Lördag på Fyrishov

Besökte Fyrishov idag, för att köra ett pass i 50-metersbassängen. Tog en paus i cafeterian och kunde se hur en barnfamilj från Gottsunda "markerat" ett helt bord med diverse handdukar, väskor medans de doppade sig i äventyrsbassängen. Kunde inte undgå tanken att dylikt beteende borde belönas genom piskning med en stålwire. Hur ska man kunna fortsätta driva badanläggningar om inte folk visar respekt? Tanken bleknade snabbt när jag sedan satte mig i bastun. En grupp finska romer vältrade in och klagade högljutt över den bristande bastuhettan. Strax for flera av dem ut i duschutrymmena och hämtade in skräpkorgar fyllda med vatten, vilket de hävde över bastuaggregatet, så att hett vatten stänkte på närasittande barn på de lägre lavarna. En plötslig hetta blev naturligtvis resultatet, lika naturligt som att aggregatet sedan tillfälligt svalnade av som en effekt av vattenmängderna. Jag gick ut. I omklädningsrummet visade det sig att romerna avstått från att använda klädskåp, utan istället vräkt sina kläder över alla lediga ytor på bänkarna. Av döma av prislappar o.dyl. var kläderna alldeles nyligen inköpta på Dressman.

Den partilöses förklaring

Som tidigare anmälts på denna sida har ju f.d. partisekreteraren i Sverigedemokraterna (SD), Janne Milld, lämnat partiet. På sin personliga webbsida förklarar han varför. Han säger bl.a.

Det har ju förekommit fall där SD-medlemmar lämnat partiet för att sedan kasta sig i armarna på de politiskt korrekta med anklagelser om hur "rasistiskt" SD är. Jag tillhör inte den kategorin, jag söker inte samhällsupplösarnas bifall.

Jag håller alldeles med den gode Janne. Det vore fel, anser jag, att anse SD som parti som mer rasistiskt än något annat parti, och att med sådana anklagelser kasta sig i "samhällsupplösarnas" armar. När jag själv av samvetsskäl såg mig nödsakad lämna SD sade jag däremot som det var, nämligen att det i SD finns nazistiska tendenser och en hemlig agenda.

Vad som är mest samhällsupplösande - nazism, kommunism, nyliberalism eller annat - kan debatteras. Något (objektivt) sant svar finns inte få. Vad som är säkert är att samhällsförändring genom parlamentariskt arbete fordrar massornas stöd.

Personkult

Jag räknade nyss antalet Åkesson-bilder på sverigedemokraterna.se. Enbart på startsidan syns inte mindre än sju (säg 7) olika bilder på den nyvalde partiordföranden i Sveriges näst största parti utanför riksdagen. På andra personer är totalantalet en, nämligen en bild på en anonym SD:are på kurs.

Det här amatörmässiga försöket att söka odla en personkult kring en i och för sig sympatisk politiker ger ju ett löjets skimmer över hans parti. Vad är det - Grönköpings Veckoblad eller ett parti i verkligheten?

Lämnar skeppet

På exilen rapporteras nu att framstående nationelle profilen Janne Milld lämnat Sverigedemokraterna (det sjunkande skeppet?). Vi önskar honom isåfall lycka till med Sverige i Centrum, ett projekt som han nu ska driva tillsammans med Björn Hammarbäck.

Vi hoppas dock att Janne idkar självkritik och nu tar avstånd från det beryktade 33-punktsprogrammet.

Nytt hot mot interndemokratin i Sverigedemokraterna

Interndemokratin i Sverigedemokraterna (SD) utsätts nu för ytterligare ett hot. Vid sitt junimöte har SD:s partistyrelse ensidigt beslutat sänka avgiften för livstids medlemskap från 2 000 kr till 1 000 kr. Varför genomförs denna förändring nu, och på detta sätt? Ett samband med det nya mer demokratiska sättet att utse riksårsmötesombud kan inte uteslutas.

I reguljära demokratiska partier fastställs den centrala medlemsavgiften normalt av partikongressen.

Dick Erixon avslöjad som pseudoliberal

Förre centerpampen och nuvarande liberalkonservative Dick Erixon har en blogg, där han framställt många intressanta observationer och åsikter. I en kommentar till AFA-angreppet mot Sverigedemokraterna i Rottne 5 juni i år avslöjar sig dock obönhörligt som föga mer än en pseudoliberal. Så här skriver Erixon om skillnaden mellan Åke Greens böghets och Sverigedemokraterna som parti:

"Skillnaden mellan pingstpastor Åke Green och sverigedemokraterna är att Green aldrig förespråkat våld eller hat mot minoriteter. Green anser att vissa livsstilar är moraliskt fel, vilket han har rätt att tycka inom ramen för yttrandefriheten, enligt min mening."

