkerligen gick ett antal kända SD-aktivister från SD Stockholm med i Salem 2000, liksom många medlemmar i sverigedemokraterna gått med i marschen senare år på eget bevåg.

Jag har faktiskt själv varit med på en Salemmarsch. Jag åkte ensam ner till Salem 2001 i syfte att kolla in läget och skriva en artikel för SD-Kuriren, vilket jag också gjorde. Även om vi inom SD inte ville kopplas till denna manifestation, en linje som fortfarande gäller, har genom åren ett antal artiklar författats där sympati för Daniel Wretströms öde uttryckts, vrede mot mördarna, och deltagande till hans familj och efterlevande meddelats.

Det var inte helt ofarligt för mig att åka dit. Jag kommer fortfarande ihåg Rickard Ekmans häpna min när han såg mig på perrongen (han var där tillsammans med en partikamrat från Västerås för att dela ut partipropaganda till deltagarna). Eftersom toristerna spridit ut att jag var extremsionist så var ju inte alla glada åt mina insatser och över att se mig där. Under samlingen omringades jag av ett gäng skins med vilka jag hade ett hetsigt men sakligt meningsutbyte om Israels rätt att existera, och flera av dem höll med mig i sakfrågan.

Sen gick jag med i tåget också - inte som SD-representant utan som "journalist". Jag gick sida vid sida med Erik Hägglund, som jag upplevde som en mycket sympatisk kille.

Det var lärorikt att närvara. Året efter hörde en av skinen från "samtalet" av sig och tyckte att jag nog inte borde åka dit det året. ND:arna kunde ha gett mig en omgång, menade han. Samtalet var dock onödigt; jag hade inte tänkt åka 2002. Betydligt fler enskilda SD:are var med i Salem 2002, efter vad jag förstod delvis i protest mot dåvarande distriktsledningen i SD Stockholm. Erbjöds noll SD-aktivitet, då tänkte man ta det som erbjöds på annat håll, menade man, och åkte till Salem. Partidisciplinen var tyvärr lika svag som den är idag.

Windeskog fortsätter bekämpa SD

Nyligen uteslutne sverigedemokraten Jimmy Windeskog fortsätter att vara den hetaste killen i den nationella rörelsen just nu. Efter att igår kväll ha gått ut i den ledande nazistiska nättidningen nationell.nu angående sin polisanmälan mot sitt gamla parti, fortsätter han sin kamp mot SD genom att tala med Falukuriren.

"SD har gjort det till en fråga om rasism när det egentligen handlar om partiets trovärdighet", säger Windeskog till tidningen, och tillägger att han inte har "någon brådska in i något nytt parti just nu".

Windeskogs kortfattade anmärkningar till Falukuriren, där gamle bekantingen Hans Lindquist är politisk redaktör, följer den inslagna linjen: 1) Angripa Sverigedemokraternas trovärdighet, och 2) sälja sig dyrt till de gamla vänner som nu finns i Nationaldemokraterna. Genom att visa en sval attityd utåt hoppas sannolikt Windeskog kunna bli erbjuden redaktörskapet över partitidningen Nationell Idag, något som i ett slag skulle återupprätta hans politiska heder. Windeskog var tidigare redaktör för SD-Bulletinen.

---

Tillägg 05-11-24 07.45: I dagens upplaga av Falukuriren (och övriga dalatidningar) säger sig Windeskog vara av "uppfattningen att man varken måste förbjuda utomeuropeisk adoption eller att man behöver ta bort det statliga adoptionsstödet". Han försöker alltså på ett opportunistiskt sätt vända SD:s rasismanklagelse mot partiet självt. Frågan är nu hur han ska förklara denna inställning för sina vänner på nationell.nu och inom Nationaldemokraterna. Bränner Windeskog sina skepp för gott?

Windeskog intellektuell

Mediefavoriten Richard Langéen i Kristianstad tar sig nu an Sverigedemokraterna och Jimmy Windeskogs öde. Den allt radikalare Windeskog ställer idag upp i en intervju för Langéens webbtidning nationell.nu, och berättar där att han polisanmält sitt gamla parti för förolämpning, inte förtal som kumpanen Weine Berg uppgett för offentligheten.

- Jag anser att SD:s partistyrelse har uppträtt väldigt illa när man ljuger och försöker ta politiskt korrekta poäng på min bekostnad. Partiet beter sig precis som Expo brukar göra mot SD, säger Windeskog till nationell.nu.

