Mush from the Wimp

I en citatpostning igår refererade sdblogg.se till en artikel i ansedda Washington Post om antiislamdemonstrationen i Bryssel. Märkligt nog verkar man på sdblogg inte uppröras över polisvåldet (annat än i Teds korta postning efter hemkomsten), utan fortsätter att mala om islamiseringen av den västerländska civilisationen och inget annat. I The Post uppehåller man sig dock vid det som faktiskt inträffade på Bryssels gator.

"Men, på ett betydelsefullt sätt, symboliserar denna ouppmärksammade händelse - det omåttliga polisvåldet i Bryssel 11 september 2007 - den felande länken i vår bristfälliga förståelse av både Irak och 9/11."

Jänkarna är upprörda. Här hemma är inte ens Mattias Karlsson, som själv fick pepparspray i ansiktet nere i Bryssel, särskilt arg. Vad har han gjort efter hemkomsten? Bara lamt uppmanat sina anhängare demokrater att "på ett civiliserat och sakligt sätt framföra sina protester mot den belgiska polisens våldsamma angrepp på fredliga demonstranter i Bryssel den 11/9" genom att skicka artigt formulerade brev till den belgiske emissarien här i landet.

Hade jag blivit sprutad i ansiktet med pepparspray som Karlsson blev, då hade jag nog minst åkt upp till Belgiens ambassad i Stockholm, försedd med ett par kartor ruttna ägg. "Don't get mad, get even", som amerikanen säger.

Karlsson går från ord till handling

Åtminstone en sverigedemokrat har gått från ord till handling, läser man idag i SD-Kurirens nätupplaga. Mattias Karlsson har tillsammans med assistenten Ted Ekeroth varit i Bryssel för att demonstrera tillsammans med Vlaams Belang och några hundra andra framför belgiska parlamentet. Karlsson lyckades t.o.m. bli sprutad i ansiktet av en pepparspraybeväpnad belgisk polis, och kan på sätt och vis sägas ha brutit den infantila åkessonska pacifistlinjen vid utåtriktad aktivism.

Är Sverigedemokraterna på väg tillbaka till sina rötter? Inte sedan Tor var i Berlin och demonstrerade med NPD har väl något liknande skådats, och man försöker inte ens hålla det hela diskret. Sannolikt kommer Säpo nu att trappa upp sin övervakning av SD och partiets aktiviteter.

Sverigefientligt systerparti

I DN kallas idag Dansk folkeparti "Sverigefientliga". Skälet är att det lilla imperialistiska partiet vill att Sverige ska lämna tillbaka det krigsbyte vi rättmätigt lade vantarna på under den gamla goda tiden.

Jag undrar om SD går ut med ett fördömande av DF? Danskjävlar...

Helt öppet?

"Sverigedemokraterna är ett högerpopulistiskt parti som öppet är emot bland annat invandring."

[YLE - Internytt 2007-08-16. I Finland förvånas man tydligen över att ett svenskt politiskt parti helt öppet kan vara emot invandring]

Gratis (df)-heroin i Danmark

Beskedet igår att Dansk folkeparti vill dela ut gratis heroin till narkomanerna har slagit ner som en bomb i den sverigedemokratiska particentralen. Frågan som ställs är nu om man tvingas distansera sig från de danska vännerna.

Spridning

Nyheten om Ted Ekeroths fina sionistiska pris har spritt sig till den engelskspråkiga världen och börjat utveckla sig till en pinsamhet för den anglosaxiska judenheten. Ansvarig för denna spridning är bloggen Aardvarchaeology.

Möte mellan EFI och Israel

Sverigedemokraterna är enligt min åsikt ett delvis Israelvänligt parti, som dock innehåller ett betydande antal häftigt Israelfientliga aktivister. På det stora hela menar jag att partiets filosemitiska rykte är överdrivet. Dansk folkeparti, det parti som SD helt fokuserat på internationellt sedan ND knoppades av, verkar inte ha dylika slitningar internt utan framstår som kategoriskt vänligt inställda gentemot både judar och staten Israel.

Dagsaktuellt: Ett pressmeddelande från DF igår talar om den "styrkta vänskapen mellan Dansk folkeparti och Israel".

DF:s talesman i EU-talesman Morten Messerschmidt (själv orättvist beskylld för nazisympatier) har nyligen kommit hem från ett av de första mötena mellan European Friends of Israel (EFI) och officiella representanter för staten Israel. Det fyra dagar långa besöket i Israel beskrivs av Messerschmidt som ett viktigt steg på vägen mot ett förbättrat förhållande mellan Israel och Europa.

- Vi var 16 parlamentsledamöter från olika EU-länder med på resan, ogch under det omfattande programmet hölls möten med både israeliske regeringschefen Ehud Olmert, utrikesminister Tsipi Livni samt ambassadörer och diplomater från en rad EU-länder. Därutöver besökte vi det israeliska centret för krigs- och terroroffer, säger Morten Messerschmidt.