Detta är naturligtvis ingen logiskt hållbar argumentation, om man ger sig ut för att vara liberal. Jag tycker inte man behöver säga så mycket mer om Erixons pseudoliberalism, än att citera liberalismens grand homme John Stuart Mill:

"Åsikten att till exempel spannmålshandlare svälter ut de fattiga eller att privategendom är stöld, bör obehindrat få komma till uttryck, om den endast cirkulerar i pressen, men den kan med rätta bli föremål för rättsligt ingripande, om den muntligen förfäktas inför en uppretad folkmassa som samlats framför en spannmålshandlares magasin."

Det är givetvis principiellt ointressant om staten medelst egen personal ingriper mot oönskat tal, eller om man som i Rottnefallet tillåter organiserade ligister sköta "våtjobbet". Vad Mill säger är att alla åsikter ska tillåtas komma till uttryck - det kan endast vara formen för åsikts- och yttrandefriheten som kan tillåtas vara begränsad. Undertecknad, som säkerligen är en av Sverígedemokraternas på rationella grunder starkaste kritiker, måste konstatera att Dick Erixon helt vill förbjuda vissa åsikter. Det riktiga om nu Sverigedemokraterna förespråkar våld mot minoriteter vore att förbuda deras partiledare Jimmie Åkesson att på Rinkeby Torg agitera inför en publik av tusen uppeggade ariska raskrigare. Däremot inte att helt förbjuda honom tala.

Sverigedemokraterna omnämnt idag på nd.se

”Det är typiskt för dessa fega låtsasrevolutionärer att anfalla den invandringskritiska organisation i Sverige som har minst förmåga att försvara sig mot politiskt våld”

Sverigedemokraterna omnämnt vid Folkets Marsch

Faktum är, att om vi bortser från åtta sverigedemokrater som just nu sitter och dricker kaffe i en bunker på Södermalm, är den manifestation som vi anordnar här det enda nationaldagsfirandet i hela Sverige som inte handlar om att hylla icke-svenskar.

Tillägg 13 juni: Detta kraftigt raljanta utfall mot Sverigedemokraterna citerades idag på Blågula frågor, vilket väl visar Janne Millds nya SD-kritiska inställning.

Mer lovor till Göran

1 juli får allas vår Röde Baron, d.v.s. statsminister Göran Persson, mer kosing. Hans lön ökar med ansenliga 5 000 kr i månaden, och totalt är nu statsministerlönen uppe i 116 000 kr i månaden. Vi får hoppas att den gode ministern därmed har nog med deg för att bygga färdigt på sitt gods i Sörmland.

Likhet inför lagen?

Som bekant åkte politikern Per Gahrton den 12 maj fast för rattfylleri, sedan han krockat vid Arlanda flygplats. Ett utandningsprov togs av Arlandapolisen och det visade sig att Gahrton hade 0,2 promille, inte mycket men ändå straffbart. Nu visar det sig att polisen "slarvat" med bevisen och att Gahrton antagligen går fri. Så lämpligt. För Gahrton kommer väl inte att vara ärlig och erkänna att han kört rattfull?

Sverigedemokratiskt partistyrelsemöte

Den gångna helgen hölls ett partistyrelsemöte i Sverigedemokraterna (SD). Man valde ett nytt verkställande utskott, som dock även fortsättningsvis torde kunna domineras av Arnold Boström, partikassören från Stockholm.

Vad som är mest intressant i partiets kortfattade kommunikéer från helgens möte är vad som inte sagts. Man kommer av allt att döma inte att utesluta den förlorande radikala fraktionen i partiet, trots att man inom denna faktion tydligt förklarat att man inte ställer sig bakom partiets värdegrund. Förre partiledaren Mikael Jansson har till och med vågat sig på att öppet åka på en planeringsresa tillsammans med personer i Nationaldemokraternas partiledning, utan att SD:s partiledning förmår agera.

Nye partiledaren Jimmie Åkessons vackra ord om rättsstat, demokrati och en sund nationalism ser alltså ut att klinga falskt. Menar Åkesson allvar skulle han ju hålla rent framför egen dörr.

Självmålet i Rottne

Postningen borttagen på begäran.