Pilsäters skam nu dubbelt så stor

När Karin Pilsäter 19 februari, omedelbart efter sin fyllekörning, axlade ansvaret för vad hon gjort, var bloggen i extas och utnämnde henne till enda karl'n i riksdan. Därför kändes det extra bittert onsdagen 8 mars på morgonen, när rediga Ingela Agardh prövande utrönte Pilsäters avsikter där hon helt skamlöst satt i TV-soffan och deklarerade att hon nu gjort sin bot och kommer tillbaka till riksdagen.

Min nyvunna respekt för denna kvinna är helt borta. Ett sånt hån har jag inte blivit utsatt för på flera månader. Tror Pilsäter att allt är glömt efter två veckor?

Syskonen Scholl om Sverige

“Ingenting är ett kulturfolk ovärdigare än att utan att göra motstånd, låta sig regeras av en ansvarslös och åt dunkla drifter hemfallen härskarklick. Är det inte så att varje hederlig svensk idag skäms för sin regering, och vem av oss kan ana vidden av den skam, som vi och våra barn kommer att drabbas av, när en gång fjällen fallit från våra ögon, och de grymmaste brott som inte känner några som helst gränser avslöjas?

Om det svenska folket redan är så korrumperat till sitt innersta väsen, och så fördärvat att det utan att lyfta ett finger, i lättsinnig förtröstan på en historiens tvivelaktiga lagbundenhet, offrar det högsta som en människa äger och som höjer henne över alla andra varelser, nämligen den fria viljan, och offrar människans frihet att själv ingripa i historiens gång och låta den underordna sig hennes förnuftiga beslut - om svenskarna redan har blivit så renons på all individualism, redan i så hög grad har förvandlats till en själlös och feg massa, ja då förtjänar de att gå under."

--- Inledningen på Vita Rosens första flygblad, utdelat i München 1943. I texten ovan har ordet tysk har bytts ut mot ordet svensk.

Skammens dag mot sitt slut

Skammens dag går mot sitt slut. Den internationella kvinnodagen, 8 mars. En dag om året när en onaturlig och påtvingad jämställdhet ska manifesteras öppet. I Sverige är det som tur är få människor som bryr sig om 8 mars.

Passande nog manifesteras denna dag av sosseinriktade kvällstidningen Aftonbladet med ett långt inlägg av den statliga feministprofessorn Tiina Rosenberg. Hon orerar om feminismen som en "samling emancipatoriska teorier" som strävar efter frigörelse från "strukturer som heterosexuella kärnfamiljer, äktenskap etc", och avslutar sitt inlägg med en av virtuella haschångor bemängd fråga om vi ska välja anpassning eller genusrevolution.

Fi donc.

Bodströmsamhället gör fiasko på Landvetter

Vår vän Thomas Bodström bygger träget vidare på sitt bodströmsamhälle, och snart känns det som om vi är sekundövervakade från vaggan till graven. Till vilken nytta? Medan hederligt folk sätts åt gör brottslingarna som de vill.

Staten kan inte garantera försörjningen av betalningsmedel, något som vi gjordes medvetna om redan förra året, när värdetransporterna fick körförbud av Yrkesinspektionen. Nu har det gått ett steg längre - nu kan rånarna köra rakt in på en av landets största flygplatser och råna ett angörande flygplan!

Vad händer härnäst, undrar man. Kommer bovarna att storma in i riksdagshuset och tvinga de rika knösarna därinne att tömma sina fickor? Svaret är nej, riksdagshuset är väl snart det enda stället som är tillräckligt hårt bevakat för att vara säkert mot tjuvar från utsidan.

Fem friska motioner till kyrkorådet

Nyvalda Margareta Sandstedt (SD) trampar på i ullstrumporna i nya uppdraget som ledamot i kyrkorådet, Bomhus församling, Gävle. Hon vill få rejäl fart på verksamheten, och hon vill föra fram en del egna dogmer, där de gamla inte riktigt räcker till.

Margareta Sandstedt lämnade i slutet av februari in fem olika motioner. I den första förklarar hon Nattvarden "som ett kyrkligt mysterium där relationen mellan Kristus och människan är unik. Därför borde den alltid höra till varje gudstjänst där prästen på ett enkelt sätt kan uttyda nattvardens betydelse. Kristus blod för oss utgivet, gör oss lika honom, och identifikationen gör att vi kan känna släktskap och delaktighet i den kristna tron". Sandstedts närmast magiska upplevelse av Nattvarden bryts dock av slutdelen av hennes nattvardsdogm, där hon snarast i baptistiska termer talar om Nattvardens symbolik.

