För att högtidlighålla minnet av Kristallnatten, som ju inträffade 9-10 november 1938, kommer organisationen Bojkotta Israel Nu (BIN) att 9 november i år inleda en bojkottaktion ("kauf nicht bei Juden") mot den judiska staten Israel. Bland de aktiva i organisationen finns miljöpartisten Per Gahrton, ordförande i Palestinagrupperna i Sverige.
Medlemsorganisationer i BIN: Föreningen Emmaus Björkå, ISM Stockholm och Umeå, KPML (r), Kvinnor för fred Uppsala, Nätverket Bojkotta Israel Malmö och Stockholm, Palestinagruppen i Stockholm och Umeå, Palestinska föreningen i Stockholm, Palestinagrupperna i Sverige, RKU, SSU Kronoberg, Skåne och Stockholm, Svensk-Palestinska ungdomsförbundet i Stockholm, Ungsocialisterna, Ung Vänster Storstockholm, Ung Vänster Skåne, Vänsterpartiet, Vänsterpartiet Storstockholm och Vänsterns studentförbund.
06 november 2005
Gustaf Adolf, Uppsala 2005
Börjar dagen med de högkyrkliga där altarets allraheligaste sakrament står i centrum, fortsätter med de gammalkyrkliga, där intresset graviterar runt ordet och de fosterländska psalmerna. I Odinslund dånar studenthistorian mellan stenväggarna.
Arbetsgivarflört med Sverigedemokraterna?
SDU-ordföranden Martin Kinnunen spekulerar i sin blogg idag om kanske Svenskt Näringsliv flörtar med SD, efter en artikel av organisationens vice VD där han jämför med Danmarks stabila borgerliga regering, stödd av Dansk Folkeparti.
Det är dags för SD:arna att (med en anglicism) "vakna och känna lukten av kaffet". Borgerligheten kommer aldrig att flörta med SD! Vad vice VD:n möjligen kan ha menat är att en flört med Junilistan inför nästa mandatperiod kan leda till en efter svenska förhållanden stabil regering. Lika stabil som i Danmark, givetvis inte med 4-5 partier, men hållbar för mer än en mandatperiod om det vill sig.
Att vice VD:n tänker fel är en annan sak.
Notering 8 november 13:54 Om Kinnunen tittar i Expo 3/2005 kommer han att finna en helsidesannons för Svenskt Näringsliv. Inget bra tecken för SD:aren som vill ha en romans med organisationen.
Det är dags för SD:arna att (med en anglicism) "vakna och känna lukten av kaffet". Borgerligheten kommer aldrig att flörta med SD! Vad vice VD:n möjligen kan ha menat är att en flört med Junilistan inför nästa mandatperiod kan leda till en efter svenska förhållanden stabil regering. Lika stabil som i Danmark, givetvis inte med 4-5 partier, men hållbar för mer än en mandatperiod om det vill sig.
Att vice VD:n tänker fel är en annan sak.
Notering 8 november 13:54 Om Kinnunen tittar i Expo 3/2005 kommer han att finna en helsidesannons för Svenskt Näringsliv. Inget bra tecken för SD:aren som vill ha en romans med organisationen.
Slöddret i Frankrike
I nyheterna från Frankrike får man höra att inrikesministern kallat de upproriska arabynglingarna slödder, t.o.m. avskum.
I en av kommentarerna på LO:s bloggsida ges en fullödig förklaring av ordet "racaille", det ord inrikesministern faktiskt använt. Ordet betyder slödder, värsting eller hårding, och används även av berörda ynglingar i deras beskrivning av sig själva.
I en av kommentarerna på LO:s bloggsida ges en fullödig förklaring av ordet "racaille", det ord inrikesministern faktiskt använt. Ordet betyder slödder, värsting eller hårding, och används även av berörda ynglingar i deras beskrivning av sig själva.
