Fräcke Roger

Roger Hedlund påstår att det pågick dubbelmoral och hyckleri i vanlig ordning på senaste kommunfullmäktigesammanträdet i Gävle.

Orden är rena hånet efter Hedlunds dundermissar i samband med rättegången mot Bapupa. Avgå som nämndeman nu!

Avgå, Hedlund!

Nu har Hedlund gjort bort sig igen. Ordentligt.

I en debattartikel till Gefle dagblad (från 30/8), som nämndemännen Hedlund & Kassberg lagt upp under natten på SD Gävles webbsida ältar man åter den rättegång man satt av i åtalet mot fotbollsspelaren Bapupa. Tänk om alla nämndemän skulle skriva debattartiklar om sina rättegångar! Rättsstatens förfall skulle accelerera ytterligare.

Hedlund & Kassberg konstaterar att den tilltalade häktades för "grovt kvinnofridskränkning men fälldes istället för lindrigare brott", vilket man anser gå "emot det allmänna rättstänkandet då våld mot kvinnor upprör majoriteten". Vilka skitstövlar - de röstade ju själva för den lindriga dom de nu kritiserar!

Det värsta som finns är hycklande lögnare. Roger Hedlund bör avgå från sitt nämndemannauppdrag om han inte vill fortsätta göra sitt parti till ett löje inom rättsapparaten.

Ej likhet inför skranket

Bapupa möttes av jubel, skriver Arbetarbladet efter Gefles uddamålsvinst mot Trelleborg i fotbollsallsvenskan. På passning från den kongolesiske anfallaren kom det tidiga segermålet.

SD:s nämndemän Hedlund och Kassberg visste vad de gjorde när de lät hustrumisshandlaren Bapupa slippa fängelse. De är väl Geflefans båda två.

Mer i Bapupaaffären

Tillsammans med Marcus Frisk byggde Roger Hedlund upp ett tidigare inte existerande SD Gävle till en av de starkaste lokalavdelningarna inom Sverigedemokraterna. De lokala framgångarna gjorde att nye partiordföranden Jimmie Åkesson snabbt tog Hedlund till nåder igen, efter att han som förbundsordförande i SDU tidigare hade uteslutit Hedlund på grund av partiskadlig kriminalitet (1, 2, 3).

Hedlund vet hur man ska lyckas synas i medierna. Ibland gör han det bra (1, 2, ibland mindre bra som i samband med den pågående Bapupaaffären i Gävle. Där hade Hedlund lyckats få in två sverigedemokratiska nämndemän i samma kvinnofridsåtal mot en kongoles, döma denne lindrigt, för att slutligen skylla ifrån sig och i efterhand på Internet kräva strängt straff och utvisning. Skandal, med andra ord.

Agerandet från Hedlunds sida har, trots att den fullständiga domen mot Bapupa ännu inte har expedierats av tingsrätten, lett till ett hånskratt från Lutti på Arbetarbladet och krav på avgång från det moderata kommunalrådet i kommunen.

Nu svarar en stressad Hedlund på sin personliga blogg genom att lägga fram fragment till ett eget kriminalpolitiskt program som strider mot partiets handlingsprogram på området - agerandet är dock inte nytt, förra året gick Hedlund ut och påstod att SD vill införa tvångsmässiga drogtester (1, 2, 3) på skolbarn, något som inte heller stämmer med partiets program.

Hedlund skriver 27 juli att SD å ena sidan vill att "gärningsmän av Bapupas karaktär" 1) döms till fängelse, där 2) offret ska tvingas till möten med gärningsmannen, vilket ska få den sistnämnde att "förstå allvaret i vad han åsamkat dess offer och anhöriga". Nu är det inte, som 24 juli, längre tal om några "hårda tag".

Å andra sidan vill SD enligt att Hedlund att något fängelsestraff inte utdöms utan "att brottslingar likt dessa döms till terapi så att återfallsrisken minimeras". Under den tid terapin pågår vill Hedlund (=SD) sannolikt att gärningsmannen ska vara intagen på någon form av psykiatrisk eller socialmedicinsk institution "under bevakning till dess en behandlare bedömt denna stabil nog att kunna medverka ute i samhället". Sluten psykiatrisk vård utan utskrivningsprövning?

Slutsatsen av Bapupaaffären är för SD:s vidkommande att lokalavdelningarna bör hänvisa till partiets pressekretariat istället för att virra bort sig i juridikens labyrinter. Hedlund som för det mesta är en tillgång för sitt parti har med varje ord om sin insats i den aktuella rättegången försämrat läget både för sig själv och sitt parti.