Ifråga om predikans roll i gudstjänsten bär Sandstedts förslag en mer luthersk prägel. I sitt andra förslag till kyrkorådet vill hon ändra i Svenska kyrkans gudstjänstordning och efter predikan föra in ett nytt moment i gudstjänsten: Ett debattforum, som infinner sig efter predikans och gudstjänstens vanliga avslutande vilket enligt Sandstedts förmenande inställer sig redan efter 45 minuter. Under debattforum ska predikan diskuteras och analyseras. Huruvida tidsramen stämmer för Sandstedt blir lite osäkert, som hon ju i sitt första förslag yrkar att alla gudstjänster i Bomhus ska vara nattvardsmässor.

I ett tredje förslag för Sandstedt fram något mindre banbrytande förslag. Hon vill sammanlysa gudstjänsterna under kyrkoårets stora högtider, så att dessa äger rum i ett mindre antal av Gävles kyrkor.

Ett minskat antal gudstjänstbesökare kan tyda på att den kristna livskraften är på utdöende. Kanske ett symptom att ta på allvar om man vill likna gudstjänsten vid det kristna hjärtat. Ett svagt hjärta bör behandlas med stötvis energi till att i första hand inriktas på kristendomens avgörande och historiska händelser.

I ett fjärde förslag efterlyser Sandstedt bibelstudiegrupper i Bomhus församling, något som väl inte kan uppfattas som annat än ett gott förslag. I sitt femte och sista förslag för den här gången går dock Sandstedt lite längre, och blir nationalistisk: Här menar hon att Bomhus församling på ett aktivt sätt bör erbjuda kristendomsundervisning till näraliggande daghem:

Ett önskemål är att Bomhus församling tar kontakt med närstående daghem för en dialog om förutsättningen att en gång i vecka erbjuda barngrupper för att komma till kyrkan. Då detta förslag är tänkt att hållas på vardagar blir det felaktigt att kalla timmarna för ”söndagsskola” Det kanske bli Tisdagsskola eller Torsdagsskola i stället. Detta ska givetvis vara frivilligt och i samråd med föräldrarnas godtycke. Vi anser detta vara ur ett kulturbevarande intresse som pekar på Sverige som ett kristet land. Det uppväxande släktet bör därför bekanta sig med vår kristendomshistoria som en del i skolans övriga undervisning.

OK att använda "SD Trollhättan" i valet!

Som bekant har ju förre distriktsordföranden i SD Väst och ordföranden i SD Trollhättan, Gorm Lind, uteslutits ur sverigedemokraterna och bildat ett lokalt parti med arbetsnamnet ”SD Trollhättan".

Det tilltänkta partinamnet har givetvis fått SD Riks att reagera. Genom sin presstalesman Jonas Åkerlund har partiet förklarat för Expo att man anser sig ha ensamrätt på partinamnet "SD" och inte kan acceptera att få konkurrens av "SD Trollhättan" i kommunalvalet i Trollhättan i höst.

Själv anser jag detta självklart vara en intressant utveckling - jag tycker SD borde lägga ner helt och intresserade SD:are borde istället bilda lokala partier. Den senaste tiden har jag funderat en del på vad som egentligen skyddas när en partibeteckning registreras hos valmyndigheten. Jag har hört mig för hos valmyndigheten, som tydligen inte alls reagerat över att det kan finnas en lucka i lagen, om man nu vill se problemet som sådant. Jag har vidare hört mig för hos Arne Åhman på länsstyrelsen i Uppsala, efter att först ha kontrollerat Åhmans kompetens med landets främste valtekniske expert, Willy Hagel på Uppsala stift.

De regler som finns på det här området finns i vallag, valförordning och regeringsform, och inte någon liten form i valmyndighetens mycket korta författningssamling. Praxis är vad som utgör valprövningsnämndens beslut genom tiderna. De två praktiska frågeställningar som Gorm Lind och rebellerna i Trollhättan främst har anledning att ställa sig är om man kan beställa valsedlar i namnet "SD Trollhättan" och om dessa sedan räknas utbrytarna till godo vid röstsammanräkningen i höst.

Den lucka i lagen som jag nämnde består i möjligheten att beställa valsedlar i partinamn som inte kan registreras på grund av att det är för likt ett redan registrerat partinamn eller ett partinamn som avregistrerats för högst fem år sen på grund av att partiet bytt namn. En valsedel för t.ex. "Arbetarepartiet-Socialdemokraterna" kan endast beställas av valsedelbeställare som vederbörligen utsetts och anmälts av partiet ifråga. Men en valsedel för ett parti som "Socialdemokratiska partiet" (som inte finns i verkligheten) kan jag själv gå in och beställa i morgon. Någon egentlig möjlighet till missbruk (annat än lån av goodwill) finns inte, vilket framgår av rättsfallshänvisningarna längst ner i denna postning. Uppstår risken att väljarna förväxlar ett seriöst parti med ett lurendrejeriparti så kommer rösterna på lurendrejeripartiet att tillgodoräknas det seriösa partiet i röstsammanräkningen.