Centern gjorde en bra affär, Hjörne en dålig
Härförleden sålde centerpartiet sin tidningskoncern, uppenbarligen utan särskilt mycket debatt inom partiet. Köpare var en grupp kring folkpartistiska Göteborgs-Posten. Köpesumman var på hela 1,8 miljarder kronor, och då fick man ändå garantier för att tidningarnas ledarsidor även under en kommande period kommer att vara centervänliga.
På moderata Svenska Dagbladets debattsida skrev avsuttna centerkoryféerna Kjell Andersson och Anders Ljunggren att "centerpartiet äger och driver ett av landets mest välskötta medieföretag, Centertidningar AB. Partiets ledning har bestämt sig för att sälja denna verksamhet. Vi ställer oss, som många andra, frågande till motiven och bevekelsegrunderna. Vi är framför allt förvånade över att försäljningen väckt så lite offentlig debatt bland centerpartister. Vi vet att det finns ett betydande motstånd i partiet mot utförsäljningen."
Den gode Kurt Lundgren "Centerpartiet lade på måndagen frivilligt en kvarnsten om halsen vägande 1.8 miljarder kilo - centertidningarna såldes, familjesilvret skingrades; nu återstår för Göteborgs-Posten och de övriga köparna att stycka bytet och skära åt sig de bästa bitarna."
I övrigt de offentliga reaktionerna inte varit starka - inga debattprogram har satts in i statliga SVT eller i GP-konkurrenterna Bonniers' TV4. Var försäljningen bra eller dålig?
I bloggsammanhang brukar jag ofta hålla med ovan citerade Kurt Lundgren. Men i detta fall tror jag själv att centern gjorde rätt. Ett bra sätt att lyckas i affärer är att vara tidigt ute. När nu centern hade en välskött tidningskoncern, vilket sossar och moderater inte hade när de tidigare tvingades göra sig av med sina avisor, så gjorde man rätt i att sälja nu snarare än sen. Mediemarknaden har genomgått stora förändringar till följd av ny teknik, och den utvecklingen kommer att fortsätta.
Hur många kommer om 5-10 år vara beredda att lägga stora summor i prenumerationsavgift till en lokaltidning? Sannolikt betydligt färre än idag. Det kommer nog att visa sig att försäljningen var en god affär för centern, och att man ändå inte skulle kunna fortsätta äga egna tidningar långsiktigt. Gruppen kring Göteborgs-Posten gjorde däremot en sämre affär, de köpte dyrt i vad vi kan rubricera som ett döende marknadssegment.
På moderata Svenska Dagbladets debattsida skrev avsuttna centerkoryféerna Kjell Andersson och Anders Ljunggren att "centerpartiet äger och driver ett av landets mest välskötta medieföretag, Centertidningar AB. Partiets ledning har bestämt sig för att sälja denna verksamhet. Vi ställer oss, som många andra, frågande till motiven och bevekelsegrunderna. Vi är framför allt förvånade över att försäljningen väckt så lite offentlig debatt bland centerpartister. Vi vet att det finns ett betydande motstånd i partiet mot utförsäljningen."
Den gode Kurt Lundgren "Centerpartiet lade på måndagen frivilligt en kvarnsten om halsen vägande 1.8 miljarder kilo - centertidningarna såldes, familjesilvret skingrades; nu återstår för Göteborgs-Posten och de övriga köparna att stycka bytet och skära åt sig de bästa bitarna."
I övrigt de offentliga reaktionerna inte varit starka - inga debattprogram har satts in i statliga SVT eller i GP-konkurrenterna Bonniers' TV4. Var försäljningen bra eller dålig?
I bloggsammanhang brukar jag ofta hålla med ovan citerade Kurt Lundgren. Men i detta fall tror jag själv att centern gjorde rätt. Ett bra sätt att lyckas i affärer är att vara tidigt ute. När nu centern hade en välskött tidningskoncern, vilket sossar och moderater inte hade när de tidigare tvingades göra sig av med sina avisor, så gjorde man rätt i att sälja nu snarare än sen. Mediemarknaden har genomgått stora förändringar till följd av ny teknik, och den utvecklingen kommer att fortsätta.