Ingen representant för Sverigedemokraterna deltog i besöket i Israel. Inte Björn Söder, och inte heller internationelle sekreteraren/f. FIDIM-aktivisten Kent Ekeroth.

Messerschmidt tillbaka i DF

Avhoppade folketingsledamoten Morten Messerschmidt (df) ansökte igår om nytt medlemskap i Dansk Folkeparti, enligt ett pressmeddelande från partiets parlamentariska gruppledare Kristian Thulesen Dahl.

Messerschmidt, tidigare vice ordförande i ungdomsförbundet DFU, hoppade av från sitt parti sedan beskyllningar om nazisamröre och sjungande av nazistsånger figurerat i pressen, beskyllningar som nu ska vara uppklarade enligt Thulesen Dahl.

DFU och sverigedemokratiska ungdomsförbundet SDU har under 2006-2007 gjort officiella framträdanden på respektive förbundsårsmöten.

Ett slag i ansiktet på particentralen

"Man skäms över att SD har haft kontakter med Le Pen och hans patrask i Front National."

[Robert Boström på sdblogg.se]

SD = Latryggar

"Sverigedemokraterna har inte ansträngt sig själv tillräckligt mycket för att hitta lokaler att ha sitt riksårsmöte på i Sverige. Så de flyr över frihetsbron till Köpenhamn i Danmark för att avhålla riksårsmöte där istället. Sverigedemokraterna blir Danmarkdemokraterna."

[Marko Huttunen (m)]

Bloggen kan bara instämma!

Kröp till korset

För tre dagar sedan "avslöjade" jag att en SDU-delegation åkt ner till Jeanne D'Arc-marschen i Paris 2002 för att hylla Jean-Marie Le Pen inför franska presidentvalet. Idag kröp SD:s presskille Mattias Karlsson till korset och tillstod att han var en del av denna delegation.

Le Pen och muslimerna

Stödet hos Frankrikes muslimer för Jean Marie Le Pen ökar inför presidentvalet. Där har vi förklaringen till att Sverigedemokraterna för första gången inte backar upp gamle vännen Le Pen. Endast vår fiendes fiende är vår vän.

Hat tip: Political Junkie.

Pengarna slut?

Sverigedemokraterna startar nu en insamling för att täcka merkostnaderna för ett riksårsmöte i Danmark. Har man redan gjort slut på årets partistöd om 10-15 miljoner kronor? Försök vara mer sparsamma nästa år!

Från Sverigedemokraternas annaler: Le Pen - président

Jean Marie Le Pens sensationella framgång i det franska presidentvalets första omgång 21 april 2002 mottogs med stor glädje i den högsta ledningen hos Sverigedemokraterna. På stående fot beslöts att en delegation snabbt skulle skickas ner till fransoserna i syfte att visa moraliskt stöd från svensk sida.

Delegationen fick utåt gå under SDU-flagg för att undvika deltagande av dåvarande partiordföranden Mikael Jansson, och leddes av dåvarande medlemmen i Front National såväl som ledande (sd):aren Björn Söder. Resan till Frankrike kom att bli en stor upplevelse för de unga sverigedemokraterna. Tillsammans med åtminstone 50 000 - 60 000 andra entusiastiska Le Pen-supporters marscherade man 1 maj på Paris gator till Jeanne d'Arcs ära, för att avslutningsvis lyssna till ett anförande av Jean-Marie Le Pen.

Under sin vistelse bodde delegationen på hotellet Première Classe Paris Ouest i Suresnes, väster om den franska huvudstaden. För att ytterligare fördjupa vänskapsbanden mellan franska och svenska nationalister bestods delegationen med en visning av Front National de la Jeunesses högkvarter i näraliggande Saint-Cloud under ledning av en högrankad FNJ-företrädare.

Svensk nationalism i Finland

Ledande sverigedemokrater har flera gånger uttalat sitt moraliska stöd för det finländska partiet Sannfinländarna, trots att dessa helst ser östsvenskarna assimilerade i det finska folkhavet. Svenska folkpartiet skulle enligt SD vara pro-mångkulturen och inte betjäna SD:s lillsvenska nationalism.

Må det. Men östsvenskarna står i alla fall upp för kristna värden.

Valet i Finland

Valresultaten från Finland igår visar att det gick trögt för IKL, broderparti till Sverigedemokraterna sedan Nord-Nat bildades på 1990-talet. Partiet fick 820 röster, en minskning med 1 820, och motsvarande en röstandel på 0,0%. Jämfört med senaste kommunalval gick dock IKL framåt.

IKL har sina rötter i Lapporörelsen.