Windeskogs lumpna påhopp på Tony Wiklanders familj rubriceras av den märklige Langéen som ett "nationalistiskt uttalande". Langéen vet berätta att Windeskog skrivit skrivit två böcker: "Nationalism i ett land" samt "4 killar som skakade Sverige", och var "en av de få intellektuella som fanns kvar inom SD".

Det är ingen hemlighet att Windeskogs skolunderbyggnad begränsar sig till rörmokarskolan i Borlänge - där han underkändes. Tacksam över att ändå uppfattas som intellektuell skrev Windeskog omgående efter publiceringen av intervjun på nationell.nu ett panegyriskt tack till Langéen: "Tackar, tackar Richard. Du är förmodligen den som formulerat sig bäst i ämnet om min uteslutning."

---

Broschyren "Nationalism i ett land" duplicerades och spreds i liten upplaga år 2000 av dåvarande partiorganisatören Tor Paulsson (sd).

Windeskog rasist

Bloggen konstaterade häromdagen att Jimmy Windeskog polisanmält gamla partivännerna Richard Jomshof och Björn Söder för förtal, på grund av att Windeskog på Sverigedemokraternas webbplatser skulle ha beskyllts för att vara rasist.

Idag heter det i dalatidningarna att Windeskog är "för rasistisk för SD". Min gissning är att detta blir Windeskogs allmänna eftermäle i "mainstream media". Orkar han anmäla dem alla?

JSW dag 6: Bunkern fronderar

Bloggen frågade sig JSW dag 1 hur den pågående uteslutningen av Jimmy Windeskog ska påverka Sverigedemokraternas publicistiska verksamhet. Det kan konstateras att i bloggosfären har såväl Joakim Larsson, Weine Berg som Erik Hellsborn kvar sina länkar till Windeskog, vilket inte kan tolkas som annat än en öppen utmaning mot Björn Söder. Weine Berg har dessutom direkt och öppet utmanat Jonas Åkerlund, den som skrivit under uteslutningsyrkandet, att ge med sig och foga sig i Windeskogs åsikter.

Idag kan jag till min stora förvåning läsa hur slöe Joakim Larsson gjort en postning om Windeskogsaffären; han gör annars sällan några postningar på sin blogg, och än mer sällan något som relaterar till sverigedemokraterna och deras politik. Nu tycker i alla fall Larsson att "partiet äter sina barn". Uteslutningsärendet mot Windeskog innebär enligt honom att "partidemokratin fått sig ytterligare en kyss och taket i SD har sänkts än mer". Trots att Larsson utbildat sig till lärare och därmed tror sig ha ett intellekt måste jag konstatera att både Larsson och flera andra inom Windeskogsfären helt lyckats glömma att de som partistyrelseledamöter redan i samband med värvningen av Sten Andersson (senvintern 2002) skrev under på FN-deklarationen om de mänskliga rättigheterna. De har därmed ställt upp för en värdegrund som man inte kan dagtinga med vid första bästa nyck.

Konstaterande för dagen: Vill sverigedemokraterna bevara någon grad av trovärdighet måste utspelet mot Windeskog ("rasister tolereras inte") följas upp med resoluta uteslutningskrav mot Hellsborn, Berg och Larsson. Vad har Windeskog gjort som dessa tre inte öppet ställt sig bakom under senaste sex dagarna?

JSW dag 3: Inbördesstriderna i SD eskalerar

Inbördesstriderna inom Sverigedemokraterna eskalerar, något som bloggen uppmärksammade igår. Idag inträffade något som väl inte inträffat sedan det skar sig mellan framstegspartisterna och bss:arna i Sverigepartiet 1987: Anklagelser om ekonomiska oegentligheter. Rätta mig om jag har fel - men det ekonomiska bråket med ND offentliggjordes aldrig, och såvitt jag kan påminna mig beskylldes aldrig Zeilon för fuffens med kosingen.

Nu går iallafall partikassören Arnold Boström ut i Trollhättans Tidning, och det verkar som om han vill angripa den krets som behärskar SD:s västdistrikt.

"Det har förekommit rykten om att allt inte gått rätt till", säger Boström till tidningen. Förre distriktsordföranden Gorm Lind erkänner att han lånat pengar av SD Trollhättan för att köpa en vakthund. Det framgår av artikeln i Trollhättans Tidning att man fått tips "via källor" om brister i bokföringen hos lokalavdelningen. Det framgår även att SD:s partistyrelse känt till det hela, men velat vänta med räfst till efter valet 2006.