Hur många kommer om 5-10 år vara beredda att lägga stora summor i prenumerationsavgift till en lokaltidning? Sannolikt betydligt färre än idag. Det kommer nog att visa sig att försäljningen var en god affär för centern, och att man ändå inte skulle kunna fortsätta äga egna tidningar långsiktigt. Gruppen kring Göteborgs-Posten gjorde däremot en sämre affär, de köpte dyrt i vad vi kan rubricera som ett döende marknadssegment.
05 november 2005
Antiantifeminismens intåg i Aftonbladet
Exilskaraborgaren, den unge Ronnie Sandahl, utgjuter sig i Aftonbladet om det stora antalet våldtäkter runt omkring oss. Kalla mig inte feminist, även om jag nu är det, skriver han, och talar om att han nu tagit på sig det vita bandet.
Sandahls sätt att klumpa ihop de grasserande våldtäkterna till en kollektiv skuld för Männen gör mig förbannad, och jag börjar kolla lite på sådant som verkligen utgör kriminogena faktorer. Till min förvåning ser jag att BRÅ och KVV nu helt verkar mörka brottsstatistiken uppdelad på medborgarskap, och slutar min snabbundersökning.
Utan att därför kunna belägga mina påståenden med empiriska fakta talar jag därför bara om att det inte finns någon kollektiv manlig skuld för våldtäkt, men att däremot ålder, etnicitet, utbildningsnivå och socioekonomisk livssituation påverkar benägenheten att bli s.k. "snabbkn-llare".
Visst går det att få ned våldtäktsfrekvensen till nästan noll, men det är inte mödan värt att tala om hur - svenska folket skulle aldrig tycka det mödan värt, man vill hellre ha den "quick fix" som inte finns i verkligheten. Jag kan dock inte hålla mig från att tala om var och när det gick fel; det var när käppen och katekesen försvann från vår svenska skola.
Sandahls sätt att klumpa ihop de grasserande våldtäkterna till en kollektiv skuld för Männen gör mig förbannad, och jag börjar kolla lite på sådant som verkligen utgör kriminogena faktorer. Till min förvåning ser jag att BRÅ och KVV nu helt verkar mörka brottsstatistiken uppdelad på medborgarskap, och slutar min snabbundersökning.
Utan att därför kunna belägga mina påståenden med empiriska fakta talar jag därför bara om att det inte finns någon kollektiv manlig skuld för våldtäkt, men att däremot ålder, etnicitet, utbildningsnivå och socioekonomisk livssituation påverkar benägenheten att bli s.k. "snabbkn-llare".
Visst går det att få ned våldtäktsfrekvensen till nästan noll, men det är inte mödan värt att tala om hur - svenska folket skulle aldrig tycka det mödan värt, man vill hellre ha den "quick fix" som inte finns i verkligheten. Jag kan dock inte hålla mig från att tala om var och när det gick fel; det var när käppen och katekesen försvann från vår svenska skola.
04 november 2005
Politiska skojare
22 oktober höll Pensionärspartiet SPI riksstämma i Nässjö. Ikväll, 13 dagar senare, har partikansliet hunnit så långt som att anmäla detta på partiets hemsida på Internet. Visserligen nämns ingenting i ord, men nu har man anslagit en stor bild på nyvalde partiledaren Brynolf Wendt, 80.
Inaktiviteten är med andra ord bedövande i detta parti. Säljer man sina valsedelsrättigheter till Sjukvårdspartiet har man dock chans att få skicka ett par man till riksdagen.
Inaktiviteten är med andra ord bedövande i detta parti. Säljer man sina valsedelsrättigheter till Sjukvårdspartiet har man dock chans att få skicka ett par man till riksdagen.
