06 juni 2005

Attacken i Växjö

Sverigedemokraterna (SD) skulle som bekant demonstrera i Växjö 6 juni, och därför hade man samlat ihop till en fest i en kvartersgård i Rottne utanför stan kvällen före. Strax efter midnatt fanns kring 20 SD:are kvar i lokalen. Då anfölls man av något femtontal AFA:iter. Lokalerna vandaliserades, bilarna kvaddades och SD:arna misshandlades med basebollträn och järnrör.

Efter att ha fördömt våldsdådet måste man här fråga sig vad SD håller på med. Uppenbarligen anser sig partiledningen kunna behandla sina aktiva och medlemmar som offerlamm i syfte att skapa martyrer. Denna slutsats är oundviklig, för varför skulle man annars samlas på dylika platser utan tillstymmelsen till bevakning?

Inget parti som på allvar hoppas växa snabbt och bli en politisk utmanare kan bära sig åt på detta vis. SD som utsatts för en eskalerande våldsvåg borde istället ha följt gamle Alphonso Capones recept:

If he comes at you with a fist, you come at him with a bat. If he comes at you with a bat, you come at him with a knife. If he comes at you with a knife, you come at him with a gun.

Ingen är rädd för SD. Därför är SD heller inget potentiellt hot mot samhällsordningen, utan snarare en potentiell driftkucku, och Göran Persson och den övriga statsledningen borde sova lugnare än vad de idag gör. Rätten till nödvärn gäller för både SD och andra extremgrupper på olika ställen i det politiska spektrat.

Sensmoralen i denna berättelse blir alltså: Gå inte med i SD, det enda som detta leder till är att du får ett järnrör i skallen, och din bil förstörd.

Odinslund, 6 juni kl. 13

För första gången besökte jag Odinslund vid högtidligheterna på 6 juni. Denna plats mellan Carolinabacken, församlingshemmet och Bondkyrka var nog ovanligt välbesökt; säkerligen fanns där över 500 personer. Enligt lokalblaskan UNT hade 699 nya medborgare i Sverige först välkomnats vid en ceremoni på näraliggande vasaborg, vilket i viss mån kan förklara tillströmningen av folk. Sannolikt var alltså flertalet närvarande nya medborgare, eller så tillhörde de gruppen borgerliga småbarnsfamiljer, vilka överallt kunde skönjas med sina barnvagnar.

Högtidligheterna inleddes med en mycket kort procession med en folkmusikgrupp från Tensta socken som viktigaste inslag. Ett intressant anförande hölls kort därefter av akademikern Gillis Herrlitz, som efter att ha varnat för hat och hämnd poängterade att individen är det som är viktigt i den mänskliga existensen. Som slutkläm försökte han åskådliggöra betydelsen av en nationaldag genom att framhålla att den nationella identiteten är en av många gemenskaper och ju inte är viktigare än samhörigheten för kollektivet fotbollsfans eller kollektivet personer av manligt kön.

Så oerhört svenskt. En västgötaklimax toppar firandet i Uppsala.

Varför ska man då fira en nationaldag med obegripligt ursprung - när nationaliteten i grund och botten är totalt oviktig? Uppsalaborna emotser med iver ett svar från den socialdemokratiska kommunledningen.

Kung Danne I

Man bör i och för sig inte lita på något som står i Expressen, men ändå. Dagens artikel om prinsessan Victorias kommande bröllop med gymägaren Danne väcker tankar. Danne får enligt tidningen coachning av två av kungens män i bl.a. konversationsteknik och i engelska. Danne talar alltså inte ens engelska i dagsläget.

Själv har jag varit monarkist i många år, men inser att det i Sverige nu är dags att avskaffa åtminstone arvkungadömet. Om kungahuset degenererat till den grad att man inte förmår fylla sina egna myter och hålla kungadömet bland de s.k. blåblodiga, då har det förverkat sin rätt att fortleva. Vem tycker egentligen att det finns någon rim och reson i att en helblåst gymägare från Ockelbo kommer att kunna kalla sig kung eller kungagemål?

Kanske valkungadöme skulle vara något att tänka på? Jag tror jag skulle vilja rösta för gamlingen på Herrborum.

Nationaldag?

Det påstås av vissa att 6 juni, d.v.s. idag, är Sveriges nationaldag. Personligen kommer jag aldrig att acceptera detta riksdagsbeslut. Faktum är att det finns vissa saker som en riksdag aldrig med utsikt att bli åtlydd kan besluta om. Riksdagen kan inte heller lagstifta om att solen hädanefter ska gå ner i öster.

Har Sverige bara en nationaldag, då är det midsommardagen. 6 juni har godtagits av nationens som Svenska flaggans dag. Detta bekräftas ju av kungaceremonierna på Skansen, där delas just flaggor ut till diverse förtjänta personer och föreningar.