Det kanske främsta skyddsintresset i vallagen är inte att skydda de existerande partierna och deras politiska varumärken, utan att skydda väljaravsikten, med den begränsning denna får inom systemet med jämkade uddatalsmetoden med spärr. Det vore inte möjligt för Gorm Lind att ställa upp i valet i ledningen för ett parti med namnet "SD", på grund av att förväxlingsrisken hotar den riktiga väljaravsikten. Men kallar man sig "SD Trollhättan" och dessutom bedriver valkampanj, då kommer det att var fullt möjligt och rimligt för väljarna att skilja det officiella SD från rebellernas SD.

Om det nu verkligen blir en valsatsning från Gorm Lind och andra SD-uteslutna i Trollhättan vållar det SD Riks nya bryderier. Frågan är väl först huruvida det blir några kandidater över för SD; kommer man att kunna sätta upp en egen lista i Trollhättans kommun? Ett alternativ vore att komma överens med rebellerna och låta dessa få Trollhättan i utbyte mot lokal hjälp med valsedlar och flygblad, men detta skulle då ge dålig publicitet eftersom SD Riks anklagat Gorm Lind för mindre smickrande saker.

Man kunde förstås tänka sig att det officiella SD inte ställer upp i Trollhättan, men detta vore förstås en stor prestigeförlust och även vålla följdförluster på riksdags- och regionrösterna från kommunen. Sannolikast ställer man upp en lista med ett par personer, och om inga nya misstag sker anmäler man kandidaterna för att spärra listan och undvika att lokala väljare "skriver in" Gorm Lind på ett personligt SD-mandat.

Principen om väljaravsikt återfinns i valprövningsnämndens beslut 1983:12. Intressant i fallet SD och Trollhättan är också bl.a. besluten 1988:11 och 1988:10. Av betydelse är enligt 1982:21-22 om det i ett visst fall faktiskt finns fysiskt existerande och konkurrerande valorganisationer med snarlika namn.

Jansson förlovad

På sin personliga webbsida tillkännagav i går eftermiddag den avsatte partiledaren Mikael Jansson (SD) att han förlovat sig med Liselott Löfgren (ND).

Paret träffades under den resa till Teutoburgerskogen, vilken de båda förra året deltog i. Resan arrangerades av Reine Wikström som senare uteslöts ur sverigedemokraterna. Jansson, som brutit upp från ett långvarigt förhållande, bor numera ensam i centrala Örebro. Fästmön är nationaldemokraternas internationella sekreterare. Många bedömare tar fästmöns politiska engagemang som intäkt för att Jansson inte kommer att kandidera för sitt parti ens på kommunal nivå vid valen i september. Såvitt känt är han fortfarande distriktsordförande i SD Örebro.

Wiklander om migrationspolitiken

Sverigedemokraternas vice partiordförande Tony Wiklander gör sig i mångt och mycket till tolk för samma politiska åsikter som Sten Andersson i Malmö. Nu senast bloggade Wiklander 4 mars om "en ny invandrings- och integrationspolitik". Han skrev sammanfattningsvis:

"Det kan inte ställas krav på att svenskarna ska ändra sig, utan integrationspolitiken måste vila på frivillighet. Riktmärket bör vara att det inte ska finnas etniska enklaver i det svenska samhället. Detta kan undvikas genom en kontroll av den fortsatta invandringen och att de som redan invandrat anpassar sig till Sverige, inte tvärtom. De som inte kan eller vill anpassa sig bör återvända hem."

Kanhända får vi under den närmaste tiden ske en idémässig offensiv från Tony Wiklander. I ett parti som idag är fattigt på salongsfähiga ideologer kan detta ställa till oordning för den partiopposition som på riksårsmötet hoppas kunna peta bl.a. Wiklander.

Visserligen kan åsikter som de ovan refererade snabbt stämplas som ickenationalistiska - Wiklander talar ju om fortsatt och kontrollerad invandring, inte totalstopp för invandringen, men en sann SD:are håller alltid upp ett fuktat finger för att känna vartåt det blåser, och han inser att folket i de fina salongerna har svårt att värja sig mot en Tony Wiklander eller en Sten Andersson.

Moderat lyteskomik

Moderaterna gråter krokodiltårar över sossarnas påståenden om att Reinfeldt är en simpel sexualbrottsling. Själva håller de sig dock inte för goda för att ägna sig åt lyteskomik.