Definitioner av mångkultur
Ikväll gläds bloggen över att SD-koryfén Jimmy Windeskog samlat sig till en definition av det för nutida svensk nationalism centrala begreppet (eller snarast: honnörsordet) mångkultur. Enligt Windeskog är mångkultur "det som uppstår när för många olika kulturer möts på en för liten yta så att detta leder till allmän normupplösning, även kallat nollkultur." 1
I sammanhanget kan vara värt att dra sig till minnes vad Windeskog för en kort tid sedan sade till Sydsvenskan, nämligen att "begreppet nation består inte bara av kultur. Det är människorna som skapar kulturen. Och det finns grundläggande olikheter mellan olika folkslag". Må så vara att Sydsvenskan genast stämplade sistnämnda som "ren rasism"; genom att nu äntligen ge sig på begreppet mångkultur ger Windeskog ändå sitt bidrag för att vanligt folk ska kunna börja förstå hur SD:arna tänker.
Tidigare idag bestods vi av Weine Berg definitionen "Olika kulturer ser på omvärlden på olika sätt, därav följer att mångkultur är kolliderande värdegrunder". I Björn Söders postning "Resultatet av mångkulturell politik demonstreras i Paris" delgavs läsaren däremot ingen närmare uppfattning av vad Söder menar med mångkultur.
I Sverigedemokraternas principprogram under punkt 2, "Den nationalistiska principen", sägs inte annat om mångkultur än att statsnationen är nationalstatens motsats, och innebär att det ryms flera nationer inom en och samma stat. Sådana samhällen är ofta mångkulturella, men kan också betraktas som särkulturella där de olika grupperna lever åtskilda snarare än tillsammans.
I handlingsprogrammet "Demokratisk utveckling" bär punkt 3 rubriken "Mångkultur eller demokrati?", men utan att begreppet mångkultur ges någon annan innebörd än det som partiet uppfattar som allmänt negativt och dumt. Inte heller i 1999 års partiprogram erbjöds någon definition av "mångkultur".
I Funebos "Litet nationalistiskt lexikon. Terminologi av internt intresse för aktivister i den nationella rörelsen i Sverige" lär vi oss däremot att mångkulturen är ett politiskt begrepp, där mångkulturen utgör kultursynkretismens första stadium. Kultursynkretism är sedan integration i kulturellt avseende, där medvetenheten om kulturens innehåll och betydelse minskas och gränserna mellan olika kulturer suddas ut, och resulterar i ett kulturellt tillstånd utan självklarheter och kollektiva föreställningar. Slutresultatet är fullständig alienation.
1 5 november 2005, kl. 11.52: Tyvärr höll Windeskogs egen definition av mångkultur bara en dag. Idag har han ändrat sig till följande definition: "Mångkultur är det som uppstår när för många olika kulturer (och eller nationer) möts på en för liten yta så att detta leder till allmän normupplösning, även kallat nollkultur." Som synes står den nya windeskogdefinitionen närmare vad han sade i Sydsvenskan.
I sammanhanget kan vara värt att dra sig till minnes vad Windeskog för en kort tid sedan sade till Sydsvenskan, nämligen att "begreppet nation består inte bara av kultur. Det är människorna som skapar kulturen. Och det finns grundläggande olikheter mellan olika folkslag". Må så vara att Sydsvenskan genast stämplade sistnämnda som "ren rasism"; genom att nu äntligen ge sig på begreppet mångkultur ger Windeskog ändå sitt bidrag för att vanligt folk ska kunna börja förstå hur SD:arna tänker.
Tidigare idag bestods vi av Weine Berg definitionen "Olika kulturer ser på omvärlden på olika sätt, därav följer att mångkultur är kolliderande värdegrunder". I Björn Söders postning "Resultatet av mångkulturell politik demonstreras i Paris" delgavs läsaren däremot ingen närmare uppfattning av vad Söder menar med mångkultur.