Mycket lite inträffar av en ren slump. Detta gäller inte minst skeendena inom SD. Partistödsaffären i Trollhättan påminner en hel del till sitt upplägg om den misslyckade attack som Johan Rinderheim gjorde mot SD Helsingborg 2003. Det handlade den gången om beskyllningar om fiffel med interndemokratin. För övrigt skulle Arnold Boström aldrig någonsin dra igång intriger på egen hand; han är tjänsteman ut i fingerspetsarna och ser alltid till att ha ryggen fri. Ända sedan Jonas Åkerlund slog vantarna i bordet inom stockholmsdistriktet är dock Boström lojal mot Rinderheims styrande klick inom distriktet.

Partiledningen i SD har ännu inte uttalat sig i denna affär - Boström är idag endast suppleant i partistyrelsen. Jag tror mig kunna utgå från att Björn Söder gnisslar tänder, och att det inte kan uteslutas att det lumpna angreppet mot Gorm Lind leder till öppet krig mellan SD:s partiledning och Bunkern.

Sverigedemokraterna och utländska barn

Björn Söder och Sverigedemokraterna skriver i sitt pressmeddelande om Windeskog 28 oktober att Sverigedemokraternas tidigare motstånd mot internationella adoptioner inte byggde på rasism utan grundade sig i omsorg om berörda barn och deras föräldrar i givarländerna. "Att Jimmy Windeskog tydligen byggt sitt motstånd mot internationella adoptioner på andra faktorer är nu uppenbart och det skrämmer mig". SDU:s ordförande Martin Kinnunen skriver ungefär samma sak i sin blogg, där han framhåller att "SD:s inställning i adoptionsfrågan har hela tiden varit av hänsyn till de adopterades situation och inte på grund av någon rädsla för avsvenskning av Sverige".

Nu är nog båda försvaren av Sverigedemokraternas oföränderliga godhet och allvishet lite av efterrationaliseringar. Vet ens Söder och Kinnunen hur 1996 års riksårsmöte resonerade när förbudet mot internationella adoptioner skrevs in i partiprogrammet? Det är i och för sig tänkbart (om än osannolikt) att Söder var med vid mötet, han blev ju medlem redan under Klarströms glada dagar - jag har i inte haft lust att gräva fram deltagarförteckningen från aktuellt riksårsmöte. Kinnunen var i alla fall inte medlem vid tidpunkten, han gick kanske på mellan- eller högstadiet då.

Jag var liksom Kinnunen inte medlem 1996, men har i motsats till de flesta andra haft tillgång till arkiven på partikansliet i Stockholm. Obestridligt faktum i målet torde vara följande: Anders Klarström var intelligent nog att aldrig under sitt partiledarskap föreslå att förbud mot internationella adoptioner skrev in i programmet; han liksom hans nära medarbetare insåg att kopplingar till rasism genast skulle göras, om något sådant stod i partiprogrammet.

Denna sak var dock en av de stora nyheterna när nye partiledaren Mikael Jansson 1996 såg till att få antaget ett eget partiprogram såväl som nya partistadgar. Så mycket är helt klart att väldigt lite sades om de utländska barnens väl och ve vid programrevisionen. Adoptionsförbudet var Janssons personliga skötebarn, och detta under en period som idag är känd som Janssons radikala, när han dessutom tolererade hård kritik mot koscherslakt och personligen propagerade för att ta Sverige ur FN och införa dödsstraff.

Trots att partiledningen nu utmålar adoptionsförbudet som ett månande om utländska barn återfanns inte adoptionsförbudet i partiprogrammets kapitel om "familj" eller "ungdom" utan i kapitlet "abort och adoption", infogat som ett bihang till kapitlet "befolkningspolitik". Tyder detta på att man månar om just barnen? Den lydelse adoptionsförbudet hade vid sitt avskaffande 2002 var, med inledningen "Som ett seriöst nationellt parti - med det svenska folkets bästa för ögonen" och efter skrivningar om bl.a. inskränkningar i aborträtten, stod det

"samtidigt som möjligheten till adoption av barn med ursprung utanför Europa skall upphöra, skall nationell adoption ge icke önskade barn en chans till en sund uppväxt. Barn och ungdomar som redan kommit till Sverige genom icke-europeisk adoption skall få särskilt stöd i skolorna om de utsätts för mobbning."

Nog känns det som om Windeskogs tolkning av det gamla partiprogrammet känns riktigare, och Söders och Kinnunens mer som efterrationaliseringar?