Passivt

De flesta dagarna är det tyst från Sverigedemokraterna. Själva hörs de inte i debatten; orsaken är främst passivitet och bristande analysförmåga. Igår kväll tänkte jag i alla fall, att nu går de väl loss. Men efter att ha observerat nyhetsflöd och bloggosfär under dagen finner jag att SD:s insatser begränsar sig till noteringar en passant från sdblogg.se och från anonyma bloggen Fröken Sverige, och då har det enbart handlat om fusket på SFI, inget har sagts om Ilskan.

Många icke sverigedemokrater har däremot haft saker att säga om Uppdrag gransknings reportage om Invandringssverige. En anonym stockholmsbloggare vid namn Wahlstedt skriver så här:

Jag var en av få som prioriterade gårdagens Uppdrag Granskning framför Idol. Jag kan med eftertryck framföra att det var ett av årets mest stötande TV-program alla kategorier.

Tänk dig att få se två arabkvinnor som har bott i Sverige 6 respektive 11 år, och dom har inte ens bemödat sig att lära sig språket. På frågan varför dom inte har börjat på SFI (Svenska För Invandrare) tidigare påstår dom sig inte ha haft tid, då dom har varit fullt upptagna av att föda barn och laga mat.

Inte mindre intressant var det att se klipp från gamla Stripteaseprogram med Josefsson i centrum. Ilskan från gubbarna i bastun över att sättas på undantag i sitt eget land. Reaktionerna från svenska husmödrar på 60-talet över de ökande brotten mot de sociala konventionerna.

Den sverigedemokratiska particentralen har snöat in på islam. På Konsum i Uppsala kunde man idag på stora välkomstskyltar läsa "Idag börjar vi fira fastemånaden Ramadan". Vi lär få läsa ett och annat om företeelsen på SD-Kuriren under den kommande månaden, misstänker jag.

Sverigedemokraterna är ett tråkigt parti. Det intressantaste exemplet på agitation från de nationella de senaste åren lär ha varit ND:s mengalblad (pdf). Designen var skit, men teserna tänkvärda: 1) Stoppa våldet mot svenskarna, 2) stoppa rasismen mot svenskarna, och 3) stoppa diskrimineringen av svenskarna.