Självaste MUF-basen Johan Forsell skickade 23 februari upp denna gamla valaffisch från vänsterpartiet i Haparanda på sin blogg. Syftet är uppenbart: Att göra sig lustig över "underklassens undermåliga arvsanlag". Detta intryck förstärks sedan av att bilden getts förvridna proportioner.

Nytt parti i Trollhättan?

Gorm Lind i Trollhättan har vägrat att lämna sverigedemokraterna (SD) frivilligt, och har istället låtit sig uteslutas tillsammans med sin gamla lokalavdelningsstyrelse. Partiledaren Jimmie Åkesson säger idag till Trollhättans Tidning att man uteslutit Lind för "grov ekonomisk försummelse".

Men striden är inte över: 1) Efter vad Gorm Lind säger till tidningen kommer partioppositionens olika schatteringar att försöka peta delar av den nuvarande partistyrelsen, och 2) gamla Sverigedemokraterna Trollhättan (d.v.s. SD Trollhättan) ska ha bildat det nya lokala partiet "SD Trollhättan".

Lind koncentrerar sitt angrepp på SD till kritik mot vice partiledaren Tony Wiklander, som anklagas för brottslighet och för att ha stulit från partiet! Detta kan vara taktiskt riktigt av Lind, eftersom Wiklander vid distriktsårsmötet i Syd i år visade sig ha stöd av bara omkring halva sitt eget distrikt. Samtidigt avslöjar dock Lind detaljer som lämnar SD vidöppet för stämningar och krav från tidigare medlemspartier i Skånes Väl.

Om Lind verkligen bildat ett lokalt parti har han passerat en gräns som gör det svårt för honom att någonsin accepteras som SD:are igen. Trots detta kan det vara inflytande från honom som blir den viktigaste faktorn på det snart instundande riksårsmötet. Det kan inte uteslutas att partiledningen måste offra Tony Wiklander för att själv sitta säker. Man står mellan Scylla och Charybdis: Offras Wiklander riskerar man sina mandat i regionfullmäktige i Skåne, och det skulle även kunna kasta grus i maskineriet vad gäller samröret med Dansk Folkeparti.

En svår nöt att knäcka för Åkesson och Söder.

---

2006-03-03 18.45: Ändrad rubrik.

Stockholmsdistriktets nya styrelse

Idag publicerades en årsmötesrapport från SD Stockholms län i SD-Kurirens nätupplaga. Det framgår tyvärr att distriktet gått tillbaka sedan förra året, när man kunde välja 23 riksårsmötesombud för Stockholms kommun och län. I år var siffran nere i 21.

Som tidigare rapporterats i bloggen omvaldes Johan Rinderheim som distriktsordförande, sedan bytte Arnold Boström och David Lång plats med varandra på vice-posterna så att Lång numera är 1:e vice ordförande, vilket han var även förrförra året.

Åkessontrogna partistyrelseledamoten Anna Hagwall välkomnades tillsammans med Dan Kareliusson tillbaka i distriktsstyrelsen efter ett år ute i kylan. Nya i styrelsen är också Alf Grevhagen och Eva Remnebratt, samt SDU-representanten Oscar Sjöstedt. Den enda ordinarie ledamoten som är kvar från förra årets styrelse är rinderheimbeundraren och partikanslichefen Niclas Carlberg.

Förra årets nyvalda styrelseledamöter Johnny Levin och Jonathan Stagh (SDU) lät sig i år väljas till suppleanter tillsammans med nye Staffan Ahnberg. Från förra årets distriktsstyrelse försvinner Heidi Abramsson, syster till ND:s partiorganisatör. Hon har flyttat från Nynäshamn till D-län, och sitter numera med i Adam Marttinens nya sörmlandsstyrelse. Borta är också Mårten Svanborg och suppleanterna Anette Martinsson, Ove Karlsson och Janina Sandlund.

De många ändringarna i distriktsstyrelsen visar med eftertryck att man fortfarande letar efter folk med "gott sittfläsk". Distriktsstyrelsemötena kan ibland dra ut på tiden, i synnerhet när ordföranden inspirerad låter tanken flyga.

Arne träder fram

Arne Andersson träder nu fram ur skuggorna. Den nygamle SD-basen i Timrå säger att Martin Klausen avgått på grund av "anstormning medialt" och inget annat. Anstormning medialt? En liten notis i Sundsvalls Tidning, ett omnämnande i Sveriges Radio Västernorrland, en artikel i Expo och några postningar här i bloggen.

Spekulanter på förtroendeposter och plats på SD:s valsedlar får härmed varnas: Den som inte pallar för mer än en notis i lokaltidningen bör avstå från att bli aktiv SD:are. Det går inte att smyga fram i det fördolda och bli SD-märkt makthavare.