I Sverigedemokraternas principprogram under punkt 2, "Den nationalistiska principen", sägs inte annat om mångkultur än att statsnationen är nationalstatens motsats, och innebär att det ryms flera nationer inom en och samma stat. Sådana samhällen är ofta mångkulturella, men kan också betraktas som särkulturella där de olika grupperna lever åtskilda snarare än tillsammans.
I handlingsprogrammet "Demokratisk utveckling" bär punkt 3 rubriken "Mångkultur eller demokrati?", men utan att begreppet mångkultur ges någon annan innebörd än det som partiet uppfattar som allmänt negativt och dumt. Inte heller i 1999 års partiprogram erbjöds någon definition av "mångkultur".
I Funebos "Litet nationalistiskt lexikon. Terminologi av internt intresse för aktivister i den nationella rörelsen i Sverige" lär vi oss däremot att mångkulturen är ett politiskt begrepp, där mångkulturen utgör kultursynkretismens första stadium. Kultursynkretism är sedan integration i kulturellt avseende, där medvetenheten om kulturens innehåll och betydelse minskas och gränserna mellan olika kulturer suddas ut, och resulterar i ett kulturellt tillstånd utan självklarheter och kollektiva föreställningar. Slutresultatet är fullständig alienation.
1 5 november 2005, kl. 11.52: Tyvärr höll Windeskogs egen definition av mångkultur bara en dag. Idag har han ändrat sig till följande definition: "Mångkultur är det som uppstår när för många olika kulturer (och eller nationer) möts på en för liten yta så att detta leder till allmän normupplösning, även kallat nollkultur." Som synes står den nya windeskogdefinitionen närmare vad han sade i Sydsvenskan.
Lysenkoism i Sverige
Nu är Tiina Rosenberg på förslag som professor i genusvetenskap vid Lunds universitet. Ännu ett bevis på att genusvetenskap är lysenkoism! Tillika ett bevis på att det idag går bra att skriva av andras böcker när man jagar professur.
Svensk TV om upproret i Frankrike
Medan stora grupper av proletariserade "beurres", nordafrikaner, fortsätter sätta sig upp mot statsmakten i norra Frankrike fortsätter svenska massmedier att slå blå dunster i ögonen på vanligt folk.
Jag passade på att göra en studie av morgon-TV idag. Olle Svenning på Aftonbladet flimrade förbi som hastigast och vågade säga "beurres". TV4 hade bjudit in Kurdo Baksi och ung svensk-kurdiska. Tjejen tyckte synd om de första två omkomna ungdomarna, men tyckte i övrigt bara att det var naturligt och bra med lite kravaller. Kurdo var på djupt vatten direkt, eftersom han till skillnad från tjejen inte kände till integrationsproblematiken i Frankrike. Han slängde dock in en vild gissning på uppror även i Sverige 2011-2012 om inte den positiva särbehandlingen snarast ökar.
Statsägda SVT hade tyckarpanel 7.45-08.00. Schultz, Kjöller och Etzler, två bonnierredaktörer och en (v)-märkt, diskuterade (s)-kongressen i 9 minuter, Bosse Ringholms idrottsklubb i 3, för att sedan runda av med några lagom infantila tankar om Frankrike de 3 minuterna före 8-nyheterna.
Samhällsdebatten i Sverige är verkligen vital. Många åsiktsriktningar kommer fram och ingen bangar för att sticka ut hakan.
Jag passade på att göra en studie av morgon-TV idag. Olle Svenning på Aftonbladet flimrade förbi som hastigast och vågade säga "beurres". TV4 hade bjudit in Kurdo Baksi och ung svensk-kurdiska. Tjejen tyckte synd om de första två omkomna ungdomarna, men tyckte i övrigt bara att det var naturligt och bra med lite kravaller. Kurdo var på djupt vatten direkt, eftersom han till skillnad från tjejen inte kände till integrationsproblematiken i Frankrike. Han slängde dock in en vild gissning på uppror även i Sverige 2011-2012 om inte den positiva särbehandlingen snarast ökar.