Dansk babefaktor

Erik Almqvist lade redan under gårdagen ut en fotopostning från DFU:s förbundsstämma, som han själv och Martin Kinnunen deltagit i under veckoslutet. Antalet fräscha småbrudar på bilderna är påfallande stort. Utan tvekan har DFU en högre babefaktor än SDU.

"Händelser som påminner om kulturrevolutionen i Kina"

Sdu:s Erik Almqvist har upptäckt en nära två månader gammal artikel i The New York Sun och gjort en postning om denna på sdblogg.se. Artikeln, vars i stort sett enda namngivna svenska källa verkar vara Jonathan Friedman, bär rubriken "Medan Sverige sover".

Det framgår av artikeln bl.a. att sverigedemokraterna "åtnjuter ett avsevärt stöd hos allmänheten", men att detta inte kunnat ta sig uttryck i valen, på grund av att valen inte är hemliga och alltså präglas av systematiskt valfusk. Läget är prekärt för Sd, för partiet har varit föremål för

händelser som påminner om Kinas kulturrevolution. Uppgjorda 'folkliga protester' av de andra partiernas 'ungdomsbrigader' har lett till att sverigedemokrater förlorat sina jobb. För några veckor sedan blev en yngre diplomat avskedad sedan det blivit känt att han var medlem i partiet och hade kritiserat sitt lands invandringspolitik.

Vid upprepade tillfällen har ligister lojala till de styrande partierna skingrat sverigedemokraternas möten och misshandlat partiets ledare. Och detta i ett land i vilket på senare tid ett parti lett av en uttalad kommunist varit del av en styrande koalition.

Hurra, tycker Almqvist, och frågar sig om "demokratiseringen av Sverige (ska) komma utifrån"?

Jag tror nog att Almqvist bör sansa sig. Liknande glädjeutbrott har då och då inträffat hos sverigedemokrater ända sedan partiet bildades, men ännu har inte marinkåren rullat in på Sergels torg.

Efter att ha läst artikeln i The New York Sun bör man däremot erinra sig följande minustecken.

De starka, nästan pompösa överdrifterna i texten kan slå tillbaka: Under kulturrevolutionen slog man ihjäl misstänkta småborgare till både höger och vänster. Ingen sd:are har ännu förlorat livet i partiets tjänst.

Jonathan Friedman är uppenbarligen artikelns huvudsakliga inspiratör och källa. Gjordes researchen på en lunchrast?

Friedman tillmäts inte så stor trovärdighet i det "liberala etablissemanget" på grund av sitt långa invandringskritiska engagemang.

Nystartade The Sun är en neokonservativ tidning och saknar därför anseende i Europa på det sätt The New York Times har. Dessutom: Suns upplaga är på 100 000 exemplar per dag. Times upplaga är 1 150 000 på vardagar och 1 700 000 på vardagar.

Det finns emellertid även plustecken - åtminstone för sverigedemokraterna.

Sd framhålls vid åtminstone ett tillfälle i amerikansk media som Sveriges ledande oppositionsparti.

Friedman är judisk, The Sun är judiskägd. Kan den amerikanska judenheten vara på väg att tvätta av Sd den antisemitiska stigma som finjudarna i bonniersfären lyckats impregnera partiet med?

För egen del tycker jag att artikeln vittnar om lågklassig journalistik. Men jag gottar mig åt den: Rödskäggen inom media och politik kan gott få känna på hur det känns att bli utsatt för propaganda som biter.

Dessutom håller jag i stort med Friedman i hans samhällsanalys: Det finns en politisk klass, och den förtrycker oss.

Var besöket en anka?

SD-bloggaren Erik Almqvist gjorde 2 maj en postning om att högsta ledningen för DFU, ungdomsförbundet inom Dansk Folkeparti, varit upp till Stockholm och hälsat på SDU. Postningen var ytterligt kort och substanslös, men illustrerades av en rad bilder i björnsöderskt mikroformat. Artikel utlovades "inom de närmaste dagarna" både på SD-Kurirens nätupplaga och på SDU:s webbplats.

Ett möte i Stockholm på toppnivå mellan DFU och SDU är naturligtvis verkligen en viktig händelse för både SDU och moderpartiet, men konstigt nog har ännu ingen artikel synts till i de utpekade mediakanalerna. DFU har heller inte andats ett ord om det hela, trots att man inom den organisationen verkar ha just en fungerande organisation.

Vad är det som har hänt? Har månne DFU-ordförande Kenneth Kristensen chockats av besöket i partibunkern i Stockholm och frågat sig på vad sätt man på dansk sida gynnas av kontakter med långtida losers som sverigedemokraterna? Har han begärt locket på? Vissa likheter skönjs med det franska besöket på kansliet på Blekingegatan under sverigedemokraternas tidiga barndom.

Har Kinnunen tagit jackpoten vill vi veta detta nu!