Mer kritik mot Hedlund

- Om Roger Hedlund hade en avvikande åsikt borde han ha anmält den i rätten, inte varit tyst för att sedan använda domslutet till att bilda politisk opinion, säger kommunalrådet Inger Källgren Sawela (m), Gävle.

En lokal politiker ansluter sig därmed till den kritik som riktats även av undertecknad mot Roger Hedlunds (sd) tveksamma insats som nämndeman i åtalet mot fotbollsspelaren och hustrumisshandlaren Yannick Bapupa.

Grabbarna Grus i tingsrätten

Nämndemännen Roger Hedlund (sd) och Jan Kassberg (sd) har verkligen kopplat greppet på rättskipningen i Gävle. I nyligen avhållna rättegången mot elitfotbollsspelaren Yannick Bapupa satt de båda med, och utgjorde alltså halva rätten! Men blev den tilltalade, "Gefle if,s Kongo spelare Bapupa", lidande av att dömas av ett par "yrkesrasister"? Ingalunda...

Full dom meddelas inte förrän nästa tisdag, men utifrån det domslut som igår avkunnades i sittande rätt och med hjälp av de bortförklaringar Hedlund lämnat på sin personliga blogg m.m. vet vi följande:

Bapupa hade under åtminstone ett års tid regelbundet uppfostrat sin hustru med hjälp av hårda knytnävar och ett för ändamålet användbart dammsugarrör, och hade i samband med detta ibland slitit av henne alla kläder och jagat ut henne naken - tillsammans med parets tvååriga barn - på lägenhetens balkong. Där hade den skräckslagna kvinnan vid något tillfälle desperat sökt tillkalla hjälp.

Den ickesverigedemokratiska rättvisan såg allvarligt på Bapupas handlande och han häktades därför 3 juli. I åtalet från 17 juli anklagades han så för kvinnofridskränkning, ett brott med högt straffvärde.

Vid huvudförhandlingen 24 juli fattade emellertid den till 50% sverigedemokratiska rättvisan medlindande för Bapupa, och han dömdes inte för kvinnofridskränkning, utan för de lindrigare brotten misshandel, olaga hot och olaga frihetsberövande.

Bapupa släpptes ur häktet, på fri fot, och något fängelse kunde man inte förmå sig att döma honom till; han dömdes inte ens till ett straff utan en påföljd - skyddstillsyn med samhällstjänst 90 timmar. Vidare dömdes Bapupa, måhända som ett led i den sverigedemokratiska assimilationspolitiken, att genomgå gruppterapi på ett kriscenter för män.

När Bapupa först sögs in av polisen erkände han delvis sitt brott, något som han senare tog tillbaka under åberopande av språksvårigheter. Av någon märklig anledning tonade sedan också hustrun ner de anklagelser hon gjort mot maken. De sverigedemokratiska nämndemännen var nog bara alltför tacksamma att kunna stryka ett streck över de tidiga tabbar båda parter gjorde i förundersökningen, och istället sätta sin lit till de friserade uppgifter som lämnades under huvudförhandlingen.

Att Hedlund och Kassberg inte satte någon lit till den misshandlade hustrun kan förklaras med hennes kön, hudfärg och dåliga språkkunskaper, men varför tog man då inte tillfället i akt att utvisa den misshandlande maken? En tänkbar förklaring är dåliga kunskaper. Hedlund skriver på sin blogg felaktigt att han i påföljdsbestämningen är bunden av vad åklagaren yrkat:

Som nämndeman har jag egentligen inte mycket att säga till om. jag är bakbunden av vad åklagaren yrkar, jag kan inte döma hårdare än vad åklagaren yrkar på, däremot kan jag döma lindrigare.

Nu är det väl så att Hedlund var bunden av vilka gärningsmomenter åklagaren åberopat till stöd för sina gärningspåståenden, men inte alls av åklagarens påföljdsyrkanden. I frågan om utvisning hade man sedan att överväga

om gärningen var sådan att det kan antas att Bapupa kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet eller om brottet med hänsyn till den skada, fara eller kränkning som det har inneburit för enskilda eller allmänna intressen var så allvarligt att han inte bör få stanna kvar.