Statsägda SVT hade tyckarpanel 7.45-08.00. Schultz, Kjöller och Etzler, två bonnierredaktörer och en (v)-märkt, diskuterade (s)-kongressen i 9 minuter, Bosse Ringholms idrottsklubb i 3, för att sedan runda av med några lagom infantila tankar om Frankrike de 3 minuterna före 8-nyheterna.
Samhällsdebatten i Sverige är verkligen vital. Många åsiktsriktningar kommer fram och ingen bangar för att sticka ut hakan.
Rasanalys av Paris-uppror
Weine Berg fortsätter jobba för att få uteslutas samtidigt som "läromästaren" Jimmy Windeskog ur sverigedemokraterna. Medan Björn Söder talar om misslyckad mångkulturell politik gör Berg en analys av rasens betydelse för det uppror som nu sprider sig från ort till ort i norra Frankrike.
Betänk skillnaden vid naturkatastrofen i Thailand där Tsunamin dödade hundratusentals människor och katastrofen i New Orleans där bara en bråkdel dödades. Varför blev det inga upplopp, gruppvåldtäkter och plundringar i Tsunamins spår?
Frågan lämnas obesvarad, men Berg har uppenbarligen läst och förstått de rasteoretiska och historierevisionistiska böcker han beställt från Nordiska Förlaget. Han tar översvämningen av New Orleans som illustrerande exempel, där enligt Berg "de afrikanskättade..gick till attack mot det amerikanska samhället", andra lågstående folkgrupper ser han i Ronna, där det var "syrianerna som gick till attack mot det svenska samhället" och slutligen i Frankrike där "nordafrikanerna..går till attack mot det franska samhället". Med Thailand förhöll det sig däremot annorlunda.
Berg levererar sedan det som Windeskog aldrig lyckats med, en verklig definition av mångkultur: Olika kulturer ser på omvärlden på olika sätt, därav följer att mångkultur är kolliderande värdegrunder.
Jag har länge funnit det frustrerande att försöka debattera mångkultur med personer som verkar ha väldigt dimmiga uppfattningar om vad mångkultur egentligen är, må de sedan vara för eller emot. Det ska ärligen sägas att nämnde Windeskog inte är den ende som gått bet på att ge en definition, även om det kan misstänkas att hans definition utgörs av ett likhetstecken med ras. Samma brist på definition av mångkultur vidlåter dock även Expressens ledarsida.
Vad som dock kan noteras i Bergs postning om upproret i Frankrike är att han verkar göra åtskillnad mellan ras och mångkultur. Vad är det annars för mångkultur som det handlar om i New Orleans? Såvitt känt har de allra flesta svarta i USA anor i landet i väl mer än 150 år.
En sista invändning mot Bergs analys är hans ständigt återkommande generaliseringar. Det sägs aldrig det är "nordafrikaner" som gjort uppror i förorterna till Paris. Nej, det är "nordafrikanerna". Min egen uppfattning är att inte förneka olika kollektiva fenomen, men att ändå alltid försöka ge den enskilda individen chansen att bevisa sig och sin goda vilja. Jag uppfattar inte att Berg har en sådan inställning. För vissa människor verkar han anse att det är kört redan från början.
Betänk skillnaden vid naturkatastrofen i Thailand där Tsunamin dödade hundratusentals människor och katastrofen i New Orleans där bara en bråkdel dödades. Varför blev det inga upplopp, gruppvåldtäkter och plundringar i Tsunamins spår?
Frågan lämnas obesvarad, men Berg har uppenbarligen läst och förstått de rasteoretiska och historierevisionistiska böcker han beställt från Nordiska Förlaget. Han tar översvämningen av New Orleans som illustrerande exempel, där enligt Berg "de afrikanskättade..gick till attack mot det amerikanska samhället", andra lågstående folkgrupper ser han i Ronna, där det var "syrianerna som gick till attack mot det svenska samhället" och slutligen i Frankrike där "nordafrikanerna..går till attack mot det franska samhället". Med Thailand förhöll det sig däremot annorlunda.