Beslutet om nationaldag var väl i första hand ett beslut där man "såg chansen" att göra vissa besparingar. Nu minskar antalet helgdagar på ett år, eftersom avskaffade annandag pingst alltid var på en måndag, medan 6 juni infaller på ett veckoslut c:a 2 år av 7. För den som jobbar och har rätt till OB-tillägg inträffar också den förändringen att man får helg-OB istället för storhelgs-OB.

Return of the mummy

En titt på Mikael Janssons personliga hemsida avslöjar idag att Sverigedemokraternas heltidsarvoderade distriktsordförande i Örebro lyckats göra en uppdatering. Startsidan toppas nu inte längre av Janssons alternativa förslag till styrelse inför 2005 års riksårsmöte. Bra jobbat, Jansson! Det tog bara en månad.

Ny man från SD till ND

Det omtalas idag att ytterligare en viktig person inom Sverigedemokraterna gått över till Nationaldemokraterna, och där fått ett förtroendeuppdrag. Jag är nog inte ensam om att anse att den föraktfulla segrarattityden hos SD:are gentemot ND:are kommer lite väl tidigt. Ett stort problem för SD, och som poängterats i denna blogg, är att man inom SD fortfarande efter 17 år inte riktigt vet vilka man är.

Intresset fortsatt stort

I SD-kretsar har denna blogg mer eller mindre slagit ner som en bomb. Man har naturligtvis inget som helst intresse av att någon med djupa kunskaper om och intresse för partiet och med lite grann innanför pannbenet sätter sig och gör fullständigt objektiva anayser och kommentarer till det som händer.

En hel del "kommentarer" till postningar har gjorts av det yngre gardets "hjärntrust". Eftersom detta är en seriös blogg har dessa raderats lika fort som de skrivits. Upplysningsvis kan nämnas för berörda parter att en kommentar till en blogg inte innebär att man ska strunta i aktuell postning och istället gå till hårt personangrepp med sanna eller påhittade karaktärssammanfattningar.

Jag ska väl i detta sammanhang även varna de vänsterelement som hört av sig: Jag tänker inte låta mig manipuleras till att publicera fyllebilder på Mikael Jansson m.fl.

04 juni 2005

Demokrati, eller dumokrati?

I den till namnet liberala tidningen Blekinge Läns Tidning skriver man idag om sverigedemokraten Richard Jomshof och hans yrkesförbud som lärare. Yrkesförbud, och kanske även arbetsförbud.

Tidnigens Inga-Lena Fischer skriver: "Det enklaste för Jomshof vore naturligtvis att gå ur partiet och avsäga sig alla relationer med sverigedemokraterna. Samtidigt måste han ju ha rätt att ha sina åsikter, så länge han inte influerar eleverna." Så alla andra lärare ska få influera eleverna, men inte Jomshof? Undrar om hon menar detta, Fischer. Hon avslutar: "Byt åsikt eller yrke. Helst det förra."

Nästan alla ger idag demokratin läpparnas bekännelse. I själva verket är Sverige inte något särskilt demokratiskt land. Ibland undrar man om ordet borde vara "dumokratiskt". En modern demokrati fordrar samma rättigheter för alla.

02 juni 2005

Dagens konspirationsteorier i SD-Kuriren

Det har varit lite tunt mellan lustifikationerna i SD-Kurirens nätupplaga senaste tiden. Bara torra och sakliga nyheter m.m. Ikväll kom så två alster från redaktionsideologen Hallencrantz upp på nätet. Det som mest fångade mitt intresse var hans totalgenomgång av fransk politik i en artikel på drygt 2 A4. Det framgår inte vilken amerikansk artikel han översatt denna gång, men frågan är om han inte lurat ut den ledande konspirationsteorin alldeles själv:

Man är inte heller glada över planerna på att inkludera Turkiet i EU. Låt här inte finnas några oklarheter: den enda anledningen till en sådan strategi är att fylla Västeuropa med asiatiska väljare, vilka för alltid ska förhindra att nationalistiska partier, de nya uppstickarna i politiken, ska kunna hamna i regeringsställning. Etablissemanget vet att nationalismens tid har kommit, att den inte kan hållas tillbaka längre med tal om andra världskriget, och att en stor mängd proffspolitiker riskerar att förlora sina bekväma titlar och löner.

Eftersom man inte själv behöver försvara sådan rappakalja i egenskap av partikamrat till hr Hallencrantz är det inte utan att man småler. Så den politiska klassen i hela västeuropa har alltså i hemlighet kommit överens om att ta in turkarna i EU, och sedan lura så många som möjligt i den anatoliska bondebefolkningen att flytta till väst? Detta leder alltså sedan automatiskt till att dessa röstar på de etablerade maktpartierna i dessa länder. Luktar detta inte lite grann frimurarkonspiration?