Frågan om utvisning av Bapupa regleras i utlänningslagen (2005:716), där vi finner att en utvisning mycket väl kunde ha utdömts i målet, även om det, som Hedlund antyder, krävts synnerliga skäl därtill, beroende på att Bapupa nätt och jämnt tagit sig över gränsen på 5 års bosättning i riket. Men ansåg Hedlund kanske att Bapupa har en stark anknytning till Sverige? Han talar inte svenska, utan biträddes i rätten av tolk. Han är en vagabonderande professionell fotbollsspelare och hans familj har ingen starkare anknytning till Sverige än han själv har. Förresten, vore inte en utvisning av Bapupa själv ett förträffligt sätt att ge honom besöksförbud?

Det är i skrivande stund ett mysterium hur tingsrätten kunde undvika att döma Bapupa till fängelse. Det är ett än större mysterium varför SD Gävle nästlade in hela två egna nämndemän till detta mål för att synbarligen hjälpa honom undan rättvisans klor utan att ens få till en dissens i utvisningsfrågan. Dagens stora skratt får man av slutklämmen i Hedlunds egen, utomordentligt skenheliga postning i ärendet.

"Bara genom att ge Sverigedemokraterna din röst i nästa val kan vi får se Bapupa och andra kvinnomisshandlare bakom galler."

Fler SD:are i domstolarna

Anna-Lena Lodenius bloggade för några dagar sedan om sverigedemokratiska nämndemän i de nya migrationsdomstolarna. Hon hade hört på radion om en (sd):are i Migrationsdomstolen i Skåne. Denne nämndeman hade kommit att inse att verkligheten inte är så svartvit som många sverigedemokrater gärna tror. Migrationsdomstolen kan vara en bra skola för SD, misstänker Lodenius, som "nästan" önskar sig fler (sd)-nämndemän.

Rent liberalt, demokratiskt och rättsstatligt närmar hon sig sann insikt. Så länge som Sverige har kvar en partijustis bör ALLA välkomnas, och i synnerhet de som uppfattas som extrema. Dels gynnas all form av extremism av att socialt stötas ut och vice versa, vilket Lodenius exempel visar. Dels höjs kvaliteten i rättskipningen om den befrias från den politiska korrekthetens självcensur.

Jag vill här åter påminna om den liberale filosofen John Stuart Mill och hans åsikt om yttrandefrihet. Mill ansåg intressant nog de mest extrema idéerna vara de viktigaste. De mest extrema idéerna kan visserligen vara de tokigaste, men här finns också de geniala idéerna. Följaktligen bör de extrema idéerna inte bara släppas fram i debatten, de bör till och med uppmuntras.

När fördomarna väl slipats bort har alltså de sverigedemokratiska nämndemännen förutsättningar att bli bättre nämndemän än de lindrigt begåvade, äldre partigängare som annars sitter nämndemän i våra domstolar.

SD:s nämndemän ej kompetenta, enligt GP

Peter Lenken, krönikör på Göteborgsposten (GP) och till yrket journalist, underkänner i GP idag sverigedemokratiska nämndemäns kvalifikationer för sina uppdrag. I Sd:s kriminalpolitiska handlingsprogam slås nämligen fast att partiet strävar efter straffrättssystem där straffet ska betraktas som "en ställföreträdande hämnd, utkrävd av samhället" och där straffmätningen ska utföras "utifrån bedömningar om samhällsnyttan, vari först och främst brottsoffrens befogade och antagna önskemål inräknas".

Lenken, som på vägen till sin slutsats passar på att ändra citatet från handlingsprogrammet anser att "detta givetvis (är) helt främmande i svensk rättsuppfattning". Sd borde alltså inte få några nämndemän, eftersom de har en egen form av rättsuppfattning.

Eftersom det var mitt egenhändigt skrivna förslag till handlingsprogram som antogs av det extra sverigedemokratiska riksårsmötet i februari 2002 träder jag fram med en kommentar till Lenkens krönika.

Lenken är en idiot. Vidare: Ett politiskt parti har självklart rätt att förespråka ändringar i lagstiftningen, vilken annan funktion skulle ett parti annars ha? Till dess lagen ändrats efter de egna önskemålen kommer förstås samtliga nämndemän i rikets domstolar att döma efter den rätt som är satt. Gör de inte detta skämmer de ut sig och sitt parti, gör sig kanske skyldiga till brott och riskerar att deras felaktiga domar ändras i högre rätt.

För övrigt är handlingsprogrammet mycket förtjänstfullt, i annat fall hade det inte antagits av riksårsmötet, som hade ett alternativt program att välja på. Alternativet var författat av Johan Rinderheim.