Berg levererar sedan det som Windeskog aldrig lyckats med, en verklig definition av mångkultur: Olika kulturer ser på omvärlden på olika sätt, därav följer att mångkultur är kolliderande värdegrunder.
Jag har länge funnit det frustrerande att försöka debattera mångkultur med personer som verkar ha väldigt dimmiga uppfattningar om vad mångkultur egentligen är, må de sedan vara för eller emot. Det ska ärligen sägas att nämnde Windeskog inte är den ende som gått bet på att ge en definition, även om det kan misstänkas att hans definition utgörs av ett likhetstecken med ras. Samma brist på definition av mångkultur vidlåter dock även Expressens ledarsida.
Vad som dock kan noteras i Bergs postning om upproret i Frankrike är att han verkar göra åtskillnad mellan ras och mångkultur. Vad är det annars för mångkultur som det handlar om i New Orleans? Såvitt känt har de allra flesta svarta i USA anor i landet i väl mer än 150 år.
En sista invändning mot Bergs analys är hans ständigt återkommande generaliseringar. Det sägs aldrig det är "nordafrikaner" som gjort uppror i förorterna till Paris. Nej, det är "nordafrikanerna". Min egen uppfattning är att inte förneka olika kollektiva fenomen, men att ändå alltid försöka ge den enskilda individen chansen att bevisa sig och sin goda vilja. Jag uppfattar inte att Berg har en sådan inställning. För vissa människor verkar han anse att det är kört redan från början.
03 november 2005
Mångkulturell politik?
Björn Söder skriver på sin partiblogg om "resultatet av mångkulturell politik" som "demonstreras i Paris". Han använder det danska uttrycket "utlänningspolitik" och kommer fram till att risken för öppet uppror i dagens invandrarghetton bäst bekämpas "genom den ansvarsfulla assimileringspolitik som Sverigedemokraterna förespråkar". Kanske är det bra, det han skriver, men svaret hänger i luften. Vad är det egentligen Söder skriver?
Är det i första hand flykting- eller integrationspolitiken han analyserar i sin postning? Det skulle också vara intressant att ta del av den ansvarsfulla assimileringspolitik partiet förespråkar, och hur denna politik motverkar vad som SD:s förre partisekreterare Jan Milld kallar ockupantbeteende. Trots att det handlar om ett centralt politikområde för SD tror jag inte partiet preciserat sin politik här. I vart fall inte sedan Anders Klarström gjorde det i musikalisk form.
Den tredje och viktigaste frågan är dock denna: Vad är mångkulturell politik, och vad är överhuvudtaget mångkultur för Björn Söder? Jag är inte alldeles säker på att Söders anhängare har samma definition som han själv. Den första kommentaren till hans postning är signerad Defcon 5. Den som kan sitt Hollywood vet att denna kryptiska förkortning betyder fullskaligt termonukleärt krig, vilket väl ska symbolisera kommenterarens lösning på "mångkulturen".
Är det i första hand flykting- eller integrationspolitiken han analyserar i sin postning? Det skulle också vara intressant att ta del av den ansvarsfulla assimileringspolitik partiet förespråkar, och hur denna politik motverkar vad som SD:s förre partisekreterare Jan Milld kallar ockupantbeteende. Trots att det handlar om ett centralt politikområde för SD tror jag inte partiet preciserat sin politik här. I vart fall inte sedan Anders Klarström gjorde det i musikalisk form.
Den tredje och viktigaste frågan är dock denna: Vad är mångkulturell politik, och vad är överhuvudtaget mångkultur för Björn Söder? Jag är inte alldeles säker på att Söders anhängare har samma definition som han själv. Den första kommentaren till hans postning är signerad Defcon 5. Den som kan sitt Hollywood vet att denna kryptiska förkortning betyder fullskaligt termonukleärt krig, vilket väl ska symbolisera kommenterarens lösning på "mångkulturen".
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)