Själv tror jag att en växande skepsis mot turkiskt EU-medlemskap beror på att Turkiet får en stor mängd EU-parlamentsmandat och många röster i EU:s ministerråd. Dessutom är man på många håll rädd för den outvecklade turkiska ekonomin och för turkisk invandring, men någon konspiration för att neutralisera nationalistpartierna - var finns belägg för någon sådan?

Den korruptes ursäkt

På 1990-talet myglade förre utrikesministern Sten Andersson (s) till sig en attraktiv sommarstuga med tomt på Ålö, vid Ryssviken i Stockholms skärgård. Med hjälp av partivännen Mats Hulth fick han dessutom den kommunägda stugan för inte 500 000 kr, vilket tjänstemännen i Stockholms stadshus föreslagit, utan för 65 000 kronor, eller en spottstyver.

Juridiskt kallade man det hela för tomträtt, eller långtidshyra. Ursäkten för myglet är toppen: ”Sten ville av ideologiska skäl inte köpa. Han tyckte det var fel att sälja mark”, sade Mats Hulth till DN i maj 2005.

Sten Andersson är i gott sällskap. Hunnerhövdingen Attila och Djingis Khan tyckte också att det var fel att köpa mark. Det man vill ha, det tar man.

Svensk rasism

Det är populärt att tala om Annika Östberg och tänka på henne som på en svensk martyr. Den person det handlar om är Annika Deasy, född i Sverige 1954, men redan 1963 utvandrad till USA.

Åtminstone vart tredje år läses Annika Deasys evangelium upp i svenska massmedier, i samband med prövningen i Kalifornien av det livstidsstraff som hon sedan många år avtjänar för mord. I år har vi åter sett den snipiga f.d. fängelsedirektören Ann-Britt Grünewald i TV-rutan. Vi har fått höra hur hans excellens justitieministern intervenerat och vädjat till den federale amerikanske justitieministern om fru Deasys snara frigivande eller överförande till svensk anstalt. Deasy hade vid brottets genomförande, ett dubbelmord, gjort allt utom att just trycka på avtryckaren. Hon hade t.o.m. stoppat kulorna i revolvern! Medgärningsmannen, hennes pojkvän, begick en tid därefter självmord.

Någon annan förklaring än hennes rena svenska blod finns väl inte till intresset i Sverige för denna dömda mördare. En svenska är hon då, men en person som inte anträtt fosterjorden sedan 1963, och som uppenbarligen inte ägnade Sverige en tanken innan dess hjälp behövdes för ett frigivande från fängelset Chino. Jag undrar när vi får se våra modernt kosmopolitiska politiker intressera sig inte bara för detta svensk-etniska fall, utan även för andra fall där olika personer, med mera suspekt personlig bakgrund, försmäktat i fängelse under många år, och kanske t.o.m. gjort det oskyldigt?

Tystnadens spiral och Lundgrens normaliseringsprocess

Jag läser idag i Aftonbladet. Flickboksförfattarinnan Liza Marklund skriver i sin kolumn om rättegången mot en kvinnomisshandlare, och om ROKS. Slutklämmen är följande.

Min teori är att Eva Lundgrens skickligt formulerade normaliseringsprocess drabbat dem själva: Roks fattar inte att de blivit hjärntvättade. Därför var Evin Rubars dokumentärer både relevanta och angelägna.

Det är i och för sig lite oklart exakt vem som hjärntvättat ROKS, men det intressanta är självsuggestionen som leder till en förvrängd omvärldsbild. Osökt associerar jag till den tyska sociologen Elisabeth Noelle-Neumann, som i januari 1971 började formulera sin teori om "tystnadens spiral" (spiral of silence). I korthet kan denna teori beskrivas som hur den allmänna opinionen, under påverkan av massmedierna, i kontroversiella frågor tenderar att röra sig i riktning mot stöd av det som - rätt eller orätt - uppfattas som majoritetsuppfattningen, och detta i sådan grad att de som egentligen stödjer en minoritetsuppfattning kanske inte ens för sig själva vill kännas vid detta.

Såväl den normalieringsprocess som lagts fram av pseudovetenskaparen Eva Lundgren som Noelle-Neumanns spiralteori är i grunden uppmuntrande. Noelle-Neumann beskriver själv varför:

Individer som först känt sig isolerade ifråga om åsikt, och som inser att deras personliga åsikt är på väg att spridas och vinna stöd av andra, träder fram och argumenterar offentligt och med självförtroende för åsikten.

Även om alltså 99% av befolkningen idag ser ut att stödja en viss uppfattning bör man alltså inte ge upp hoppet, om man anser denna uppfattning felaktig. Mycket plötsligt kan opinionen svänga. Mycket snart kan du också inse att våldets normaliseringsprocess fått dig att godvilligt ta emot misshandel som ingen har rätt att utdela.